Hockey går ut på att göra mål.

Inga mål – inga segrar.

Det har Leksand onekligen fått lära sig. Att ha gjort tre mål på fjorton perioder är ett fantastiskt uselt facit och det gör också klubben näst sämst – genom tiderna.

Själv var jag på plats på Hovet och såg Djurgården mot Färjestad, men när jag kom hem tog jag av ren nyfikenhets skull och bläddrade i arkiven.

Det går bara att hitta statistik från 1975-76, den säsongen det antagligen började noteras statistik på ett seriöst sätt och det får vara säsongen där den, vad vi kallar, ”moderna hockey” började.
Och under de 39 efterföljande åren är det nämligen bara Rögle som har inlett en säsong i landets högsta serie på sämre än vad Leksand har gjort nu, 2014.
Visst, det finns klubbar som förlorat sina fem inledande matcher, men det är bara Ängelholmsklubben som har en sämre målskillnad än Leksand.

Då, 1994, hade Rögle -19 i målskillnad, men då hade klubben också tillskrivits en 0-5-förlust på grund av att man använde sig av en otillåten spelare.
Leksands 3-30 (-17) är näst sämst genom tiderna och vore det inte för Rögles pappersslarv hade Dala-laget alltså varit sämst GENOM TIDNERNA.

Smaka på det, Tommy Salo, som valt att hänga ut Johan Ryno ännu en gång, och jag själv är i full färd med att jaga legendarer och profiler för att få åsikter om det är rätt eller fel av Leksands sportchef.

Klubbikonen Christer Abris var den förste jag fick tag på – och stämningen blev minst sagt infekterad:
– Jag vill vara diplomatisk och säga att jag inte vill kommentera det, inleder Abris.
Av någon särskild anledning?
– Det skrivs så mycket skit i tidningarna.
Hur menar du?
– Tidningarna skriver aldrig sanningar.
Jag lovar att Salo har sagt så här, annars hade vi inte skrivit det.
– Det tror jag inte på.
Sedan slängde gamle Abris på luren.

Och vilka slutsatser kan vi dra av det här?

Tja, att det svider att vara leksing just nu.