Grubblande är egentligen ett tecken på väldigt kreativt och fantasirikt tänkande. Det är oerhört fascinerande hur mycket märkligt och orealistiskt man kan hitta på när man är orolig. Tyvärr mest jobbiga grejer vilket gör grubblande till ett stort slöseri på fantasi.

Prova därför att vända på tanken när du kommer på dig själv med att hitta på katastrofscenarier. Ett exempel från mitt eget liv kan vara om jag skrivit en artikel och oroar mig för att redaktören inte ska gilla den utan skälla ut mig, vägra betala och aldrig mer vilja jobba med mig igen. En ganska extrem och mycket fantasifull tanke. Om jag hör mig själv tänka på det sättet väljer jag aktivt att tänka lika extremt åt andra hållet. Jag föreställer mig att redaktören ringer och tokhyllar min text, dubblar arvodet och genast beställer tio artiklar till. Alltså ännu en ganska extrem och fantasifull tanke, fast åt andra hållet.

Sen kan jag landa i verkligheten i mitten och inse att förmodligen kommer det bli som det brukar, att redaktören tackar för texten, betalar fakturan och köper en artikel eller två när jag kommer med fler idéer. Helt odramatiskt och precis som vanligt.

Tyvärr har de flesta mycket lättare för att tro på skräckfantasier än drömfantasier men ställer du dem bredvid varandra brukar det bli lättare att se att båda är extrema och därefter landa i nuet och verkligheten, där det för det mesta är ganska lugnt och ofarligt.

Vad är motsatsen till din vanligaste grubbeltanke? Hur långt kan du gå åt andra hållet?