Konkurrenterna målar upp Malmö som solklara favoriter.
Sedan finns några givna topplag.
Men flertalet klubbar känns i närmast otäckt jämna och har kapacitet att navigera sig fram till ett kval uppåt.
Dessutom finns ingen ”slagpåse”.

Det gör hockeyallsvenskan svår att tippa och ligan är, som de kallar det själva, den ”hetaste någonsin” med tanke på att SHL utökas till nästa säsong.

Här förutspår jag hur allsvenskan kommer att sluta fram mot vårkanten:

1. MALMÖ
Malmö har, sedan de åkte ur högsta serien för åtta år sedan, spänt musklerna för en återkomst. Knappast med lyckade resultat. Men de senaste säsongerna har klubben med Sveriges bästa arena byggt laget i lugn och ro, redo att ta klivet upp i år. Backsidan känns enormt stark, Nils Andersson, bland andra, som var dominant i Djurgården i fjol. Och bredden är dessutom den bästa i allsvenskan. Smarta värvninger ger i det närmaste ett komplett lag. Allt annat än en topp-två-placering vore ett fiasko.

2. AIK
Trots degradering och åtstramad ekonomi lyckades AIK behålla trotjänarna Patric Blomdahl och Christian Sandberg. Två spelare som håller hyfsad SHL-klass. Visst, det saknas en riktig målskytt i årets AIK, men ingen av konkurrenterna har ens nämnt laget i toppracet och det är en fördel för en ung trupp som annars kan drabbas av panik vid en hård press utifrån. Michael Lindqvist har varit suverän på försäsongen och kan bli allsvenskans bäste. AIK har ett lag med mycket karaktär, fart och dessutom – om inte så jättemånga som de borde – så åtminstone röststarka, fans i ryggen. AIK är bättre än vad många tror.

3. VÄSTERÅS
Västerås har varit ett kvalserielag i två raka säsonger och en hårdkokt defensiv har då präglat laget. Hur blir det med en ny tränare? Och dessutom när några hårdföra spelare har lämnat (läs McArdle, Mårtensson, Lindh)? Tja, Västerås känns som ett aningen ”snällare” lag i år, men kvar finns fortfarande skickliga nordamerikaner och kanske den bästa spetsen i hela allsvenskan. Kommer definitivt blanda sig i snacket om en SHL-plats.

4. SÖDERTÄLJE
Södertälje har mer eller mindre värvat ihop ett helt nytt lag och medvetet gått ut och satsat på en uppflyttning. Och nye tränaren Janne Karlsson är den om någon som kan få ihop en grupp med sin konsekvens, engagemang och tydlighet. Titta bara på vilka underverk han gjorde med Karlskrona i fjol. Även om det finns stor stabilitet i laget, flertalet spelare har SHL-erfarenheter, så saknas ändå den extra spetsen. Historiskt sett har klubbledningen haft ett ganska kort tålamod, så en bra start känns viktig för Södertälje.

5. RÖGLE
Jag frågade sportchefen Anders ”Masken” Carlsson var jag bör tippa Rögle, och han svarade; ”någonstans på en sjätte- eller sjundeplats”. Så, okej, här har du din ”mittenplacering”, Masken. Skämt åsido. Han ville förstås skeppa över favoritskapet på sina toppkonkurrenter med det uttalandet, men jag tycker Rögle känns ganska svårtippade. Klubben inledde förra säsongen bedrövligt, men var i slutändan ett hårsmån från att ta sig till SHL. Dennis Everberg, Daniel Zaar och Eric Mårtensson har försvunnit – minst sagt tunga tapp – men kvar finns framför allt en backsida med en bra mix mellan unga, skridskostarka backar och tunga pjäser i Andreas Lilja. Framåt finns snabbheten, men nyförvärven känns ändå ovissa.

6. KARLSKOGA
Klubben tappar år efter år sina nyckelspelare och kompenserar alltid med smarta värvningar, trots små förutsättningar. Så även i år. Exempelvis Marcus Nilsson är en sådan och han kan visa sig vara en succé. Även backen Alexander Ytterell känns spännande med sin offensiva uppsida. Christian Berglund är en profil som kommer göra mycket nytta. Men, som vanligt, kommer kollektivet att regera och Karlskoga är ett synnerligen jobbigt lag att möta. Det sitter djupt rotat i väggarna i Nobelhallen.

7. MORA
Det osar fortfarande ekonomisk kris i mellersta Dalarna. Men trots det har klubben vänt på varje krona och ändå valt att satsa hårt på denna säsong. Mora har sedan de åkte ur SHL naglats fast som ett allsvenskt mittenlag och jag ser ingen anledning att placera klubben någon annanstans i år. Visst, det finns mycket meriter och kvalitet i truppen, men bredden går att ifrågasätta. Viktigt dock att Mora fick behålla Lukas Bengtsson och tillsammans med Johan Alcén och Kevin Mitchell kommer trion vara lagets ryggrad. Oprövade tränaren, förre spelaren, Jeremy Colliton, 29 år, känns spännande.

8. TIMRÅ
Nu börjar det bli svårtippat. Lag åtta till tolv känns, vad jag kallade det ovan, otäckt jämna. Men jag placerar ändå Timrå högst av de ”oförutsägbara mittenlagen” av den enkla anledningen att klubben lyckats behålla samtliga av sina unga, talangfulla spelare som fick ett litet genombrott förra säsongen. Där kan vi nu addera nyförvärven Mattias Nilsson från Leksand och Jimmie Jansson från HV 71, två högintressanta backtalanger. Timrå uppbringade ett bra försvarsspel i fjol, men kändes lite uddlöst framåt. Det kommer nog att se ut så den här säsongen också.

9. ALMTUNA
Bryn… Nej, förlåt – Almtuna. Uppsalalaget känns dock som ”Lilla” Brynäs den här säsongen och har inte mindre än sex spelare med anknytning till Gävlelaget. Dessutom en sportchef i Björn Danielsson boendes i Gävle och som även spelat för Brynäs. Men den häftigaste är värvningen av målvaktsveteranen Johan ”Honken” Holmqvist som fortfarande sägs brinna, trots lägre serie och i 36 års ålder. Uppsala är en stor men idrottsfattig stad och Almtuna får gärna vara bland eliten och konkurrera. Jag gillar också värvningsstrategin klubben har i form av tryout camps. Vidare känns Almtuna ganska fartfyllt och skridskostarkt, men utan någon tydlig spets i laget.

10. OSKARSHAMN
Svårbedömt lag som var väldigt ojämna i sina insatser förra säsongen. Hade betydligt större potential än vad klubben visade i fjol. Försvaret känns, likt förra säsongen, ganska blekt. Det är ett frågetecken. Men framåt finns spets i bland andra Luca Caputi och David Rodman, två spelare av högsta klass på den här nivån. Tränaren Fredrik Söderström berättade att klubben lagt krut på att ”tuffa” till sig och nu reser med ”en öppen anstalt i stället för en kyrkokör som i fjol”.  Det kanske kan tala för en högre placering.

11. KARLSKRONA
Fjolårssäsongens jätteöverraskning som till och med, från ingenstans, slaktade motståndet och dominerade i början av serien. Nu har männen bakom succén, sportchefen Stefan Bengtzén och tränaren Janne Karlsson, lämnat föreningen för större uppdrag. Kan klubben ändå fortsätta med sitt snabba och arbetsstarka spel? Jag är tveksam. Spelarförlusterna (bland andra Simon Karlsson, Jordan Smotherman och Nick Angell) är alldeles för kännbara. Nye tränaren Per Hånberg – som förde upp Vita Hästen till allsvenskan i fjol och ett tag var på gång till AIK – känns dock spännande, men står inför en tuff utmaning att förvalta det Janne Karlsson sjösatte.

12. ASPLÖVEN
Tveklöst ligans mest färgstarka och charmigaste lag. Sportchefen tillika tränaren Per ”Ove Sundberg” Kenttä är en av hockey-Sveriges största profiler och en eldsjäl – som jag gärna ser i SHL så småningom. Men det lär knappast hända med Asplöven. Även om Kenttä hävdar att laget kan ”vara med och skrämmas i toppen”. Men nja… Asplöven känns också väldigt svårbedömda. Laget har visserligen den största delen av spelare med rötter i Norrbotten, men är förhållandevis beroende av vilka spelare klubben får låna av Luleå. I fjol var det bland andra superlöftet Lucas Wallmark som kom in och bidrog starkt. Asplöven har slutat elva i två raka säsonger, och egentligen har klubben på pappret ett likvärdigt lag som i fjol.

13. VITA HÄSTEN
Har Sveriges kanske vackraste lagnamn. Men det lär knappast hjälpa klubben i återkomsten till allsvenskan efter 15 år i division 1. Men det nykläckta hockeyintresset i Norrköping kan visserligen ge laget en extra skjuts. Håkan Södergrens dom, ”ett klubb med spelare inget annat lag vill ha” upprörde Vita Hästen. Men enligt nye tränaren Niklas Czarnecki har nordamerikanerna imponerat på försäsongen, Justin Donati, Riley Armstrong och Adam Schmidt kan göra Vita Hästen farligare framåt än vad många tror.

14. BJÖRKLÖVEN
Nye tränaren Patric Wener är glad över att ”äntligen få bo i en stad”. Och det är det enda han kommer att få glädjas över i vinter, tror jag. Umeås hockeystolthet har inte spelat i högsta serien sedan 2001. Och senaste SM-guldet kom 1987 för klassikerlaget. Nu kan det bli en vända till division 1 igen. Lagbygget imponerar inte och präglas av ganska tröga spelare. I fjol var laget hårt skadedrabbat, spelet i fem mot fem rostigt, men powerplay-spelet väloljat. Jag tvivlar på att nyförvärven och nye tränaren kommer ge ”Löven” ett lyft i vinter.