Flygningarna till och från London verkar ha kommit igång igen. Sepkulationerna är i full gång: Om det hade blivit ett attentat hur hade det gått till? Vilka har planerat det? Är al Qaida eller någon annan organisation bakom?
Plötsligt har resandet försvårats avsevärt. Nu tillåts knappt något handbage, dryckesflaskor och parfymflaskor får inte tas ombord på flygen och säkerhetskontrollerna är omfattande.
Det är förståeligt men oerhört trist.
Förutom de verkliga terrorattentaten, när de väl sker, så är själva rädslan för attentat fruktansvärd. Risken är också att politiska beslut som tas i rädslans kultur blir ogenomtänkta och oproportionerliga. Vi har sett många exempel på hur kriget mot terrorismen krossat både demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter.
Den här gången tycks demokratin ha lyckats stå emot ett förfärligt attentat.
I lättnaden för det gäller det att hålla sig kylig och inte dras med i ryktesspridning och hets mot folkgrupper.
Grundfrågan om roten till terrorismen måste också hela tiden ställas.
Säkerhetstänkandet bör gå hand i hand med kamp för internationell solidaritet och bekämpande av ekonomiska och politiska orättvisor.
Säkerheten måste bli gemensam.

Aftonbladets ledarsida har under lång tid ansett (läs exempelvis här och här) att EU borde leva upp till det avtal unionen ingått med Israel. De generösa handelsreglerna bygger på att Israel agerarn i samklang med unionens värderingar om respekt för mänskliga rättigheter. Det står tydligt i avtalet.
Israels flagranta brott mot folkrätt och humanitär rätt borde leda till att EU bryter handelsavtalet.
Alltfler röster höjs nu för att så sker.
I går demonstrerade S-kvinnor, SSU och Broderskapsrörelsen och ställde krav på att regeringen driver detta i EU.
En namninsamlingen som ska överlämnas till utrikesminister Jan Eliasson på måndag cirkulerar. Här kan du skriva under uppropet ”Häv EU:s handelsavtal med Israel”.

Tidningen Kristdemokraten har låtit undersöka hur partiets toppkandidater till riksdagen resonerar om mellanösternpolitiken. Det finns ett klart stöd bland kristdemokratiska politiker för en internationell trupp till Libanon (95% svarar ja) och lika starkt stöd för att Sverige ska delta med soldater (92%).
På frågan om Sverige ska ändra sin Israel-politik svarar 32 procent att nuvarande linje bör behållas men 40 procent vill ändra till en mer israel-vänlig politik. 0 procent vill ändra till en mer israel-kritisk linje.
Förstanamnen på kd:s riksdagslistor anser också att Hizbollah orsakat den nuvarande konflikten (60% svarar ja) medan 32 procent anser att det är båda parters fel. 0 procent anser att det är Israels fel.

”Sverige ska hålla sig med en balanserad Mellanösternpolitik. För att komma dit krävs i nuläget en mer proisraelisk politik eftersom den nuvarande är i obalans”, säger Alf Svensson, förstanamn på Skånes fyra valsedlar till Kristdemokraten.

Nuvarande partiledaren Göran Hägglund efterlyser ett tydligare demokrati- och MR-perspektiv i Mellanösternpolitiken. Vilket för honom innebär ”ett erkännande av Sveriges närhet till Israel som regionens enda parlamentariska demokrati med grundlagsfästa mänskliga fri- och rättigheter och ett tydligt avståndstagande från terroristorganisationen Hamas”.
För säkerhets skull lägger Hägglund till att Israel förtjänar kritik för överträdelser av folkrätten och oproportionerligt starka reaktioner.

Utrikespolitiken borde debatteras ordentligt i valrörelsen.

Opinionssiffrorna som presenterats i dag av Sifo visar att socialdemokraterna backat medan kristdemokraterna ökat.
Jag har som princip att inte hålla på att kommentera alla opinionsmätningar som görs. Brukar hålla mig till SCB:s stora undersökningar.
Det är mer intressant att se de långa tendenserna.
Fortfarande är det väldigt jämnt mellan blocken, dock med övervikt åt den borgerliga alliansen. Fortfarande – och det är nog den viktigaste iakttagelsen – är det väldigt många osäkra, omkring 20 procent.
Vilka är de? Vem talar till dem?
Vad ryms inom den växande stapeln ”övriga partier”?
I dag skriver Mats Engström en utmärkt krönika på ledarsidan om de ensamstående föräldrarnas situation, om vikten av att bekämpa barnfattigdom och utanförskap bland de unga.
”Ska valmanifestet den 18 augusti lova villaägarna fryst skatt, men sakna en trovärdig handlingsplan mot fattigdomen och utanförskapet?”, avslutar Mats krönikan.

Socialdemokratin måste hålla fast vid sitt underifrånperspektiv.
I dag träffas den socialdemokratiska partiledningen (VU) för att diskutera valmanifestet.
Måtte solidariteten genomsyra diskussionerna.

Alldeles snart börjar utrikesnämnden sitt möte på Slottet. Kungen sitter ordförande.
Får hoppas att det inte inträffar någon allvarlig situation likt 11 september. Den gången hindrade hovet att information om terrorattackerna i USA nådde statsministern och utrikesministern.

Libanon-krisen står på dagordningen.
”Hör Libanon” är rubriken på dagens huvudledare i Aftonbladet.
Vi driver frågan om att EU borde säga upp sitt handelsavtal med Israel samt införa en kulturbojkott så länge som landet bryter mot folkrätten och den humanitära rätten.
Vi anser också att en eventuellt FN-trupp i området måste ha väldigt klara mandat – det måste handla om att värna Libanons territorium och den ska kunna bekämpa både israeliska intrång och Hizbollahs attacker mot Israel.

Framförallt måste omvärlden lyssna på den Libanesiska regeringens förslag till lösning.
Något som för övrigt den i denna fråga alltid så kloke Carl Bildt förordade i radions P1 morgon i går morse.

Jag har just kommit hem från en mysig kväll med en nära väninna.
Läser på nyhetssajten att Israel har beslutat intensifiera sin markoffensiv i Libanon.
Det tycks långt till en uppgörelse om eldupphör.
I morgon (eller har det blivit torsdag redan?) sammanträder svenska utrikesnämnden. Kungen håller i ordförandeklubban.
På dagordningen står frågan om en eventuella internationella styrka till Libanon och huruvida Sverige ska delta i en sådan.
Det är ingen lätt fråga. Mandatet måste vara synnerligen tydligt i så fall. Framförallt måste en sådan lösning vara förankrad hos alla parter – Israel, Libanon och Hizbollah.
Mer om detta på torsdagens ledarsida.

Israel har i natt bombat ett av de stora flyktinglägren i Libanon. De palestinska flyktingfamiljer som allt sedan Israel bildades levt som statslösa utan hem, utan rättigheter och i svår misär – nu bombas deras hem.
Det är sanslöst!
Här kan du läsa min krönika på ledarsidan i dag – om utrikesministerns möte i Tensta.

Det utmärkta radioprogrammet Människor o Tro intervjuar i sommar partiledarna om deras förhållande till religion.
I fredags intervjuades centerpartiets Maud Olofsson.
Hon sade många märkligheter. Bland annat fäste jag mig vid att hon tydligen har kontakt med döda.
”… jag har en ganska stark, vad ska jag säga, koppling mellan mitt liv här på jorden och människor som är döda och andra saker. Jag har ganska lätt för att känna den kopplingen”, sade centerledaren bland annat.
I och för sig kan man ju undra om det är en dödgrävare hon tar politiska råd av med tanke på centerpartiets utveckling.
Bloggaren Erik Stattin har också förvånats över Maud Olofssons religiösa grubblerier.

Jag såg just CNN:s sportnyheter där det svenska fenomenet Carolina Kluft (varken jag eller CNN hittar det tyska y:et). Hennes guld idag är värt att hylla!
Hon är fantastisk!

Jag har precis kommit hem från ett intressant möte i Tensta. Utrikesminister Jan Eliasson var inbjuden att tala om läget i Mellanöstern och Sveriges roll.
Salen var proppfull trots den varma sommarkvällen.
Eliasson var engagerad och talade varmt för vikten av internationalism.
”Jag är så glad att de internationella frågorna kommer in i valrörelsen”, sade han.
Han pratade om Libanon-krisen men betonade att vi inte får glömma Gaza.
Grundkonflikten handlar om Israel-Palestina-frågan. Det blir inte lugnt i Mellanöstern förrän en tvåstatslösning finns på plats, menade utrikesministern.
Jag frågade honom om det var så klokt av omvärlden att isolera Hamasregeringen.
Att döma av det långa svaret verkade Eliasson tveksam.

”Det är en oerhört svår fråga”, började han sitt långa svar med att säga.
Sen betonade han vikten av dialog och att den svenska traditionen inte är isolering.
Han tyckte inte heller att utvecklingen gått åt rätt håll sedan beslutet fattades.

”Men det är klart att om ena parten inte vill erkänna den andras existens är det svårt”, sade han också. Och så tillade han att politiken ständigt måste utvärderas.

Eliasson menade också att det nu var ytterst viktigt att Libanons regering får kontroll över hela sitt territorium, även södra delarna – först om det sker kan en eventuell FN-trupp bli aktuell. Det får inte bli någon gråzon eller buffertzon för Israel, hävdade han.

”Vi måste diskutera förutsättningarna för en internationell styrka noga. Vi måste se vilka mandat den får innan vi bestämmer oss för en svensk medverkan”, betonade han.
Om du läser min krönika i morgondagens Aftonbladet får du reda på mer från mötet med Eliasson.