3 skivsläpp från 2009 som förtjänar lite mer uppmärksamhet än de fått:
1. J.Tex: ”Misery”
Givetvis går det bortom alla rimliga gränser att en dansk (!) kan framstå som ett under av trovärdighet när han, med klädsam Hank Williams-knarrighet, tycker synd om sig själv till tonerna av den kanske mest naturtrogna mountain music som gjorts på denna sidan om 1953. Men så har Jens Einar Sorensen, i det att han föddes i USA, också en viktig likhet med vår egen Christian Kjellvander – det rätta countrytwanget sitter i arvsmassan och det krävs inte mer än en intimt producerad och sparsamt instrumenterad inspelningssession för att plocka fram det. Allra bäst – och då snackar vi så där grisbra att man lika gärna kan slänga hela sin övriga skivsamling åt helvete – blir det i den amerikanska folksången ”Wabash cannonball” som, jämte tolkningarna av The Carter Family och Dick Curless, numera måste räknas som den definitiva versionen.
Kolla in J.Tex på Myspace.
2. Siena Root: ”Different realities”
Sveriges mest pålitliga skivbolag just nu? Min röst går till Transubstans. Gamle Cronis har en osviklig fingertoppskänsla när det kommer till att plocka fram godbitarna i Sveriges proggflora – lyssna bara på Abramis Brama (”Smakar söndag”), Babian (”Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad”) och Gösta Berlings Saga (”Detta har hänt”) för att nämna några av de gäng som släppt album i år. Bäst av dem alla är dock Stockholms Siena Root, som trots att jag följt dem någorlunda regelbundet sedan debutdemon 2001 knockade mig totalt med ”Different realities”. Så här skulle det ha låtit om Bo Hansson gjorde musik tillsammans med Blue Cheer. Extra pluspoäng för skivans dramaturgiska upplägg – den går från relativt lättlyssnad (men ingalunda publikfriande) bellbottom-rock till att totalt tappa fotfästet i ett orientaliskt sammelsurium av instrument jag inte ens kan namnet på. Lovely. Under 2010 släpper Transubstans dessutom mer godis, såsom debutalster med Graviators och Brutus samt ett nytt album av Graveyard.
Siena Root på Myspace.
3. Soulsavers: ”Broken”
Det är andra året i rad som Mark Lanegan figurerar högt upp på min summering. 2008 var det med The Gutter Twins, nu med Soulsavers, även om han här är mer av en permanent gästartist. Det brittiska produktionsteamet bestående av Rich Machin och Ian Glover har därtill anlitat Will Oldham, Mike Patton, Richard Hawley (vars ”Truelove’s gutter” för övrigt också hör till årets albumhöjdpunkter) och Jason Pierce och resultatet är givetvis precis så bra som det ter sig redan på pappret. Oerhört karakteristisk electronica som bara vagt antyder att den vill omfamna såväl varmhjärtad soul, världsfrånvänd country, rusig gospel och stökig skrevrock – med låtar som man vill förtvina i plågor över att man inte skrivit själv. ”You will miss me when I burn” (skriven av Oldham, framförd av Lanegan) är årets bästa låt.
Hela ”Broken” finns på Spotify.
Daniel Josefsson (till höger på bilden ovan) firade i år tioårsjubileum som skribent i Close-Up, och värvades under hösten även till skribentstaben i Sonic. Ett tag hyste Josefsson farhågor om att det var från honom James Hetfield fick den rännskita som orsakade en inställd konsert i Globen i mars (han var ensam i landets journalistkår om att intervjua Metallica-sångaren före uppträdandet). Under 2009 har den nu 32-årige västgöten även firat triumfer med Club Nuggets (country- och soulklubben han anordnar tillsammans med sin vän Martin) samt träffat kvinnan han vill ha vid sin sida livet ut.
