Och så var det dags för Megadeth. Stark öppning låtmässigt med ”Wake up dead” och ”In my darkest hour” och ett ljud som är mycket bättre än det som kablades ut till biografer världen över från Sonisphere-festivalen i Sofia den 22 juni.
Ja, det är ju det där med att jobba. Som gör att man tvingas missa saker man vill se.
Som till exempel nu, då Exodus kör på för allt vad tygen håller på Bandit Stage. Och själv sitter jag och parallellskriver recensioner på Deftones och Cavalera Conspiracy. Men, whatthehell, får se till att randa snabbt så jag får mig en äkta våldslektion av Bay Area-veteranerna så snart det går.
Bara en kvart efter inhoppet under Deftones så är Max Cavalera tillbaka på scenen, nu som frontman i egna projektet Cavalera Conspiracy. Rund och go är han också, som ni ser.
Se där. Soulflys/Cavalera Conspiracys Max Cavalera gästar Deftones. Tufft!
Deftones igång här nu då med ”Diamond eyes” och ”Rocket skates” från senaste skivan. Trevligt att se en nybantad Chino Moreno som verkligen rör sig på scenen också.
Sitter och skriver min Dark Tranquillity-recension nu på pressområdet, men kan ändå konstatera att australiska AC/DC-vännerna i Airbourne är igång på Monster Stage. ”Chewin’ the fat” tycks vara öppningsnummer, dessutom. Trist att missa, då det låter tjockt och bra här. Men, tjänsten framför allt.
Hårdrocksfarbror Anders Fridén kollar in Dark Tranquillity just nu. Gubblångt bak, dessutom.
Tar igen missen på Metaltown häromveckan och kollar in Dark Tranquillity nu. ”The fatalist” är andra nummer och det låter finfint. Mer om detta i recensionen i morgon i Aftonbladet.
 |
| ”Yxan” med de unga Iron Maiden-fantasterna Mange och Erik. |
Tjena ghouls and goblins Jag är Johannes ”Yxan” Axeman från Wolf.
Visst. Man sitter backstage på Getaway Rock i Gävle och tar en bira. Vad är grejen? Låt mig vara ärlig. Allt. Festival. Gratis bärs. Vänner. Det är som en kväll på ungdomsgården 1990. Oh, la la. Vi har recis gått av och gjort press och vi känner oss jävligt nöjda och belåtna. Vad händer nu? Precis. Nu hälsar vi på Megadeth och dricker öl med Grand Magus. Ett bra liv? Oh, la la! Om en vecka drar vi till Arvika och gör om allt ihop. Är det skillnad? Javisst, känslan är densamma men arrangemanget är olika men i slutändan handlar det om dom 55 minuterna på scen så då e det alltid samma. Spelar ingen roll var det är eller hur mycket eller lite folk som ser dig. Du gör det du har drömt om, lira heavy metal och ösa. Hurra, säger jag! Väx aldrig upp. När du väl gör det så kan du ta itu med dess åtaganden, men innan dess, lev som du ska leva. Som en rockstjärna!
Over & out från Wolf! Just ja: Sandra! Jag kommer snart hem.
Här möter ”Idol” heavy metal. Erik Grönwall poserar med Wolfs Niklas Stålvind.
