Det blev inte mycket av giganternas kamp.

Örebro avgjorde seriefinalen på knappa elva minuter genom att trycka in makalösa fem puckar på bortaplan mot Växjö – seriens bästa hemmalag.

Jag snackade ju med Peter Andersson – Örebrotränaren – i fredags efter vändningen mot Malmö, och när jag frågade om lagets dåliga start mot både Oskarshamn och Malmö så svarade han blixtsnabbt:

– Det här måste vi prata om. Så kan vi inte göra.

Vad än Peter Andersson sade inför Växjömatchen, så fick det samma effekt som det han sade under den där timeouten i fredags (efter den vände Örebro 0-3 till 3-3 mot Malmö). 

***

Fredrik Orrsten – skarpskytten som matar skott i power play tryckte in fyra puckar för Örebro. Det är riktigt jäkla bra. Men så skjuter 32-åringen mest i hela serien också. 

Storyn kring honom är ju också anmärkningsvärd. 

För några år sedan kollapsade Orrsten i en spelargång. Då trodde man inte att det var så allvarligt. Men efter det drabbades han av panikattacker. Han var rädd att falla ihop igen och aldrig resa sig, och han kunde inte spela ishockey. 

Så här sade han om det i en intervju med Borås Tidning 2008: 

– Yrsel, spänningshuvudvärk, oro. Det är inget man bara förklarar rätt upp och ner. Om jag hade panik efter det att jag föll ihop handlar det nu mer om ett slags förväntansångest, att jag då och då tror att jag plötsligt skall fall ihop igen och sedan aldrig mer resa mig. Det här har jag lidit av hela året, något som jag jobbar med, men som blev värre just de dagarna ett år efter.

Men idag mår han bra. Och han levererar. Jag unnar honom hans fyra mål.

Oerhört skönt att Fredrik Orrsten mår, enligt vad jag vet, bra. 

Ett tag ryktades att han var på väg tillbaka till Borås, men till slut valde han att stanna i Örebro. Det lär han ju inte ångra idag. 

***

Fyra mål i en och samma match. Dags att slå i rullorna. 

Orrstens lagkamrat Marcus Jonasén gjorde det mot Hammarby 15 november 2006. Då spelade han i Almtuna. 

Och den 1 oktober samma höst gjorde Joakim Millqvist, AIK, fyra mål mot – just det – Växjö. 

Övriga: Andreas Sundin (numera i Troja) satte fyra puckar för Bofors mot Huddinge senvintern 2008 och Pelle Prestberg (nu i Färjestad) skickade in fyra baljor för Leksand mot just Bofors i december 2009.

Det är dem jag vet bak till hösten 2006. Upplys mig gärna om jag missat någon. 

***

Troja/Ljungby smackade dit Borås idag igen, i andra raka matchen mellan samma lag. Daniel Håkansson gjorde dubbla mål och fördubblade säsongens målskörd. Förhoppningsvis är han på väg mot storformen igen efter skade- och sjukdomsproblemen. 

Troja gjorde fem mål i en och samma period, precis som Örebro. 

Noterbart är också att Sami Sandell förlängde sin imponerande poängsvit till 13 matcher efter att ha levererat en assist. 

Sist i den alfabetiska ordningen, först i den HockeyAllsvenska tabellen.

Det går inte att frångå att HockeyAllsvenskan har två dominanter just nu: Växjö och Örebro.

Växjö är etta på 42 poäng.

Örebro är tvåa på 42 poäng.

Fast då har Växjö i och för sig spelat en match mer än Örebro och två mer än trean Leksand. Men trots att Växjö och Örebro har två respektive en match mer spelad än trean så är man ändå n i o poäng före. Det är riktigt bra så här tidigt på säsongen och jag måste erkänna att jag har svårt att se att de här två lagen ska tappa sina platser i Kvalserien. De känns alldeles för bra.

Och på söndag blir det giganternas kamp i Växjö Ishall… Växjö mot Örebro. Mumsig toppmatch mellan två offensivt skickliga lag. 

***

Jag har varit inne på varför just Växjö och Örebro är så bra tidigare, men vi kör en vända till, denna gång lite utförligare. Och faktum är att båda lagen har få svagheter och är hyfsat lika byggda.

Växjö vs. Örebro:

Målvakter: Fördel Örebro givetvis, som har seriens bäste i Michal Zajkowski. Fast han är å andra sidan ensam, Växjö har två kompetenta burväktare i Christoffer Bengtsberg och Oscar Alsenfelt vilket gör laget mindre skadekänsligt. Målvaktssidan är väl ändå ett av få frågetecken i Växjö – håller Bengan och Alsenfelt i Kvalserien? Zajkowski gör det definitivt.

Backar: Jämnt skägg, egentligen. Båda lagen har ett koppel med enkelt spelande backar som får jobbet gjort utan att glänsa, och har varsin försvarsnestor i Ryan Gunderson, Örebro, respektive Johan Jonsson, Växjö. Styrkan för båda lagen är bredden – få sticker ut, ingen faller ur ramen.

Forwards: Ojoj, det är högoktanigt i båda lagen – både vad gällande spjutspetsar, grovjobbare och rollspelare. Och båda lagen kör på med fyra kedjor och pumpar ner motståndarna. Örebro har killar som Thomas Enström och Marcus Jonasén i fjärdekedjan, Växjö har killar som Erik Josefsson och Christian Magnusson där. Konkurrensen är stenhård.

Sparkapital: Örebros stjärnvärvning Christoffer Norgren hann spela en period (tror jag) innan han blev skadad och veteranforwarden Jonas Almqvist har inte spelat en match ännu. Växjös lagkapten Johan Markusson spelade ett par matcher innan han hamnade på operationsbordet. Alla är sparkapital som kommer lyfta lagen ytterligare vad det lider (om ”Alma” nu kommer tillbaka, har inte hört något på länge). 

Special teams: I power play är Växjö etta och Örebro tvåa, i box play är Örebro etta och Växjö femma. På tal om att man har bredd och alla kompetenser som behövs alltså.

Vilka är bäst? Vet inte, det är två jäkligt bra lag med oerhört breda trupper.

***

Jag vill förresten peka ytterligare på bredden, och då främst vad gällande anfallssidan i de båda lagen. Det är överfullt av kompetens i alla kedjor.

Sedan kan man ju påtala att några unga talanger inte får plats… och det kan man tycka vad man vill om (nej, jag räknar inte Patrik Näslund i Växjö som bara spelat sporadiskt). Både Växjö och Örebro satsar på etablerade spelare på anfallssidan.

Örebro: Man har två offensiva toppcentrar i Henrik Löwdahl och Pär Edblom, skickliga playmakers i Conny Strömberg och Marcus Weinstock, storskyttar i Fredrik Orrsten och Johan Sjödell-Wiklander. Plus pålitlige poängplockaren Jon Palmebjörk. Därtill finns allroundcentrarna Jonas Karlsson och Michal Lukac plus rivjärnen Markus Andersson, Johan Adolfsson, Thomas Enström och Marcus Jonasén som alla är kapabla att både bidra med energi och poäng. Känns inte som det finns någon direkt svag länk.

Växjö: Det är transatlantiskt stuk på offensiven, och Dustin Johner, Josh Soares, David Lundbohm och Steve Saviano är alla offensiva stjärnor och är grunden i anfallsspelet. Lägg till intensive Johan Andersson, målskytten Daniel Åhsberg och allroundcentrarna Anders Eriksson och Erik Josefsson. Plus speedige Christian Magnusson och rivige Gustav Hjalmarsson. Och division ett-fynden Joakim Hillding och David Laudius som visserligen kan ses som talanger, men som redan är färdiga seniorspelare. Nej, ingen direkt svag länk här heller.

Det är imponerande att sportcheferna lyckats pressa in så mycket kompetens i spelarbudgeten.

***

Örebro vann lagens första möte tämligen komfortabelt hemma i Behrn Arena.

Nu är det kamp i Växjö Ishall – och då får vi tippa på Växjöseger.

Men oavsett – Växjö och Örebro är i toppen för att stanna. Det är jag ganska övertygad om.

***

Och så en kort reflektion angående Johan Ryno där elitserierykten visst har tagit ny fart. Jag snackade med honom för ett par dagar sedan och då sade han att han inte visste något om något elitserieintresse, och han har kontrakt med Oskarshamn hela året. Den elitserieklausul han har kan nyttjas EFTER säsongen.

Men det är väl som Salo säger… betalar någon tillräckligt så är alla scenarion möjliga. Men jag har svårt att se att Ryno skulle försvinna. Ishockeyn är glödhet i Oskarshamn, publiken strömmar till… att göra sig av med Ryno vore ett svek.

Fast det har ju hänt innan.

I våras lämnade Jens Karlsson Borås för Frölunda och grusade Borås playoffchanser. Och våren 2008 släppte Bofors bäste backen Mattias Karlsson till Färjestad, vilket förstörde deras Playoffchanser.

Jag hoppas och tror inte att IKO begår samma misstag.

Idag satt jag i Malmö Arena och såg ett Malmö, som har problem med formen, köra över Örebro i den första perioden. Det var härlig energi, många tacklingar, fina kombinatiner.

Okej, man bjöd Örebro på några lägen, men Markus Svensson var bra, och det kändes som att det var Malmös match.

Sedan började Örebro trampa igång i början av den andra perioden – men då petade Victor Svensson in en retur fram till 3-0. Det kändes liksom… äntligen Malmö!

Men skåningarna är ett lag med bristande självförtroende. Det syntes när Örebro efter en timeout prickade in 1-3 och bara sekvensen senare också 2-3. Jag såg Malmöspelare som slog klubban i isen i frusteration. De undrade nog vad de höll på med. Malmö föll faktiskt ihop under totalt den andra halvan av andra perioden – Örebro var totalt överlägsna.

Malmö kändes skärrade.

Nu är jag visserligen imponerad av att Malmö orkade lyfta sig sig till slut och ändå fixa två pinnar, men det här med att tappa initiativet i matcher är ingen bra tendens. Det har hänt tidigare, och det känns, faktiskt, som att det kommer att hända igen. Bara en sådan där känsla som vilar över Malmö – man har oerhörda problem att lira 60 bra minuter. Den där tryggheten saknas.

Topp-tre känns orealistiskt för Malmö, trots de två poängen idag.

***

Malmötränaren Robert Olsson tyckte att första halvan av matchen mot Örebro var bland det bästa laget presterat i år. Av det jag sett Malmö hitta på i höst, så är jag benägen att hålla med.

***

Örebrotränaren Peter Andersson sade så här till na.se angående Johan Sjödell-Wiklandes överkroppsskada och hur länge han trodde att målkungen skulle vara borta:

– Minst två veckor, tror jag, sade Peter i onsdags.

Idag vilade JSW i första perioden, och kom sedan in och gjorde det bra. Två veckor blev två dagar.

– Vi har bra sjukgymnaster i vårt lag, skrockade Peter.

***

Stötte på Marcus Weinstock och Sjödell-Wiklander i katakomberna efter matchen. De var ganska missnöjda.

Fast de två kom ju in i andra perioden (ja, jo, Weinstock gjorde väl något power play-byte i första) och spelade alltså 3-1 i matchen.

Jag sade att det var en grym vändning.

– Men synd att det inte räckte, sa Weinstock som inte verkade allt för munter.

Det är visst bara vinster som räknas, inte ens pinne borta mot Malmö är godkänt. Örebro är i toppen för att stanna.

***

Malmö ja. Förutom att man saknar det rätta självförtroendet får man ändå säga att laget gjorde en helt okej match mot Örebro, det skiljer ju trots allt en hel del lagen emellan i tabellen.

Och det var skoj att se hur Kim Johansson, lånet från Pantern, tog för sig.

För er som minns så plockades han och Robin Alvarez upp i a-laget samtidigt och det var Johansson alla trodde skulle slå igenom – så blev det inte, istället blommade Alvarez. Men det känns som att Kim börjat växa till sig.

– Han var med och tränade lite med laget i augusti och han och Andreas Thuresson var outstanding stundtals, berättade Kent Jönsson, en av alla dem som följer Malmö i vårt och torrt.

Med tanke på sitt spel kan han bli kvar i Malmö ett bra tag nu.

Kent var föresten förvånad över att Malmö inte högg på Andreas Valdix som hamnade i Oskarshamn. Jag kan inte storyn, men visst håller jag med. Han är en sniper Redhawks hade behövt.

***

Kort reflektion från Västerås: Victor Tisell, som i skymundan seglat fram som den statistiskt sett bäste målvakten i HockeyAllsvenskan, blev skadad när det stod 2-2 och Tingsryd förlorade till slut med 4-2. För Tingsryds bästa så är det förhoppninsgvis ingen jobbig skada.

Skoj att Markus Ljungh fick hänga två puckar för VIK. Det var hans första mål sedan han nätade i säsongens första byte mot Bofors.

Det finns ett antal spelare som gjort noll poäng så här långt in på säsongen och där man höjer på ögonbrynen och undrar vad som händer.

De här sticker ut, som jag ser det:

David Lidström, Bofors, back, 19 matcher, 0 poäng
Klassad som offensiv back och fick också målmässig islossning ifjol med sex fullträffar. I en skadedrabbad BIK-backbesättningar har han fått sina chanser – men ännu inte spräckt poängnollan.

Peter Wennerström, Bofors, forward, 19 matcher, 0 poäng
Godkända 21 poäng ifjol för den allroundkunnige centern, men i år fungerar det inte offensivt, vilket han visserligen inte är ensam om i Bofors. Numera utputtad på en kant för att få igång offensiven.

Julius Larsson, Tingsryd, back, 17 matcher, 0 poäng
Okej, ingen poängmaskin ifjol, men högerfattad och spelskicklig back som jag trodde skulle ta nästa steg i och med klubbytet till Taif… men det har istället blivit ett steg tillbaka med halvdant förtroende från tränarsidan.

***

Och de som inte spräckt målnollan:

Robert Kimby, Almtuna
14 baljor ifjol, 21 säsongen innan dess. I år stämmer det inte alls, trots att det vimlar av kunnande.

Mikael Lidhammar, Bofors
Hyperseg start på säsongen, men har nu kommit igång – främst som assistkung. Målskytt som junior, brunkare i Luleå, men visst ska han kuna näta på HockeyAllsvensk nivå.

Oscar Andersson, Borås
Kommer det någonsin lossna för lillebror Andersson? Trögt i Troja, trögt i Oskarshamn och nu trögt i Borås. Trots att han får chans på chans.

Mats Hansson, Borås
Stjärnback i Borås som brukar smälla in några kassar – nio ifjol – men ännu inget i år.

Mikael Wahlberg, Malmö
Visst, 1) Wahlberg är ingen stor målskytt och 2) han är ursäktad av skadeproblem, men visst borde veteranen ha hänt någon kasse ändå vid det här laget?

Kristoffer Jonsson, Oskarshamn
Bara två pytsar ifjol som nykomling i HockeyAllsvenskan och har fortsatt främst en brunkarroll – men får lita point i power play. Då borde ju någon puck trillat in kan man tycka.

Håkan Bogg, Mora
Noll mål strör bara mer salt i såren på Bogg efter en svag säsongsstart där han fått finna sig i att sitta på bänken en hel del.

Henrik Thegel, Tingsryd
Orättvist månne med tanke på den obefintliga istid som han haft, men Thegel, som sköt tolv strutar för Sundsvall ifjol, borde ändå skrapat ihop en pyts på det lilla han spelat – så bra målskytt tycker jag nämligen att han är.

Markus Persson, Bofors
Liksom Thegel fast i frysboxen… enough said.

Sist ut att näta? Blir väl Thegel och Persson som inte får lira alls numera, utlånade till Olofström respektive Skövde i ettan.

***

Mer väntat är då att dessa inte gjort mål (jag vill inte vara elak, bara påpeka):

Mikael Aaro, Borås
Spelade mycket i Almtuna ifjol, bland annat i power play, men fick inte in en enda kasse. Trenden fortsätter i Borås.

Per-Anton Lundström, Malmö
Om vi bortser Kvalseriemålet 2009, så har PA inte gjort ett mål i seriesammanhang sedan oktober 2008. Sedan drygt 30 mållösa matcher med Leksand, 41 mållösa matcher med Löven och nu… ja, ni fattar.

Jörgen Nordlöf, Sundsvall
Laglojal veteran som är oerhört viktig för Sundsvall… dock ej vad gällande målskytte. 2004/05 gjorde han sex mål, sedan dess har han inte varit över tre fullträffar. Ifjol blev det ett mål.

Niclas Lundgren, Västerås
Defensivspecialist som gjort ett mål på 119 matcher i HockeyAllsvenskan. Noll mål på 52 matcher ifjol, noll hittills i år…

Marcus Johansson, Växjö
Lugn, metodisk och passningssäker back… men ingen målskytt. Noll mål på två säsonger i Växjö.

***

Sedan finns det ju de som öser in poäng också.

Poängligans topp-tio består av fyra importer (Soares, Sandell, Fleury och Saviano), tre veteraner (Strömberg, Näslund och Sjödell-Wiklander) och tre stjärnor i sin bästa ålder; Calle Söderberg, Johan Ryno och Alexander Bergström. Skaplig fördelning, tycker jag.

Skrällen? Nu är det ju Sami Sandell, Troja, som sakta smugit upp utan att få några rubriker. Han är en klasscenter, och han är Trojas offensiv.

Jared Aulin och Jean-Luc Grand-Pierre säsongsdebuterade för Leksand i förra omgången. Då vann dalalaget med 3-0 mot Almtuna och plockade första trepoängaren på sju omgångar.

Aulin sköt sitt första mål i klubben.

”JLGP” (förkortningen för Jean-Luc Grand-Pierre som är ett alldeles för långt namn att skriva för många gånger) stod för en assist. 

De satte alltså avtryck direkt. 

Idag, i hemmadebuten mot Bofors, stod de i centrum igen, fast på olika vis. Och så ska det ju vara: Aulin ska vara poängsprutan, JLGP ska vara busen. 

Helt klart är i alla fall att de lyfter Leksand. 

***

Vi börjar med Jared Aulin.

Han visar härliga intentioner, inte minst i samarbetet med Daniel Hermansson, och det ser oförskämt bra ut för att vara blott andra matchen i Leksandströjan. Nu ska vi inte hylla mr Aulin till skyarna ännu, men på sant transatlantiskt manér nosar han till sig målchanser och hugger när han får chansen. 

2-1-målet var distinkt, straffen fram till 3-1 lika läcker som säker. 

Visst, det fanns skönhetsfläckar i Aulins spel också, som exaktheten i vissa framspelningar, men det syns att killen har härlig potential. Han är bra redan, men kommer nog att växa. Det är min känsla i alla fall.

***

Och så JLGP då, som var ett ständigt diskussionsämne ifjol, dels för sin uppoffrande stil som var uppskattad, dels för sin tendens att vara inne på baklängesmål. 

Jag tyckte han gjorde det riktigt bra mot Bofors. Han var där han skulle, gjorde det han skulle.

Som att käftas med Alexander Viklund – en tuffing som spelat juniorhockey i Kanada så sent som ifjol – men vi fick inte se några slängda handskar (vi minns ju fortfarande uppläxningen av AIK:s Fredrik Carlsson ifjol). 

Som att trycka dit Johan Nilsson så att hela plexiglaset lossnade och försenade matchen ordentligt. 

Men det är ju så han ska spela: han ska stå upp, han ska tackla. 

***

En reflektion till från Tegera Arena, förutom den dåliga publiksiffran: Martin Janohls, som varit utanför truppen ganska mycket i höst om jag förstått det rätt, lekte med Bofors poängsprutande back Johan Larsson.

Först gav Larsson bort en passning till Janohls som tackade med att göra 1-1.

Och i den andra perioden fintade Janohls bort Larsson ordentligt, och var nära att måla igen. 

Johan Larsson är offensivt grym med sitt skott, men hans indianare (jo, jag har sett flera nu) börjar bli ett dåligt återkommande moment.

***

Och vilken gruffkedja Bofors hade spikat ihop: Rivjärnet Daniel Wessner mellan stentuffe Alexander Viklund och energiske Calle Berglund. 

Det är inte många som vill möta de spelarna var för sig – tillsammans måste det vara en mardröm.

***

Noterat från toppmötet i Behrn Arena mellan Örebro och Oskarshamn är att det bjöds på tio mål och att båda lagen är riktigt duktiga på att skymma målvakten. Flera av målen tillkom efter att spelare skymt bort en chanslös målvakt – oerhört enkelt, oerhört effektivt. 

Sedan kan man ju inte låta bli att nämna Conny – snygg straff, distinkt mål. Grattis på födelsedagen!

***

I övrigt ikväll:

Troja/Ljungby skrev på sin hemsida att målsättningen inte längre är Playoff, det är att hänga kvar. Sponsorer säger att de ska pumpa in pengar för nyförvärv. 

Kanske var det vad spelarna behövde höra, för idag, efter 13 raka nederlag, så vann man äntligen efter en 4-3-seger hemma mot Borås. 

Måste vara en jäkla lättnad i Ljungbylägret.

Sundsvall stretar på och tog en blytung 3-2-seger mot Tingsryd i botten – och smålänningarna, som kändes på gång, får ta ett steg tillbaka igen. 

Att Växjö vann mot Mora med 2-0 är inte så mycket att säga om, även om rapporterna talar om en hyfsat jämn match där Växjös stabilitet och Oscar Alsenfelts målvaktsspel avgjorde.

***

Kommentatorn på S24 mellan Leksand och Bofors skapade en nostalgitripp då han började referera till Roland Hassel som ett rejäl utsvängning på Morgan Hassels namn. Jag vet inte hur kommentatorn hamnade där, men kommissarie Hassel hade jag nästan glömt. 

Krutröken har lagt sig lite efter den hätska stämningen efter Borås mot Växjö igår.

Det sägs mycket i stridens hetta… och Janne Karlssons utspel mot Jens Karlsson igår måste ses ur flera nyanser. Och jag tror Janne hade mer tankar än att bara skälla ut Jens, för jag vet att han har åsikter om domarnivån i HockeyAllsvenskan.

Jag gjorde en intervju med Janne för ett par år sedan där vi bland annat snackade om Växjös väg mot att skaffa ett eget spel med Barcelona-visioner, men också kom in på domarnivån. Janne tittade bort en stund och funderade innan han pekade på diktafonen och sade ”stäng av den där”.

Jag ska inte skriva vad han sade, men man kan väl sammanfatta det med att han inte var nöjd med domarnivån.

Igår flikade han in, vilket jag tror var ytterst medvetet, en tydlig passning till domarchefen Peter Andersson om att något måste ske på domarsidan. Det måste städas upp. Och då tror jag inte att han bara syftade på Jens Karlsson-tacklingen på Josh Soares, utan det var generellt menat.

Och domarnivån är ju omdiskuterad.

Janne Karlsson säger vad jag tror många andra tränare tänker, men inte vågar säga.

***

Vad jag tycker om Jens Karlsson-tacklingen?

Nej, den var inte snygg och visst var det en solklar utvisning, inget snack om saken. Sedan tycker jag det blir uppförstorat, S Å allvarlig var inte tacklingen.

Men visst var smällen i ren frusteration. Sista matchminuten, underläge med 1-4, Karlsson får sikte på poängkungen. Jens Karlsson visar vinnarskalle, men tyvärr på fel sätt.

***

Så här sade Jens efter matchen (vilket jag förutsätter är korrekt citerat):

”Men jag tycker att det som hände på isen hände där. Jag tar på mig skulden för tacklingen, det var dumt och onödigt gjort. Men sen tycker jag att man kan släppa det.”

Nja, så enkelt är det väl ändå inte. Det man gör på isen får man också ta konsekvenserna av efter matchen, rinkens ramar ska inte ursäkta vilket uppförande som helst. Jens erkände att tacklingen var onödig, men jag hörde ingen ursäkt.

***

Det talas ju om hämnd ofta, även om det sällan realiseras. Och tacklingen på Soares var nog ingen hämndaktion för Ola Svanberg-smällen senast lagen möttes heller, men visst fanns den i Jens Karlssons medvetande. Det är jag övertygad om.

Svanberg fick en blödning i huvudet, enligt Boråstränaren Jens Gustafsson. Och han har inte spelat sedan dess heller.

Det har börjat byggas upp en ordentlig osämja mellan Borås och Växjö, helt klart.

***

Jens Gustafsson var förresten kylig i snacket efteråt igår. Han föll inte in i Janne Karlssons jargong, utan stod upp för sitt lag utan att kasta paj tillbaka. Vettigt agerat.

***

Janne Karlsson är het.

Ni minns väl Roger Melin-incidenten?

Det grundar sig i att han brinner för ishockeyn. Men det är säkert taktiska drag också, han lyfter pressen från laget och sätter fokus på sig själv.

Han har sagt att när det är säsong så är det ishockey 24 timmar om dygnet och det är svårt att slappna av.

– När man har semester så behöver man en vecka för att först kunna varva ner, innan man faktiskt kan slappna av, har han berättat en gång.

Hockeyengagemang på hög nivå. Så är det nog för de flesta tränarna.

***

Om vi lämnar bråket så måste man konstatera att Växjö är riktigt jäkla bra just nu:

– Bäst i serien (om än med ett par matcher fler spelade än Örebro)
– Bäst i power play
– Bäst skotteffektivitet
– Gör flest mål
– Seriens bästa lag på hemmaplan
– Har seriens poängkung i Josh Soares
– Har seriens poängbäste back i Tim Heed
– Har seriens bäste power play-skytt i David Lundbohm

Och man är inte dålig i något:

– Näst bästa bortalag
– Släpper in fjärde minst mål
– Femma i box play-statistiken

Det finns inte många svaga punkter i årets Växjö.

***

Kort inför morgondagen, fem matcher på menyn.

Sundsvall – Tingsryd 2
Viktig streckstrid – men Tingsryd känns ganska heta just nu. Sundsvall brände energi mot Bofors och orkar nog inte ladda om med en skadedrabbad trupp.

Leksand – Bofors 1
Leksand på gång med sina transatlanter i uppställningen och Bofors bortaform är usel, tyder på säker etta. Matchen kan ses i S24.

Troja/Ljungby – Borås 1
Snart måste Trojas trend brytas, även om man har problem i försvarsspelet så är man inte SÅ här dåliga (14 raka nederlag).

Örebro – Oskarshamn X
Stormöte som kan bli underhållande. Kryss ligger nära till hands.

Växjö – Mora 1
Växjö är heta, och även om Mora plockat poäng i sex raka matcher så tror jag man får svårt här.

Gemensamt för många spelare i Oskarshamn är att de utvecklats enormt sedan ifjol.

Tydligast syns det allt på Mattias Guter – den vindsnabbe, självförtroendesprudlande och effektive yttern som just nu är en stor attraktion såväl i Oskarshamn som i hela HockeyAllsvenskan. 

Hans insats idag mot Rögle var briljant, och han kunde ha fixat något mål till med lite flyt.

***

Mattias Guter skulle ju egentligen spela i Norge ifjol, men Comet gick i konkurs och han tvingades lämna klubben. Då ringde Oskarshamns dåvarande klubbchef Dag Larsson, och sedan var det inget snack, Guter ville till HockeyAllsvenskan.

Larsson ringde visst samma dag som Guter fick reda på att han skulle söka ny klubb… så Larsson var minsann het på gröten. Och det tackar nog Oskarshamn för idag.

Guter sköt sex mål på sina sju första matcher i IKO-tröjan ifjol och var en omedelbar succé. Men sedan slocknade han något, fick mindre istid, sköt ”bara” sex mål på 24 matcher och hade en del skadeproblem. Egentligen var inte förhoppningarna så stora på honom inför i år heller (inte från min sida i alla fall) men i succévevan ifjol tecknade han ett tvåårskontrakt med IKO – hade han inte gjort det så kanske han inte varit kvar i IKO nu. Jag tror inte det är säkert alls, faktiskt, med tanke på hans något svala avslutning ifjol. Men bara spekulation från min sida.

Hur som haver, Lasse Ivarsson gav Guter chansen i IKO i år – och den har han tagit med råge.

20 poäng på 17 matcher. Att jämföra med tolv på 31 matcher ifjol. 

Och då gjorde han tolv mål och noll assist. Nu har han gjort elva assist. Bra utveckling där också, vilket inte minst passningen till Steffe P:s 4-0-mål mot Rögle visar.

***

Guters 2-0-mål mot Rögle var en delikatess.

Han fick en pass i djupled av Stefan Pettersson och i åkduell med Victor Bartley störtade han mot mål, Bartley vek åt höger, Guter åt vänster och det var mål.

Jag berättade för Guter att han hade HockeyAllsvenskans snabbaste back i hälarna…

– Åfan, så han uppenbart överraskad.

Men det var ju inga problem ändå.

– Nä, jag vek av åt vänster och han bara försvann, säger Guter.

***

Annars ikväll:

Fantastiske Tim Heed gjorde ett mål mot Borås och leder alltjämt backarnas poängliga. Trots att han bara spelat åtta matcher. Makalöst.

Och Sundsvalls Martin Sandgren fortsätter att näta mot Bofors. Han har gjort tre baljor i år, alla mot Bofors. Tillfälligheter säger han själv, jag vet i fanken. 

Ett par timmar kvar till kvällens nedsläpp, då skyndar jag på att släppa veckans lag för förra veckan:

Målvakt: Daniel Sperrle, Västerås
I hård konkurrens med Tingsryds Victor Tisell får Sperrle spaden den här veckan efter att ha fixat två raka segrar för Västerås med bara två insläppta mål på två matcher. Västerås hade innan dess inte vunnit två matcher på raken sedan i slutet på september.

Back: Johan Larsson, Bofors
Okej, Johan får plats i veckans lag den här gången också. Ett mål – fjärde matchen i rad som han målade – och Bofors släppte bara in två mål på två matcher.

Back: Tim Heed, Växjö
Killen sprutar ju in poäng. Han har spelat sju matcher, mindre än hälften av vad övriga backar gjort, ändå leder han backarnas poängliga. Den gångna veckan gjorde talangen fyra ass på två matcher.

Forward: Sami Sandell, Troja/Ljungby
Trenderna håller i sig: Troja förlorar och Sandell levererar poäng. Den store och skicklige finske centern levererade fyra poäng i veckan, men smålänningarna föll ändå mot både Tingsryd och Växjö. Faktum är att i princip all offensiv i Troja cirkulerar kring Sandell – ett tecken på hur bra Sandell är, men också ett tecken på Trojas bristande bredd i anfallsväg.

Forward: Kristofer Näslund, Bofors
Bofors gjorde tre mål i veckan, samtliga med Näslunds inblandning – en ass mot Tingsryd och två strutar mot Malmö. Veteranen är i gott slag – han ”häller ju olja i lederna” – och utan honom hade Karlskogalaget inte tagit de där tre pinnarna i veckan.

Forward: Damien Fleury, Västerås
Veckans mest givne spelare, givetvis. Därför tog jag honom sist. Dubbla hattrick i veckan – sex mål på två matcher – och en ass. Med 13 baljor är han bäst i HockeyAllsvenskan. Impressive.

***

Måste bara kommentera några av spelartransaktionerna som skett i helgen, som jag inte avverkat:

Markus ”Pajen” Persson lånas ut av Bofors till Sköve. Jag trodde stenhårt på den elegante playmakern i år, men icke. Hoppas han hittar en ny klubb – han är för bra för division ett.

Jag har ytterst svårt att tro att Robin Andersson, som var blek ifjol, ska tillföra något i Almtuna, men han får gärna bevisa mig fel.

Och Sundsvalls inlåningskavalkad på backsidan fortsätter. Näste man – efter Alexander Bonsaksen, Fredrik Sonntag, Eddie Larsson – att dra på sig den blåa dressen är Alexander Deilert. En bra förstärkning, men hur ska laget kunna skapa kontinuitet i försvaret egentligen?

***

Jag har visst bloggat för lite om Leksand fick jag höra, eftersom det blev tyst efter de fem insläppta målen mot Oskarshamn och sedan tyst när Jared Aulin nätade i sin första match. Det kommer, det kommer.

***

Sundsvall mot Bofors ikväll.

Ni vet hur de två första matcherna lagen emellan slutade va? Jo, Martin Sandgren, retstickan i Sundsvall, har avgjort båda på straff. Det är de enda två målen han gjort i år, för övrigt. Klarar han fixa bedriften en tredje gång?

Det hade varit lite coolt.

Snackade lite med honom nyligen.

– Jag är ingen van straffskytt, men jag har några inövade varianter, hälsade han.

Missa inte heller Oskarshamn mot Rögle på S24 om en stund. Det skiljer bara tre poäng lagen emellan i tabellen, och Rögle är säkerligen revanschsugna efter 0-5-förlusten på hemmaplan. Två lag med bra fart och intensitet – det lär bli underhållande.

Kikade lite i tabellen och förundrades över hur små marginalerna mellan lagen faktiskt är.

Det finns lag som man tycker gått dåligt och det finns lag som man tycker har gått bra, men som det egentligen inte skiljer så mycket poängmässigt mellan.

Till exempel så är ju Rögle på det hela taget en besvikelse under säsongen, men likväl är man bara tre pinnar efter succélaget Oskarshamn, och eftersom lagen möts på måndag kan de stå på samma antal poäng efter 17 spelade matcher. Visst är förväntningarna betydligt högre på Rögle än på Oskarshamn, men jag vill bara påtala att poängmässigt skiljer det inte så mycket, trots att folk tycker det gått dåligt för Rögle och bra för Oskarshamn.

Likså tycker man det gått väldigt knackigt för Leksand på sistone, men man är ändå trea i tabellen efter vinsten mot Almtuna idag. Laget har knaprat poäng utan att glänsa de senaste veckorna, smugit med liksom.

Eller Västerås som man inte har en aning om var man har, som faktiskt är sexa i sammandraget. Även om Västerås haft sina gigantiska plumpar – i alla fall enligt Mats Waltin som varit grymt besviken många gånger i vinter – så har man skrapat ihop många poäng.

Det skiljer elva poäng mellan ettan Örebro och sjuan Rögle i en haltande tabell. Med trepoängssystemet är det inte mycket… det kan och det lär ske omkastningar.

Däremot kan man ju konstatera att det finns en tydlig linje mellan plats sju och åtta i tabellen. Den där åtråvärda sjundeplatsen vill ju alla nå som minsta mål. Närmast jagande är Bofors, Mora och Almtuna, men jag tror också att Borås kan blanda sig i den där jakten.

Bäst chans av dem? Innan säsongen hade jag sagt Borås, nu säger jag nog Bofors.

Borås verkar inte få ihop det optimalt, och jag tror inte man blir så mycket bättre än man är. Mora är alldeles för ojämna. Och Almtuna… nej, det saknas något, kanske den energi jag mumlade om häromdagen.

Och Tingsryd orkar inte komma ikapp heller.

Jag har en känsla av att de sju lag som just nu är på den övre halvan av tabellen också kommer att stanna där. Jag kan inte riktigt se vilket lag som skulle falla igenom. Om jag måste välja något lag så är det väl i så fall Västerås eller Malmö. Västerås mest för att man har svårt att få kontinuitet i truppen, Malmö mest för att man verkar sakna lite glöd och ett fungerande försvarsspel.

Efter Tingsryds seger idag så är Troja och Sundsvall på kvalplats. Precis som alla tippade inför säsongen.

När vi nu har spelat ungefär en tredjedel av säsongen så har tabellen faktiskt satt sig. I alla fall vad gällande bottenstrecket (mycket talar för att Troja och Sundsvall får kvala) och Playoffstrecket. Som sagt, jag tror inte vi kommer se några revolutionera ändringar där under resten av säsongen. Däremot blir det kamp kring Kvalseriestrecket.

***

Till sist:

Om vi har sjundeplatsen som riktlinje i tabellen som den ser ut just nu, vilka lag har störst chans eller risk att byta halva?

Störst risk att missa topp-7: Västerås och Malmö.

Störst chans att hoppa upp i topp-7: Bofors och Borås.

Eller vad tror ni?

Man måste ju säga att Västerås matchtrend den senaste månaden har varit anmärkningsvärd.

29/9 Leksand borta – VINST
4/10 Rögle hemma – FÖRLUST
6/10 Örebro borta – VINST
8/10 Växjö hemma – FÖRLUST
13/10 Troja borta – VINST
15/10 Borås hemma – FÖRLUST (efter straffar)
20/10 Almtuna hemma – VINST
23/10 Mora borta – FÖRLUST
25/10 Malmö borta – VINST
29/10 Bofors borta – FÖRLUST
2/11 Oskarshamn hemma – VINST

Varannan match har vunnits och varannan har förlorats. Det är en anmärkningsvärd statistik.

Man slår lag som Leksand, Örebro och Malmö borta, vilket är ett styrkebesked. Och när man gräver lite i statistiken så är kanske inte förlusterna så där mycket att säga om: Det som svider är väl att nederlagen mot Rögle och Växjö kommer hemma, men det är ingen skam att förlora mot varken Mora eller Bofors borta.

Enda stora missräkningen är väl egentligen Borås hemma.

Men vad beror detta på?

När man vinner, som de tuffa bortaskalperna man faktiskt har, så borde man ju pumpas fulla med självrförtroende och kunna rida på den vågen. Men det har inte Västerås gjort. Snarare är det så att man gasat så mycket i vissa matcher att man inte har bensin kvar för ytterligare en.

Nåväl, nog tjatat om den där trenden. Laget vann ju faktiskt med 5-0 mot Sundsvall idag och har då två raka segrar, och den jämna förlust-vinst-kurvan har därmed förlorat sin symmetri.

***

Hattrick av Damien Fleury idag igen. Hattrick två matcher i rad. Kan inte minnas att det hänt i HockeyAllsvenskan tidigare.

Jag tror inte ens Pär Albrandt klarade av det under sina glansdagar i HockeyAllsvenskan.

Jag har inte min arkiv-statistik tillgänglig, men någon kanske vet om det finns någon som gjort ett dubbel-hattrick?

***

Skoj också att Micke Zettergren börjat hitta målet i Mora. Han är en avig och bra spelare och hans fullträff mot Örebro innebär att han gjort mål i tre raka matcher.

***

… så var det Malmö.

Ännu en slätstruken insats mot Bofors borta, och även om det inte är någon skam att få med sig en pinne hem från Karlskoga, så har Malmö en hel del problem att ta itu med. Just nu stämmer inte så mycket mer än Morten Greens poängplockande.

Han sköt enda målet för skåningarna och har gjort poäng i tolv raka matcher.

Men det räcker ju inte med att han levererar. Veteranen Jesper Mattsson har ifrågasatts på sistone och med danska dynamitpaketet Nichlas Hardt på skadelistan så behövs det någon som stiger fram.

En ljusglimt är att Panternlånet Kim Johansson tydligen gjorde en okej säsongsdebut, i alla fall enligt MrMadHawk-Johan.