Iskallt, Tate? Nja, snarare lite halvljummet.
avFör ungefär en vecka sedan ägnade jag en betydande del av detta utrymme på internet åt Queensrÿche.
Eller, ja, i alla fall den upplaga av gruppen som bildats efter skilsmässan med Geoff Tate som då presenterade sig för publiken med nye sångaren Todd La Torre (ex-Crimson Glory) och låten ”Redemption”.
Mer om detta och förvecklingarna som ligger till grund för att vi nu har belönats med två parallella upplagor av progmetalgruppen från Seattle förklaras i nämnda inlägg. Så ta och läs det här.
Svaret från ex-frontmannen har dock inte låtit vänta på sig. Varför vi i dag har den unika positionen att vi faktiskt sida vid sida kan granska samma grupp i olika upplagor – mer eller mindre samtidigt.
Snurrigt är bara förnamnet.
Bidraget från Tates trupp – även bestående av bland andra Rudy Sarzo och Simon Wright – heter ”Cold” men är inte så frostnupen som namnet tycks vilja signalera. Speciellt bra är den faktiskt inte heller, utan mer avvaktande och krypande på ett sätt som aldrig tycks lyfta.
Om den därför är representativ för kommande fullängdaren ”Frequency unknown” lär skivan därför inte bli mycket att hetsa upp sig över. Även om den, så klart, lär ha svårt att sänka sig till den pinsamma ickenivå som frontmannens soloalbum ”Kings & thieves” parkerade sig på.
Queensrÿche vs Queensrÿche = 1–0.