Vid ett tillfälle för några år sedan skulle jag gå och fika med några vänner och kunde inte alls bestämma mig för vad jag ville ha. Prinsesstårta, kanelbulle, kladdkaka? Jag kunde verkligen inte välja. Så jag ställde en till synes helt vardaglig frågade till en kompis:

”Hur ska man veta vad man vill egentligen?”

”Ja, du får väl prova” blev svaret.

Där och då gällde det fikabröd, men det är ord som jag burit med mig sedan dess, för det gäller ju betydligt större beslut också. Om jag inte vet vad jag vill beror det förmodligen på att jag inte riktigt vet vad de olika alternativen innebär. Och bästa sättet att ta reda på det är att prova. Problemet är att många är väldigt rädda för att prova just på grund av att de inte vet vad alternativet innebär.

Konsekvensen blir ofta att man inte vågar göra någonting alls utan förblir stillastående och full av beslutsångest.

Kan du räkna ut vart vägen leder eller är det lättare att springa fram och kolla?

För att du ska våga prova måste du dock vara okej med tanken på att ändra dig. Många verkar dra likhetstecken mellan att ändra sig och att misslyckas och då blir det förstås väldigt svårt att vara nyfiken och utforskande. Men i själva verket är det ju helt naturligt att nya upplevelser och insikter ger dig nya perspektiv som kanske leder till att du väljer något annat. Det vore snarare mer problematiskt om du aldrig ändrade dig.

Om du ser varje val som en möjlighet att ta reda på vad du vill, istället för din förbestämda åsikt om vad du vill, öppnar du plötsligt upp för möjligheten att prova hur många gånger som helst tills du hittar det som känns allra bäst.

Det är inte ett misslyckande att ändra dig, det är utveckling!