För några år sedan slutade jag använda jeans och byxor. I princip hela mitt liv fram tills dess hade jag klämt ner mig i byxor som inte var bekväma alls. Slutsatsen jag drog var att det var fel på min kropp som inte passade i byxorna. Varje gång byxorna klämde in i magen när jag satt, eller hasade ner över höfterna när jag gick påminde jag mig själv om att det var fel på min kropp.

Tills jag en dag insåg att det inte var mig det var fel på utan byxorna! Det var byxorna som hade misslyckats med att passa, inte jag! Det är ju byxorna som ska passa min kropp, inte tvärtom! Eftersom jag inte kunde hitta ett enda par byxor som kunde hantera mina kurvor slutade jag helt enkelt använda plagget och bär sedan dess kjol och klänning istället.

Klädd så känner jag mig härlig, vacker och fri. Det finns inget som skaver eller klämmer utan allting flödar fritt och jag mår mycket bättre och lägger inte längre energi på att anklaga min kropp för saker den är helt oskyldig till.

När du upplever att något skaver, oavsett om det är ett emotionellt eller bokstavligt skavande, testa att låta bli att anta att det är dig det är fel på och undersök om det finns något annat du kan ändra på. Det kanske helt enkelt är skorna som har fel storlek? Eller så är det inte du som är fel för jobbet utan jobbet som är fel för dig? Och kanske är det inte alls du som är överkänslig utan din chef/partner/mamma som är respektlös?

Det är värt att överväga.