Bland det första jag gjorde när jag började på min coachutbildning var att starta en blogg. Där skrev jag om allt det som jag tyckte var allra mest fascinerande med kurserna jag läste. (Jag slutade skriva där 2011 men alla inlägg finns kvar, så klicka här om du är nyfiken.)

Jag hade vid den tidpunkten inte ens tänkt tanken att jobba som frilansjournalist och skriva tidningsartiklar, utan bloggade bara för att det kändes kul. Såhär i efterhand inser jag att flera års träning i att omsätta den akademiska kunskapen till populärvetenskapliga blogginlägg (närmare 150 stycken) var väldigt värdefullt.

När jag upptäckte att det var en verklig möjlighet att jobba som frilansjournalist visade sig också motsatsen vara vara värdefull: positiv psykologi är väldigt användbar kunskap att ha när man skriver eftersom det kan vara frustrerande att skriva emellanåt, och en utmaning att sälja sina texter.

Då är det extremt användbart att vara expert på positiv psykologi och känna till vilka förutsättningar som behövs för att uppnå skrivflow, hur jag kan använda mina styrkor för att komma över svackor, och ha verktyg för att hantera självtvivel och hjärnspöken när de dyker upp.

Det har inte bara varit till stor hjälp för mig under själva skrivandet, utan också vad mina texter handlat om om. Positiv psykologi är ju användbart för de allra flesta på mängder av sätt och jag skrivit i tidningar för allt från studenter och arbetssökande till giftassugna brudar, entreprenörer och chefer.

Det kändes extra kul när jag för ett par år sedan fick in en fot på tidningen Skriva som riktar sig till just skrivande människor. Jag har gjort mängder av artiklar åt dem om att sätta mål, sårbarhet, motivation med mera.

Det känns som att cirkeln sluts på ett väldigt snyggt sätt när jag numera också är krönikör och motivationscoach där. Så här såg det ut i förra numret: