Så har då denna dag kommit – min sista som tidningens politiska chefredaktör. Jag har ju i hjärtat bestämt mig för att det är rätt att gå vidare till nya utmaningar.

Ändå är det vemodigt. Känslorna är en blandning av separationsångest och frihetslängtan. Det är framförallt svårt att skiljas från alla underbara kollegor som jag jobbat med.

I eftermiddag blir det avtackningsmingel på tidningen och på kvällen middag med mina närmsta kollegor och tidningens ledning.

Vill passa på att tacka alla er som läst mig och ledarsidan under årens lopp. Jag blir nu fri skribent, debattör och präst. Jag kommer att fortsätta att skriva för Aftonbladet – jag och Olle Svenning ska varva söndagarna framöver. Min första söndagskrönika kommer den 17 oktober.

Och som jag tidigare meddelat fortsätter jag att blogga på denna plats.

För dig som är intresserad av reflexion och samtal i skärningspunkten mellan kyrka och samhälle, mellan det kulturella, andliga och samhälleliga kan jag rekommendera att du tittar in hos tankesmedjan Seglora smedja som jag och prästen Ewa Lindqvist Hotz har skapat – www.seglorasmedja.se.

I morgon är det en intervju i Dagens Industris Weekendbilaga med mig.

Nu ska det festas, kramas och gråtas lite….

På återseende.

Det strömmar in gulliga mejl och handskrivna brev från läsare som vill tacka mig för tiden som politisk chefredaktör. Här är några som jag just har läst:

”Tusen tack för alla år som du har skrivit i Aftonbladet. Jag har många gånger önskat att du hade varit med i S-toppen. Du är så underbar, klok och medmänsklig. Du har allt som man önskar alla hade. All lycka och välgång i ditt nya kall.

Önskar tillgivne läsaren Marianne Hellberg i Säffle”

”Hej.
       Vi vill tacka Dig för Din tid på Aftonbladet.
       Sidan två har varit vår familjs första sida i Aftonbladet tack vare Dina
klargörande tankar.
       Lycka till i Din fortsatta gärning önskar vi Dig.
       Vi ser fram emot klarsynta inlägg i debatter framledes och framgång i Din
kamp för kärlek.
       Framtida uppror vill vi gärna delta i.
       Hälsningar
       Inga-Britt och Bernt Hagström
       VANSBRO”

”Helle,

STORT TACK för allt klokt och intressant som du har skrivit under åren.

Varmt lycka till med ditt nya liv!

 Vänliga hälsningar

Göran i Lund”

”Godmorgon Helle

Engelska Labour har sin kongress dessa dagar i Manchester. Ledarsidans Katrine Kielos är där. Valet av ny partiledare efter Gordon Brown kommer att gå till historien som kampen mellan bröderna Ed och David Milliband. Ed vann överraskande.

Läs Kielos krönika i dagens tidning – Brödramordet i Manchester. 

Som den vakna läsaren kan se har jag fått ny layout på denna blogg – dvs bildbylinen där uppe har bytts. Den har av misstag kommit att publiceras redan nu. Jag är fortfarande politisk chefredaktör men på torsdag gör jag min sista dag och därefter bloggar jag som ”fri skribent, debattör och präst”.

Jag är nu åter efter en fin weekend i Krakow – en fantastiskt häftig kulturstad som sjuder av musik i olika genrer. Ena dagen kan man lyssna till vacker pianokonsert till minnet av Chopin (200 år sedan han föddes), andra dagen på vemodig klezmer i de judiska kvarteren och tredje dagen spännande ny polsk jazz.

Så inleds nu sista veckan för min del som politisk chefredaktör. I dag kan du läsa min sista måndagskrönika – Kärlek och uppror är viktigare än någonsin. På torsdag gör jag min sista dag. Sen börjar livet som fri skribent, debattör och präst. Men jag kommer att dyka upp i spalterna framöver – jag och Olle Svenning kommer att vara kolumnister på söndagar på ledarsidan denna höst.

Min första söndagskolumn kommer 17/10.

Jag kommer också att stanna kvar i bloggosfären och fortsätta med denna blogg. Vi får se hur frekvent jag bloggar framöver. Men häng kvar!

Jag har nu skrivit morgondagens ledare och dessutom min måndagskrönika. Min sista. På torsdag nästa vecka slutar jag som politisk chefredaktör på Aftonbladet.

Skriver krönikan redan nu för i morgon drar jag till Krakow.

Ska söka mig in i melankolins land till tonerna av Klezmermusik.

Passar bra i dessa tider, när det är höst i politiken.

Och jag står inför ett avslut och början på nåt nytt.

Socialdemokratin gjorde sitt sämsta val någonsin sen den allmänna rösträttens införande. Partiledningen har nu tillsatt en krisgrupp som inte bara ska analysera valet utan de mer långsiktiga trenderna som gjort att svensk socialdemokrati förlorat väljarnas förtroende i flera val på senare tid.

Ardalan Shekerabi ska leda krisgruppen tillsammans med Anna Johansson och med sig ska de ha Morgan Johansson, som blir ansvarig för analysarbetet, Kajsa Borgnäs för idédebatten och Johan Persson för organisationen.

De är förhållandevis unga och representerar lite olika idésfärer av Socialdemokratin. Det bådar gott.

Sahlin gör rätt i att nu släppa fram den nya generationen Socialdemokrater. 

Måtte analyserandet bli djuplodande och inte stanna vid ytliga förklaringar som RUT-avdrag eller mediernas vinklingar.

Dagens Arena skriver i dag ”Gråt inte, organisera er!” med anledning av högerextremismens framfarter. 

Så rätt så. Demonstrationerna i måndags var mycket hoppfulla. Läs vår huvudledare i dag – Det finns hopp i aktivt motstånd.

Läs också Olle Svennings krönika om hur den traditionella högern runtom i Europa under lång tid vänslats med högerextremismen. Dags för röda, gröna och liberaler att bilda gemensam front mot den nya högern! Fast hur det skulle gå med nuvarande batongpolitikens Folkpartiet är svårt att förstå?

Bästa sättet att bekämpa Sverigedemokraterna är att föra en politik som bygger landet med jämlikhet och solidaritet, där inte grupp ställs mot grupp.

I går kväll diskuterade jag det stora valnederlaget för Socialdemokratin i TV4:s Kvällsöppet.

Här kan du se debatten. 

Det var mäktigt att se hela Sergels torg proppfullt av människor som på kort varsel – bara genom ett upprop som spreds på facebook – samlades för att manifestera mot främlingsfientligheten. Det lär ha kommit mellan 5.000 och 10.000!

Också i Göteborg och Malmö genomfördes liknande manifestationer.

Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” har också fått ett stort genomslag. Över 200.000 stöder uppropet, däribland alla partiledarna.

Det finns hopp trots det kompakta mörkret.

Jakten på syndabockar är igång – det mest lättköpta efter en valförlust är att kräva partiledarens avgång. I det här fallet tycks dock Mona Sahlin ha ett starkt stöd internt. Hon gör klokt i att sitta kvar och i stället ta ledningen i den självkritiska eftervalsanalys som nu behövs.

Nästa syndabock är det rödgröna samarbetet. Ena falangen vill skylla på Vänsterpartiet, den andra på Miljöpartiet. I båda fallen kommer Socialdemokratins egen förskyllan bort. Det rödgröna samarbetet var och är nödvändigt för att skapa ett trovärdigt regeringsalternativ. Det vore politiskt självmord att splittra upp oppositionen.

Tvärtom är det just i mixen mellan rött och grönt som det moderna Socialdemokratiska alternativet till dagens höger finns.

I stället för att leta syndabockar utanför sig själv är det hög tid för en självkritisk rannsakan inom Socialdemokratin. LO:s förre arbetslivschef Irene Wennemo skriver bra på Aftonbladet Debatt i dag:

”Socialdemokraterna har tidigare klarat att bygga breda samhällsallianser. Arbetarklassen, i snäv bemärkelse, har aldrig räckt som väljarunderlag. Grunden för dessa allianser har varit politiska lösningar som varit attraktiva för många fler.

Nästa oppositionsperiod får inte se ut som den förra. Fokus måste bli att skapa ett fullödigt politiskt alternativ. Socialdemokraterna kan aldrig bli bättre på skattesänkningar än Moderaterna. Den socialdemokratiska politiken måste i stället präglas av en tydlig vision av hur samhället ska se ut. Det har man inte klarat denna gång”, avslutar Wennemo sin artikel.