Nu i dessa nymornade kärnkrafstider är det dags att påminna om Tage Danielssons fantastiska monolog om sannolikheten.
Kolla in här.
(Fick tipset genom att läsa Maryams blogg)

Statsministern har nu meddelat att Lars Danielsson avgår som chef för statsrådsberedningen. Beskedet var väntat. Förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare var raserat.
Historien är fortfarande fullkomligt obegriplig. Hur en så omvittnat kompetent statstjänsteman kunde strula till det för sig så till den grad är sannerligen inte lätt att förstå.
Det hela känns bara tragiskt.
”Lars Danielsson är en person som är utomordentligt kompetent i utrikesfrågor. Jag utgår från att vi kommer att kunna använda honom i dessa frågor”, säger Göran Persson till TT.
Det håller jag med om. Danielsson har gjort bort sig gruvligt – det ska läggas i ena vågskålen förstås men i den andra måste trots allt hans långa erfarenhet och höga kompetens läggas. Han skulle bli en utmärkt ambassadör exempelvis.
Den politiskt centrala frågan är fortfarande hur den svenska krisberedskapen ska bli bättre. Här har förhoppningsvis beslutsfattarna lärt sig av alla års heta debatt och utredningar.
Lars Danielsson lämnar men gåtan Danielsson består.

JO framför skarp kritik mot statssekreterare Lars Danielsson. Frågan om vem som ringde vem och när den där olycksaliga Annandagen då Tsunamin rasade är ännu olöst. JO tror dock uppenbarligen inte på Lars Danielssons minnesbild, De uppgifter han lämnat är ”inte övertygande” som JO skriver på juridiska.
Rapporten kritiserar vidare Danielsson för hans nonchalanta behandling av Katastrofkommissionen. Han beskylls också för ”bristande noggrannhet under kommissionens utfrågning”.
Kritiken är allvarlig. Den handlar om förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare. Dessutom handlar den om regeringskansliets respekt för riksdagens granskande organ.
Nu måste statsministern ta ställning till om han har fortsatt förtroende för Danielsson.
Här måste förstås hela Danielssons långa tjänsteutövning vägas in.
Själva huvudfrågan ur ett medborgarperspektiv handlar dock om den bristande krishanteringsorganisationen i regeringskansliet. Här har, som Katastrofkommissionen och KU påpekat, regeringen och inte minst statsministern ett stort ansvar.
Den frågan har nu debatterats grundligt och förhoppningsvis har lärdomarna av Tsunamin lett till bättre krisberedskap.
Evakueringen av nästan 9000 svenskar i Libanon i somras tyder på det.
I kväll diskuterar jag JO:s rapport i Aktuellt.

Den märkliga Lars Danielsson-affären tog en ny vändning i dag när JO bestämde sig för att offentliggöra sitt förhör med huvudpersonen i fråga.
Danielsson tycks nu vara tillbaka på ruta 1 – dvs nu gäller den version han drog inför katastrofkommissionen men tog tillbaka i KU-förhöret – han ska ha varit på jobbet på annandagen och ringt till UD:s Hans Dahlgren tre gånger.
Hans Dahlgren som är den enda som kollat sina telefonlistor förnekar att något telefonsamtal ägde rum mellan honom och Danielsson på annandagen.

Göran Persson anser inte att det har någon ”operationell betydelse” vad statssekreterare Lars Danielsson egentligen gjorde annandag jul år 2004. Det förklarade han i dag för radio-Ekot.
En märklig inställning.

När rapporterna om flodvågens konsekvenser började komma in fungerade Danielsson som Perssons viktigaste kontakt med regeringskansliet. I den krisorganisation som fanns spelade Danielsson en nyckelroll. Danielsson har själv uppgett att han i sina kontakter med UD fick klart för sig att departementet var i full gång med sitt arbete.
Hur han valde att informera sig och vilka han talade med är avgörande för att bedöma varför räddningsinsatserna försenades de där första viktiga timmarna.
Precis därför har frågan om Danielssons kontakter ställts av katastrofkommissionen, av konstitutionsutskottet och av justitieombudsmannen. Och naturligtvis av oss journalister.
Att frågan fortfarande, efter snart 17 månader, inte har ett entydigt svar borde oroa statsministern.