Ledarskribenten Per Gudmundson på Svenska dagbladet skriver i dag om boken ”Livet på samhällets botten – världsbilden som skapar underklassen” av den brittiske författaren Theodore Dalrymple.

Boken är ett starkt konservativt inlägg i samhällsdebatten och enligt Gudmundson skulle den kunna vara en handbok för kristdemokratiska valframgångar i Sverige.

”Inom kristdemokratin vore det fullt möjligt att bygga en medkännande konservatism i stället för en Helle Klein-kristen socialliberalism”, skriver Gudmundson på ledarplats.

Riktigt fyndigt.
Jag tror dock inte kristdemokraterna skulle hålla med om att de i dag står för en ”Helle Klein”- kristen ideologi (vad nu det är?). Visserligen citerade Göran Hägglund mig i sitt tal i Almedalen men ändå…

Jag skrev en gång boken Längtan efter mening (Atlas förlag) som gick ut på att konservatismen var på frammarsch och en uppmaning till vänstern att ta de etiska och existentiella frågorna på allvar och inte låta kristdemokraterna få monopol på dem.

Nu efterlyser Svenska dagbladets ledarskribent en ännu mer konservativ kristdemokrati. Hujedamej!

Det må vara valstrategiskt rätt.
Men politiskt vore det förfärligt

Vi var nog många som suckade tungt när vi hörde kristdemokraten Lennart Sacrédeus intervjuas i Agenda i går kväll.

Han menade på fullt allvar att om staten införde en könsneutral äktenskapslag och därmed gav homosexuella par rätt att ingå äktenskap så skulle man öppna för månggifte och sexuella relationer med djur. Herregud!

Det är sanslöst att den här typen av fördomsfullt nonsens kan uttryckas av en politiker 2008.
Inte blir det bättre av att mannen som har denna uppfattning har tagit sig namnet Sacrédeus – Sacre Deus= helig Gud.

Tacka vet jag Nina Eklund, en modig oppositionell kristdemokrat som också uttalade sig i Agenda.
”Motståndet mot könsneutrala äktenskap har lagt sig som en våt filt över kristdemokraterna och blivit ett hinder att rösta på partiet”, sade Eklund.

Läs mer om äktenskapsdebatten här i dagens ledare i Aftonbladet.

Läs också den klartänkta prästkollegan Karin Långström Vinges bloggkommentar.

Tidningen Kristdemokraten har låtit undersöka hur partiets toppkandidater till riksdagen resonerar om mellanösternpolitiken. Det finns ett klart stöd bland kristdemokratiska politiker för en internationell trupp till Libanon (95% svarar ja) och lika starkt stöd för att Sverige ska delta med soldater (92%).
På frågan om Sverige ska ändra sin Israel-politik svarar 32 procent att nuvarande linje bör behållas men 40 procent vill ändra till en mer israel-vänlig politik. 0 procent vill ändra till en mer israel-kritisk linje.
Förstanamnen på kd:s riksdagslistor anser också att Hizbollah orsakat den nuvarande konflikten (60% svarar ja) medan 32 procent anser att det är båda parters fel. 0 procent anser att det är Israels fel.

”Sverige ska hålla sig med en balanserad Mellanösternpolitik. För att komma dit krävs i nuläget en mer proisraelisk politik eftersom den nuvarande är i obalans”, säger Alf Svensson, förstanamn på Skånes fyra valsedlar till Kristdemokraten.

Nuvarande partiledaren Göran Hägglund efterlyser ett tydligare demokrati- och MR-perspektiv i Mellanösternpolitiken. Vilket för honom innebär ”ett erkännande av Sveriges närhet till Israel som regionens enda parlamentariska demokrati med grundlagsfästa mänskliga fri- och rättigheter och ett tydligt avståndstagande från terroristorganisationen Hamas”.
För säkerhets skull lägger Hägglund till att Israel förtjänar kritik för överträdelser av folkrätten och oproportionerligt starka reaktioner.

Utrikespolitiken borde debatteras ordentligt i valrörelsen.