I går kväll höll jag och min prästkollega Ewa Lindqvist Hotz säsongens sista Tankemässa i Sofia kyrka. Det blev en fantastisk manifestation för människovärdet.

Unga och gamla, troende och icke-troende, kyrkvana och såna som kanske gick i kyrkan för första gången kom dit. Sofia Gospel och kören Crossover sjöng så att taket höll på att lyfta. Gudrun Schyman höll en lysande betraktelse över tomheten när vi enbart reduceras till att vara kunder, konsumenter och röstboskap.

– Jag är inte med i kyrkan. Jag gick ur som ung. Det var en politisk handling i protest mot allt förtryck som kyrkan stått och står för. Varför står jag då här i dag, i kyrkan, inledde Schyman och fortsatte resonera om att kyrkan är snart det enda rum i dagens samhälle där man enbart kan få vara den man är, bara vara människa – inte kund, inte klient eller konsument…

Schyman talade också om behovet av att kunna mötas och se varandra som de vi är i all vår styrka och svaghet. 

– När vi idag bokstavligen nästan kliver över uteliggare, hemlösa och tiggare… för vi hinner inte bry oss, vi orkar inte ta till oss…. vad gör det med oss som människor? Stänger vi av för att orka? Risken är att vi stänger av helt och slutar se den andre…, fortsatte Schyman och efterlyste behovet av mötesplatser och samtal om det väsentliga.

I samtalet efter predikan vittnade många i kyrkbänkarna om att de varit politiskt aktiva men upplevde att det numera bara var kyrkan som verkligen förstod det här med människovärdet, som brydde sig om solidariteten.

Längtan efter sammanhang, efter språk för mening och medmänsklighet, är påtaglig i dag. Politiken erbjuder sifferexcersis och skattesatser och reducerar medborgaren till någon sorts vinstmaximerande väljare.

I Söderledskyrkan i Farsta i tisdags kväll ledde jag ett samtal mellan Bengt Göransson och Maryam Yazdanfar. Också där framkom ”de icke-troendes” syn på kyrkan som rum för Människan. Maryam berättade om s-riksdagsgruppen som nyligen gjorde en övning. Frågan gällde: Om du skulle starta det socialdemokratiska arbetarepartiet i dag vad skulle då stå högst på dagordningen? 

Var och en skrev ned sina svar på lappar. Maryam skrev: Meningen med livet.

Hon fick utstå en hel del kritik från partikamrater för det svaret.

Ändå är det väl precis där som politiken måste ta sin utgångspunkt – i det meningsfulla, i tron på att förändring är möjlig och att vi alla är med och bygger framtid….

I det tomrum som skapats i ekonomismens tid söker vi finna idén om solidaritet och ömsesidighet på nytt igen. 

I går i Sofia kyrka manifesterades människovärdet i delandet av tankar, ord, sång, musik och nattvardens gemenskap.

Många har klickat in sig på min blogg i dag med anledning av Aftonbladets avslöjanden från Wikileaks och mitt konstaterande om ett socialdemokratiskt utrikespolitiskt haveri under ledning av Urban Ahlin.

Jag ser fram emot fler avslöjanden, bland annat i frågan om Egyptenavvisningarna. Vore mycket intressant att äntligen få ta del av hur diskussionerna gick mellan S-regeringen och USA och framförallt se vilka som egentligen styrde och ställde i denna pinsamma historia.

Hoppas det kommer fram.

I dag den första december har 500-strecket passerats för antalet besökare till min egen lilla sajt (www.helleklein.se) vilket känns kul. Jag har där lagt ut ny låtlista på musik jag rekommenderar för decemberbruk.

Nu ska jag snart dra mig till Söderledskyrkan som fyller 50 år och leda stor paneldiskussion med stadsdelsdirektör och kommunansvariga och kyrkoherde och diakon med flera på temat – Att vara människa i Farsta.

Aftonbladet kan i dag som enda svensk tidning avslöja en del av de hemliga ambassaddokument som kommit ut via Wikileaks rörande Sveriges relationer till USA. Den braskande rubriken rör Mona Sahlin som skulle ha varit för Afghanistan-kriget strax före den rödgröna uppgörelsen om truppåtertagande.

Det är inte särskilt förvånande uppgifter. Socialdemokratin har ju från dag 1 tillstyrkt detta krig och satt i regering när första beslutet togs om att Sverige skulle medverka militärt i Afghanistan på Natos sida. Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort.

Däremot är avslöjandena om den utrikespolitiska talesmannen Urban Ahlin mer pinsamma om än inte heller så förvånande. Att han påstås själv betrakta sig som höger och Nato-vän är vi ju många som länge ansett att han är.

Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande.

Hur vore det om Socialdemokratin återupptog sin långa tradition av radikal internationell solidaritetspolitik, där FN och inte Nato är ledstjärnan?

Wikileaks avslöjanden av amerikanska diplomaters korrespondens visar en utrikespolitik på skvallernivå. Det är i sig skrämmande. Den så kallade diplomatin som ska befrämja freden ägnar sig åt att befästa stereotyper och fördomar. Pinsamt.

Samtidigt är läckorna ett tecken på att med den nya informationsteknologin kan varken diktaturer eller demokratier hemlighålla någonting. Det är i sig bra för demokratin. Men IT-optimisternas väldiga tro på att världsfreden ökar med hjälp av Wikileaks är något naiv. Faktum är att i konflikthantering måste också förtroende och förtroliga samtal kunna ske. Att den amerikanska säkerhetstjänsten läcker som ett såll gagnar inte den fredliga diplomatin.

Det är dock inte Wikileaks eller de internationella mediernas fel. De tar ansvar för vad de publicerar utifrån gällande publicistiska normer.

Däremot borde USA fundera på det smarta i att ha alla hemliga dokument i ett och samma militära intranät – det gör att hundratusentals personer redan i dag på laglig väg kan komma åt det. Att tro att inte det skulle läcka är om något väldigt naivt.

I morse fördes en intressant debatt mellan Piratpartiets Rick Falkvinge och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke i radions P1 morgon.

Falkvinge hade onekligen en poäng när han lite skadeglatt konstaterade att alla de beslutsfattare som ivrigt hejat på utvecklingen att vi alla ska avlyssnas och få vår e-post kollad osv. nu är så upprörda över att vi medborgare får ta del av vad makthavarna pysslar med…

Läs också huvudledaren i dagens Aftonbladet – Världens värsta skvallerbyttor. 

För övrigt ser jag fram emot att äntligen få läsa vad som hände i fallet med den svenska utvisningen av Egyptierna. En affär vi skrev mycket om på min tid på Aftonbladets ledarredaktion.

Läste just en artikel i Sydsvenskan om stackars hemlösa i Danmark som inte får plats på härbärgen för att du är så kallade utlänningar.

”Landet vill inte vara världens värmestuga”, skriver Sydsvenskan.

Det mörknar och blåser isvindar i Europa.

Per Wirtén gjorde en klok iakttagelse om ”rädslans kultur” i Expressen nyligen.

Wikileaks-dokumenten som ikväll läckt ut och publiceras i all hast runtom på världens nyhetssajter är enormt pinsamt för USA. Stormakten verkar spionera på allt och alla, vän som fiende, FN:s generalsekreterare likaväl som på al Qaida.

Och de amerikanska ambassadörernas utlåtanden om andra länders politiker är ord och inga visor. Pinsamt var ordet.

Wikileaks avslöjanden av 250.000 amerikanska ambassadhandlingar leder förmodligen till historiens största diplomatiska kris. Vita huset lär få en del att göra för att få sina bundsförvanter runtom i världen på gott humör igen.

Ideellt forum i dag besöktes av 160 personer. Kul! Folkrörelse-Sverige är i högsta grad levande och det är utmärkt att Swedbank och PWC år ut och år in i snart tio år lyfter fram den ideella sektorns betydelse för samhället.

Nu ska jag packa.

I morgon åker jag till London.

Det lär visst även statsminister Reinfeldt göra. Men medan han besöker David Cameron tänker jag besöka spännande konstutställningar och naturligtvis uppsöka en och annan jazzklubb.

Blir en bloggpaus nu.

På återseende!

I morgon ska jag vara moderator för Ideellt Forum som arrangeras årligen av Swedbank och PWC. En stor del av folkrörelse-Sverige kommer dit. Vi ska diskutera den ideella sektorns situation i dag och spana in möjliga framtidsscenarier.

Bland talarna finns Jan Eliasson och Erik Amnå.

Jag noterar att studieförbundet Vuxenskolan just sänt ut ett pressmeddelande där man kritiserar regeringen för att ”missa civilsamhället”. Det handlar om det råd för kulturella och kreativa näringar som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och näringsminister Maud Olofsson har tillsatt i dag.

I rådet finns VD:n för Kungliga operan, forskare från Uppsala universitet, modeskapare och affärskonsulter men ingen från det fria föreningslivet.

”Den här regeringen talar gärna om civilsamhällets betydelse men det handlar om att göra verkstad. Jag och det ideella kultursverige förväntar oss att regeringen gör ett omtag och inser att civilsamhällets bidrag till tillväxt är så betydelsefullt att det också ryms i regeringens olika råd”, skriver Anders Gradin, förbundschef på Studieförbundet Vuxenskolan.

I morgon ska vi fortsätta diskussionen om den ideella sektorn.

Den irländske författaren Julian Gough beskriver i The Times hur han under flera år försökte varna sina vänner för att de levde i en fastighetsbubbla. Han och hans hustru blev på nyårsdagen 2006 utslängda från sin hyreslägenhet. Fastighetvärden hade belånat huset för att köpa flera fastigheter och skulle höja hyran.

”Man började känna sig som en passagerare på Titanics mellandäck som just sett isberget riva upp skrovet på fartyget och sprungit upp till salongen för att varna. Men alla fortsätter att dansa medan man hövligt eskorteras ut ur rummet”, säger Gough enligt ett referat i Dagens Industri idag. (Hittar inte själva artikeln på nätet)

Träffande bild av vår tids kvartalskapitalism.

Klockan 23.20 kom pressmeddelandet om Aktuellts scoop om ledningsskandalen i Svenska kyrkan. Det är den tillförordnade generalsekreteraren Helén Ottosson Lovén som uttalar sig. Inte ärkebiskopen. 

Så är det alltför ofta. Kvinnor får städa upp efter gubbar som inte skött sig.

Rubriken på pressmeddelandet är: Svenska kyrkan tar avstånd från all form av diskriminering.

Det får man verkligen hoppas. 

Pressmeddelandet bekräftar i princip Aktuellts nyhet att turbulensen på Kyrkokansliet handlar om allvarliga anklagelser mot en av cheferna om sexuella trakasserier. Det bekräftas också att generalsekreteraren fick gå för att han agerat i fallet med den sexanklagade chefen ”utan förankring i kyrkostyrelsen”.

Det är fortfarande en märklig uppgift. På vad sätt agerade han felaktigt? Så felaktigt att han omedelbart fick sparken?

Att högsta chefen snabbt agerar när en av hans underlydanden anklagas för sextrakasserier verkar ju utåt sett helt riktigt. Men tydligen ville inte ärkebiskopen och kyrkostyrelsen att det skulle ageras. Åtminstone inte på det sättet?

Kanske handlar det om att generalsekreteraren inte grundligt utredde frågan först eller inte lyssnade på alla parter. Eller?

Det är ännu höjt i dunkel. Misstron mellan kyrkostyrelsen (med ÄB) och generalsekreteraren måste rimligen bero på något mer.

Det är hög tid att ärkebiskopen ger sin version.