Kreativitetsforskaren Samuel West uppmanas oss i en intervju i Aftonbladet att våga vara mer tramsiga på jobbet eftersom forskningen visar att  arbetsglädje leder till kreativitet, produktivitet, bättre samarbete och nöjdare kunder.

 

 

Jag blir helt ställd ibland när jag kommer ut på företag för att föreläsa och ser hur vuxet och allvarligt allting är. Min första impuls är att börja busa med dem, sätta på glad musik och leka en lek. Jag vet ju att det är exakt det som sätter igång kreativiteten, underlättar inlärning och skapar kontakt mellan människor. Men dom vet ju inte det och skulle förmodligen inte ta mig på särskilt stort allvar om jag inledde på det sättet. Så istället börjar jag med forskning, siffror och tabeller som visar att lekfullhet är gynnsamt för karriären, för att därefter låta dem pröva. Det brukar funka bättre. 😉

Men egentligen kan jag inte förstå hur någon kan tro att kreativitet går att framkalla på beställning i ett tyst, kalt och närmast cell-liknande konferensrum, sittande i obekväma stolar kl 9 på en tisdagmorgon. Kreativitet kräver ju rörelse och inspiration! Människor mer uttalat kreativa yrken (dansare, konstnärer, designers) sätter sig ju sällan i ett kalt rum och försöker tänka fram sina kommande verk, så varför tror vi att det skulle funka på ett kontor? Det gör det inte.

Är det inte dags att vi börjar ta forskningen på allvar och ser lekfullhet som ett tecken på ambition och framåtanda istället för tramsighet?

Här är ett utmärkt exempel på kombinationen allvar och lekfullhet i Virgin Americas video med flygsäkerhetsinstruktioner.