Som expert på lyckoforskning blir man lätt en smula mer optimistisk än genomsnittet. Saker som jag glatt föreslår får emellanåt därför bara oförstående och mycket tveksamma blickar till svar, ihop med mumlanden om att det är omöjligt. Men det struntar jag i, för jag tror inte på det där med ”omöjligt”. Jag tänker för det mesta att jag provar igen tills det blir som jag vill ha det.

Precis i början av mitt frilansande lanserades tidningen Egoboost. Jag kände direkt när jag hade första tidningen i handen att i den här tidningen ska jag skriva!! Jag hade då i princip ingen frilanserfarenhet alls – jag hade bara sålt in någon enstaka artikel och skrivit i några gratistidningar för att ha arbetsprover. Men jag bestämde att jag ska skriva i Egoboost, så var det bara. Så jag började maila.

Massor av artikelidéer skickade jag, till redaktionen, redaktörer och Blondinbella. Men jag fick aldrig några svar. Trots att jag mailade olika personer, ofta skickade påminnelsemail och var otroligt ihärdig fick jag aldrig ett enda svar på nästan ett helt år. Förrän en redaktionsmedlem en dag ringde upp mig och ville göra en intervju. Hon hade sett en länkning jag gjort till min dåvarande blogg på tidningens facebooksida och sökte en person att intervjua om positiv psykologi.

YES, tänkte jag, äntligen! En vecka efter intervjun hörde hon av sig igen och frågade om jag ville svara på läsarfrågor i tidningen och kort därefter hade jag en egen spalt. Ett av mina allra första frilansjobb var alltså att vara expert i varje nummer av en tidning, ett uppdrag som av många anses helt ”omöjligt” att få utan lång erfarenhet och kontakter!

När jag berättar om detta menar många att jag jobbade väldigt hårt för att få spalten i Egoboost, men om vi tittar på vad jag faktiskt gjorde var det bara att skicka väldigt många mail. Det är inte superkävande att skicka mail. Vad som däremot krävde en ansträngning som skiljde mig från mängden var var att jag vägrade ge upp. Att fortsätta hoppas och tro på sig själv är den krävande biten. Men också den som ger resultat.

Det absolut bästa med ”omöjliga” saker är nämligen att konkurrensen är så liten. De flesta försöker inte ens eftersom att de tror att det inte är någon idé. Det gör det betydligt lättare att lyckas för den som ändå vågar prova. Om det är nånstans konkurrensen faktiskt är riktigt hård är det i sammanhang som anses vara sk ”realistiska”, för där tror så gott som alla att det finns en chans, vilket ironiskt nog minskar chansen.

Boktips till dig som vill ta dig an ”omöjliga” utmaningar och lära dig att vända nackdelar till fördelar är Malcolm Gladwells nya bok ”David and Goliath: underdogs, misfits and the art of battling giants” (boken kommer på svenska i dagarna).