När jag föreläste häromdagen pratade jag bland annat om lyckostrategin tacksamhet och tipsade om att ha en ”tacksamhetskompis” som man skickar tacksamhets-sms till varje kväll med tre bra saker som hänt under dagen. Då får man inte bara njuta av sin egen tacksamhet utan även någon annans!

En modig person i publiken påpekade att det där lät ju faktiskt ganska töntigt. ”Jag tror säkert att det funkar, men det känns ju så töntigt att säga till nån: hej hej, vill du bli min tacksamhetskompis??”

Och jag håller med, det låter rätt töntigt när man tänker på det. Men det känns ganska så fantastiskt när man gjort det.

I boken Lyckans verktyg finns faktiskt ett litet kapitel där författaren  (lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky) varnar för töntighet. Hon avråder från att göra lyckostrategier som inte känns autentiska.

Jag tycker att man kan prova först och sen avgöra om känslan av lycka kompenserar för den eventuella töntigheten. Vissa av de lyckostrategierna som jag tyckte var supertöntiga när jag hörde talas om dem första gången är numera mina favoriter. Bland annat gör jag detta så gott som varje dag:

 

Hon kom förresten fram till mig efter föreläsningen och berättade glädjestrålande att hon skulle prova det där med tacksamhetskompis ändå! 🙂 Lycka framför töntighet!