Jag vill slå ännu ett slag för 100happydays som jag bloggade om förra veckan. På bara en vecka har jag blivit otroligt mycket mer uppmärksam på lyckliga ögonblick i mitt liv. Saker som tidigare kanske gått mig förbi tar jag mig nu tid att uppskatta ännu mer och känna stor tacksamhet över.

Om skillnaden är så stor på en vecka, vem vet vad som kan hända på 100 dagar?

 

Det står på sidan att 71% av alla som tar sig an utmaningen inte fullföljer den, och att den vanligaste anledningen är tidsbrist. Men om du inte har tid att vara lycklig, vad är det då för poäng med någonting alls? Det får mig att tänka på det här citatet av Gabrielle Bernstein: