I går meddelade LO:s Wanja Lundby-Wedin att hon tänker gå i pension i samband med kongressen nästa år. I sig en helt väntad utsaga och föga dramatisk. Fast medierna hugger nu på varje liten rörelse i det politiska landskapet.

TV4 intervjuade mig angående arbetarrörelsens och dess ledarbyten.

I dag diskuteras Socialdemokratins kris och framtid på Rönneberga kursgård. Att döma av rapporterna därifrån sägs en hel del klokskaper och tillgången på politiskt tänkande synes faktiskt riktigt bra.

Det är hoppfullt.

I dag har också kraven på Lars Ohlys avgång accentuerats och Jonas Sjöstedt har plötsligt deklarerat att han kan tänka sig att bli V-ledare. Intressant. Det verkar vara ett dalauppror på gång inom Vänstern och när nu Sjöstedt tagit bladet från munnen kan nog vad som helst hända.

Jag gillar annars Ohlys attityd – han ger sig inte, han vill gärna fortsätta som partiledare. Det är mer ärligt än allt mumlande som hörs från kandidater och icke-kandidater inom Socialdemokratin.

Själv ägnar jag mig åt mer långsiktigt tänkande än stundande partiledarval – nämligen åt evigheten, fniss.

Minst sex personer har dödats varav en 9-årig flicka och uppemot 18 personer skadades när en man sköt mot demokraten Gabrielle Gifford då hon höll ett politiskt möte inne på ett shoppingcenter i sin hemstad Tucson i Arizona.

Det är en förfärlig tragedi. Jag följde nyheterna hela kvällen igår med stigande olust. Ännu vet vi inte motivet bakom skotten men en sak står klar, det politiska klimatet i USA är sanslöst uppskruvat sedan Obama kom till makten. Den nystartade konservativa Tea party-rörelsen piskar upp en hatstämning mot demokraterna, mot Obama-regeringen och mot alla som vill reformera sjukförsäkringen och ha mildare flyktinglagar.

Gifford hörde till dessa liberala demokrater. Hon fick många hotelser. Hennes kontor förstördes i somras efter att hon röstat för Obamas sjukvårdsreform. Liknanade hot- och hatkampanjer har drabbat flera demokrater runtom i USA.

Sarah Palin, republikan och ledande inom Tea Party-rörelsen, hade på sin webbsida exempelvis en ”gun target map” över deltstater där demokrater som borde ”elimineras” befinner sig. Sidan plockades bort igår efter tragedin i Arizona. Men på Twitter och nätet cirkulerar flera exempel på den skrämmande militanta retorik som republikaner och Tea party-anhängare använder sig av – ofta i våldsmetaforer och med bilder på sig själva med vapen i hand.

I flera amerikanska tidningar diskuteras nu det politiska klimatet – bland annat här i New York Times.

I ett uppskruvat politiskt klimat kan psykiskt instabila personer få för sig att gå till handling. Det har vi sett bevis på i vårt eget land då utrikesminister Anna Lindh mitt under brinnande folkomröstningskampanj om EMU mördades på NK.

Det är verkligen angeläget att diskutera det politiska klimatet – inte minst i USA, men också här hemma att döma av de hätska personpåhoppen och debatterna i kommentatorsfälten under krönikor och debattinlägg på nätet. Hoten mot förtroendevalda och mot journalister har ökat på senare år.

Tragedin i Arizona borde mana oss alla till besinning.

Regissören Stina Oscarsson är ett geni. Hon och hennes gäng på Orionteatern har skapat en fantastisk show – Tombola Tragique. Ett akrobatiskt drömspel. Komiskt men skrattet fastnar många gånger i halsen för egentligen är det ganska allvarligt om ett tivoli som spårat ur, ja kanske om vårt samhälle som spårat ur…

Artisterna är super och den nyskrivna musiken framförd av Sthlm Hamsters guldbra.

Gå och se!

Fick i morse ett mejl med en hälsning från Helena och Nettan. Jag vigde dem tidigare i höstas i Katarina kyrka. Nu var de på bröllopsresa i Costa Rica. Där hade de träffat ett annat lyckligt gift par, Tobias och Fredrik – de killarna vigde jag i våras!

Helt absurt. De känner inte varandra sen tidigare men upptäckte att de hade haft samma vigselpräst. Fniss.

Världen är ibland liten.

Och livet är underbart absurt.

God fortsättning på det nya året!

Wienkonserten spelar för fullt på TV. Nyårsdagen börjar traditionsenligt. Mälaren ligger dränkt (!) i snö. Jan Malmsjö tyckte inte om att räkna ut det gamla året i stället för att låta klockorna ringa in det nya på Skansen.

Tiotalet är alltså inlett. I dag skriver jag en nyårsbetraktelse på www.svtdebatt.se – om det apolitiska tillståndet, bristen på sammanhängande visioner och fundamentalismen/extremismen som kommer i dess tomrum.

Må det nya decenniet bli ett decennium då rätten och rättfärdigheten får råda!

Gott Nytt År!

Så var det då dags att fira ut det gamla och in det nya året. Jag gillar Nyårshelgen. Då ges tid för eftertanke och funderingar om mening och mål i livet men också samtal med nära och kära om samhällets riktning.

I morgon skriver jag en nyårsbetraktelse på www.svtdebatt.se – min julbetraktelse trycktes i Expressen i söndags.

Jag noterar att åtminstone en av ledarsidans traditioner är bevarad – nyårsfrågetävlingen. Den är som vanligt väldigt kul och jag kan avslöja att det är Gunnar Fredriksson som i alla år har hållit i pennan, så även i år. Hans kluriga lundahumor passar perfekt för den här sortens frågesporter.

Svenska dagbladets bildbilaga som följde med dagens tidning är förnämlig. Den journalistiska bilden är fortfarande outstanding i att berätta i synnerhet vid dramatiska skeenden. Och bilderna på de olika regeringsalternativen säger allt!

Gott Nytt År!

Vi ses på barrikaderna 2011!

Dan före dopparedan. I mitt barndomshem i Lund kallade vi denna dag för Lillejulafton. Det är nog ett danskt uttryck. 

Hur som helst vill jag passa på att önska alla läsare en riktigt skön jul. Bloggen tar julledigt nu,

Jag medverkar i SVT:s Gomorron Sverige i morgon, på  julaftons morgon kl. 08.40.

På söndag, annandag jul, har jag en liten julbetraktelse på debattplats i Expressen och på nyårsdagen nyårspredikar jag på www.svtdebatt.se.

Däremellan medverkar jag med ett litet minne från Globen på Aftonbladets kultursidor.

Nu ska sista julklapparna inhandlas och skinkan griljeras!

På återseende!

Här är klipp från manifestationen på Mynttorget förra veckan mot kriget i Afghanistan. Där medverkade bland annat Thage G Peterson, Anders Ferm, Stanley Sjöberg, Majbritt Theorin och jag själv.

I dag skriver jag min sista ledarkolumn på Aftonbladets ledarsida. Har nu fullgjort alla mina plikter för tidningen och kan på allvar betrakta mig som fri skribent, präst och debattör. Det känns bra. Om än lite vemodigt. Ledarsidan har varit mitt hem i 15 år. 

Men det är dags att bredda skrivandet och inte bara vara i det partipolitiska. Något jag längtat efter en längre tid. Jag och chefredaktör Jan Helin diskuterar andra samarbeten. Vi får se vad det kan bli nästa år.

Just nu är mitt fokus bokskrivande.

Och lite krönikor och debattartiklar här och där. Bloggen fortsätter jag med.

Ha en fortsatt fin fjärde advent! Trotsa snöstormen och mörkret med att tända fjärde ljuset!

Jag brukar återvända till sociologen Zygmunt Baumans betraktelser över vår tid. I dag bläddrar jag återigen i boken ”Flytande rädsla” som kom ut 2007 på Daidalos. Där skriver Bauman utifrån terrordåden i bland annat London:

”Något dussintal islamiska konspiratörer beredda att döda visade sig vara tillräckligt för att skapa en atmosfär av belägrad fästning och föranleda en våg av allmän otrygghet. Otrygg människor har en benägenhet att febrilt söka efter en måltavla för sin tilltagande oro och försöka återupprätta sitt förlorade självförtroende genom att avvärja den där obehagliga, skrämmande och förödmjukande känslan av hjälplöshet.”

Bauman resonerar över vår tids övervakningsteknologi som introducerades i det västerländska samhället efter 11 september. Den absurt ökande övervakningen av vanliga människors vardagsliv tenderar själva övervakningen i sig leda till ökad otrygghet för den enskilda oskyldiga människan.

Övervakningskamerorna på torg, gator, t-bana, butiker osv ser och registrerar bara det yttre, synliga och därmed kommer de individuella motiven och valen bakom ett brott bort. I stället blir det det generaliserbara – ”misstänkta kategorier” som får ersätta den enskilda missdådaren.

Bauman citerar ur David Lyons studie över övervakningssamhället:

”Kontrollkulturen kommer, med eller utan vårt tillstånd, att kolonisera fler livsområden på grund av den förståeliga önskan om säkerhet i förening med trycket för att införa särskilda system. Vanliga invånare i urbana miljöer, stadsbor, arbetare och konsumenter – det vill säga människor utan några som helst terroristambitioner – kommer att se sina livsmöjligheter mer kringskurna genom att de tillhör en viss kategori.”

Redan har människor i Stockholm som ser ”utländska” ut vittnat om hur de blir bemötta med misstänksamhetens blickar. 

Baumans tes är att marknadiseringen och ekonomismens uppluckring av välfärdsstaten har skapat en otrygghetens kultur, där rädslan för terrorism bara är det yttersta exemplet men där också rädslan för arbetslöshet, fattigdom osv är påtaglig. Socialstaten håller på att ersättas av ett individualiserat säkerhetssamhälle.

I rädslans kultur gror anti-demokratiska och auktoritära idéer.