Leksand har börjat falla tillbaka i gamla synder och 0–5 senast mot Färjestad var fjärde raka förlusten.

Det har ju, som ni vet, varit turbulent i Leksand under hösten och till slut lämnade sportchefen Tommy Salo sitt jobb och pekade på samarbetssvårigheter med vd:n Kjell Kruse.

Då kan klubben också gått miste om ett nyförvärv.

Almtunas forward Martin Karlsson, 24, hade samtal med Leksand om ett eventuellt kontrakt till nästa säsong – men kontakten tappades när Salo lämnade klubben.

– Det har funnits intressen från flera klubbar och vi hade kontakt med Salo tidigare. Men i dagsläget har vi ingen kontakt med Leksand, säger Karlssons agent, Mikael Håkansson.

– Just nu är vi inte lika säkra på Leksand längre, tillägger han.

Martin Karlsson vore också en bra värvning för Leksand eftersom han är skolad i klubben. 24-åringen har spelat såväl i juniorlagen som allsvensk hockey med Leksand, men de fyra senaste åren har han spenderat i Uppsala och har den här säsongen gjort 20 poäng på 33 matcher.

Just nu håller Karlsson på att återhämta sig efter en handskada.

Örebro är – hör och häpna – ny trea i SHL-tabellen efter lördagskvällens seger hemma mot Brynäs i ett fullsatt Behrn Arena.

Och kedjan med Martin Johansson, Derek Ryan och Daniel Viksten är seriens hetaste just nu.
På de fyra senaste matcherna har trion gjort tolv poäng och kemin är imponerande. Hur de sätter press på motståndarna, rörelsen, farten och hur det skapar chanser. Framför allt är Johansson stekhet just nu och har gjort mål i fyra raka matcher. Fullträffen mot Brynäs var också en läckerbit när han snärtade upp pucken i bortre krysset efter Brian Willsies Gretzky-passning.

– De är speediga och väldigt roliga att se, berömmer tränaren Kenta Johansson succékedjan.

***

Mikko Lehtonens ankomst till Örebro verkar, till synes, lovande.

Han fick debutera direkt och bildade en hel-finsk kedja med Ville Viitaluoma och Marko Anttila. Framför allt den sistnämnde, som haft en ganska tung säsong hittills, fick i gång spelet och var en av isens bästa mot Brynäs.
Lehtonen då? Jodå, för att vara första matchen var han absolut bra.

***

Samtidigt är Julius Hudacek förmodligen hockey-Sveriges hetaste målvakt just nu också. Har Örebro haft en större publikfavorit?

I december agerade han jultome och bjöd fansen på show efter matchen, i tisdags skrinnade han ut med partyglasögon, hatt och champagne. Direkt efter slutsignalen i kväll bjöd slovaken på ÄNNU en publikshow. Han gled ut med tre tennisbollar och började jonglera inför en förtjust hemmapublik.

Vilken karaktär han är, Hudacek.

***

Brynäs är ett ömtåligt lag just nu.

Efter en mållös förstaperiod kändes Gävlelaget ”på gång” i upptakten av period två. Därför var det ytterst märkligt hur Brynäs fullständigt kunde klappa ihop efter Örebros ledningsmål.

De hamnade på efterkälken i varje situation, drog därmed på sig onödiga utvisningar och sorteringen i lagdelarna var usel. De bjöd Örebro på både tre-mot-ett-lägen och två-mot-ett-lägen.

Men Brynäs gjorde ändå ett tappert försök i den tredje perioden, det ska man inte ta ifrån laget.

Torsdag är veckans fjärde dag, den är tydligen döpt efter fornnordiska åskguden Tor och på torsdagar äts det också ärtsoppa.

Men torsdag är också dagen Brynäs inte kan vinna på – fram till nu.

Av säsongens åtta torsdagsmatcher har Gävlelaget nämligen förlorat SAMTLIGA och dessutom släppt in hela 31 (!) mål. Den märkliga trenden är förstås bara en slump, eller så borde Brynässpelarna skippa ärtsoppan på klassiska Pigalle på matchdag.

Så här har Brynäs torsdagsmatcher slutat den här säsongen:

11/9 Frölunda (b) 0–4
23/10 Linköping (b) 0–5
30/10 Djurgården (h) 4–7
13/11 Färjestad (b) 2–3
20/11 Örebro (b) 1–2 str
27/11 Frölunda (b) 1–6
4/12 Linköping (h) 1–2 str
11/12 Skellefteå (b) 1–2

Men i kväll kunde Brynäs äntligen jubla på en torsdag. Mot Djurgården på hemmais bröts trenden och rycker samtidigt från den där otäcka kvalplatsen, nu tre poäng till godo på Leksand.

Inte för att dra några förhastade slutsatser, det är ändå 19 omgångar kvar att spela av grundserien, men Örebro börjar växa fram som en riktig slutspelsjoker.

SHL:s bästa kontringslag gav i kväll Växjö en lektion i hur man vänder spelet snabbt.

Det har varit Örebros framgångsrecept hela säsongen.

Kenta Johansson har satt prägel på laget och skapat en tydlig och trygg spelmodell som spelarna följer punktligt.

Och den är ganska simpel, egentligen:

Ett samlat försvar med defensiva pjäser och så fort laget vinner puck sticker en av ytterforwards blixtsnabbt framåt, gör sig spelbar, samtidigt som resten av forwards fyller på.

Örebro är nu uppe på femteplats i tabellen och det är många som imponerar i laget. Målvakten och karaktären Julius Hudacek, förstås, och Martin Johansson är de två som sticker ut – just nu.
Vilket lyft den sistnämnde har fått sedan flytten till Örebro. Johansson hade en undanskymd roll i Brynäs under Gävleklubbens guldsäsongen 2012, men i Örebro har han fått en offensiv roll och är den som symboliserar lagets spel allra mest. I kväll sköt han ledningsmålet och spelade sedan fram till 2-0-målet med en vältajmad passning till Daniel Viksten i två-mot-ett-läge.

Jag gillar också backarna Tomas Skogs och Viktor Ekbom.

Trygga och rejäla.

Jag ser fram emot att ha Örebro i ett slutspel eftersom det också är en upplevelse att besöka Behrn Arena. Arenan är tajt och skapar bra atmosfär, det är i närmast fullt i match efter match och hela kring-arrangemanget känns genomtänkt och häftigt.

SHL-klubbarna har börjat bevaka hockeyallsvenskan allt hårdare de senaste åren när det kommer till att forma nästa års lagbyggen.
Steget har blivit naturligt och det är flertalet spelare som tagit klivet från näst högsta till högsta serien – och gjort succé.
Här är de allsvenska stjärnorna som kommer ta det steget till SHL till nästa säsong:

Lukas Bengtsson, b, Mora
En av hockeyallsvenskans absolut bästa backar och har burit Mora i vinter tillsammans med backkollegan Kevin Mitchell. Men klubbar kan redan nu ge upp hoppet om honom – Bengtsson är redan klar för Frölunda.

Jesper Olofsson, f, Karlskoga
Gjorde vad som kan vara årets mål mot AIK i Globen i mellandagarna. Ett riktigt solonummer. Olofsson jagas intensivt av förra klubben Modo, där lillebror Victor redan är en nyckelspelare.
Men även fler SHL-klubbar har blandat sig i jakten.

Robin Press, b, Södertälje
Leder Södertäljes interna poängliga, trots att han är back. Press har gjort en succéartad säsong hittills och bevakas av SHL-klubbar. Bland andra fanns Skellefteå på plats i en match mot AIK på Hovet i höstas och fick se 20-åringen göra en bra prestation.

Johan Alcén, f, Mora
Har varit skadedrabbad den här säsongen, men flytten till Mora för tre år sedan har varit ett lyft för honom. Producerat duktigt med poäng och var lagkapten i fjol. Jagas nu av förra klubben Brynäs, som hans pappa är målvaktstränare i, och som inte gav Alcén förlängt kontrakt efter säsongen 2007-08.

Jesper Jensen, f, Rögle
Dansk landslagsman som överraskat stort den här säsongen. 27-åringen är kaptensmaterial och duktig åt båda håll. Viktig motor i Rögles framgångar och lagets nyckelspelare i alla moment på isen.

Victor Ekarv, f, AIK
Imponerade stort inledningsvis och skrev i samma veva på ett kontrakt med Luleå till nästa säsong. Sedan kom succén av sig, men Ekarv är ändå en spännande talang.

Alexander Bergström, f, Karlskrona
Karlskrona har smugit upp i striden om en SHL-plats lite i skymundan. Och inte heller Alexander Bergström har fått de stora rubrikerna. Men 28-åringen har gjort en fantastisk säsong. Har aldrig spelat i högsta serien, men nu är det mer aktuellt än någonsin.

Robin Kovacs, f, AIK
Har fått ett stort genombrott och ledaren i AIK:s offensiva spel trots att han bara är 18 år gammal. Jagas av SHL-klubbar, men kan mycket väl också bli kvar i AIK för att mogna ytterligare. Formodligen JVM-spelare nästa säsong.

Frederik Storm, f, Malmö
Har växt ut till nyckelspelare i Malmö och den i laget som imponerat mest. Om inte Skånelaget går upp i SHL kommer ändå Storm att göra det till nästa säsong. Det borde vara givet.

Jacob Legace, f, Asplöven
En av hockey-Sveriges mest lyckades importspelare den här säsongen. Kanadensaren är tvåa i hockeyallsvenskans poängliga och är redan klar för spel i Luleå nästa säsong.

Marcus Eriksson, f, Vita Hästen.
Vita Hästen är säsongens kometlag och kapten Eriksson är spelaren som drivit laget. Tar ett jätteansvar. Däremot är han en klubbikon och det krävs förmodligen mycket för att han ska lämna moderklubben. Tar knappast steget över till rivalen Linköping.

Tre busslaster Brynäsfans åkte till Stockholm i hopp om att vara en del i publikfesten i Globen.

Vad de fick se?

Tja, ett lag som helt spelar utan hjärta, inspiration och hjärna.

Jag har sällan sett ett lika uddlöst lag som Brynäs i kväll och nu måste sportchefen Stefan Bengtzén agera. Det kanske är läge att bryta tränare Tommy Jonssons avtal nu?

Han tycks inte få i gång spelarna och en ny röst vore nyttigt i Brynäs omklädningsrum.

Inte för att Jonsson på något sätt är en dålig tränare, tvärtom – han har fört Brynäs till SM-guld, är engagerad och absolut inte oberörd förlusterna – men det är till stora delar tränarens ansvar att laget ser så viljelöst ut och att byta tränare vore en förändring Brynäs kanske behöver.

Förlusten var dessutom Brynäs tionde (!) raka på bortaplan och klubben har blivit en het kandidat till att få kvala sig kvar i svensk hockeys finrum.

Gävlelaget har bara en ynka poäng till godo på Leksand under kvalstrecket nu.

***

Djurgården har haft enorma problem i spel fem mot fyra tidigare under säsongen, men i kväll lossnade ALLT!
Tre PP-mål – på 30 sekunder.

Först stod Henrik Eriksson helt naken och stötte in karriärens enklaste mål blott nio sekunder in i Djurgårdens första powerplay-spel.
Sedan tog Alexander Fällström till vara på en retur och sköt 2-0 sex sekunder in i lagets andra powerplay.
Och i det tredje fem mot fyra-spelet tog det femton sekunder innan Fällström – igen – kunde göra 3-0.

***

Nu har Djurgården lockat 26 263 åskådare på två matcher.

IMPONERANDE!

Jag kritiserade stämningen i matchen mot Leksand i fredags, men i kväll höll Djurgårdsfansen hög klass, bjöd på varierande sånger och fick med sig sittplats.

Men akustiken i Globen är ändå inte densamma som på Hovet.

Allt var egentligen uppdukat för årets publikfest.

Annandag jul. Globen. Klassiskt möte mellan två publikstarka lag.

Ändå lämnade jag arenan i besvikelse.

Jag hade förväntat mig en stämning som skulle gå på högvarv så fort pucken släpptes. En magisk atmosfär, öronbedövande ljudkuliss. Men så blev det inte, och anledningen är förstås simpel:
Det är alldeles uppenbart att barerna var orsaken till att den förväntade inramningen uteblev.

Fyra minuter innan periodsignalerna halverades nämligen publiken, framför allt hemmaklacken, eftersom de flesta ville säkra en bira innan trängseln och kalabaliken i pausen uppstår. De som ändå stannade kvar på läktaren för att invänta paussignalen hann heller inte få ett värdigt avslut i baren i tid och blev därmed sena ut till nästföljande period.

Först i den tredje perioden tog stämningen fart, då hade barerna stängt, och trycket runt spelminut sex var så bra som man kan kräva att den ska vara under en hel match.

13 850 biljetter hade även sålts. Lapp på luckan. Men hundratals stolar gapade ändå tomma och varför det såg ut så har jag ingen aning om. Vem köper biljett till en sådana här match och inte dyker upp?

Jag vill påstå att Leksand ändå vann läktarmatchen – sett till prestation, inte till antal – eftersom de höll sig kvar på läktaren, lyckades faktiskt överrösta hemmapubliken några gånger och fick också med sig sina anhängare som satt på sittplats bättre än vad Djurgårdsklacken lyckades med.

Men Djurgården får en chans att revanschera sig redan på söndag. Då väntar ny Globen-match, mot Brynäs, och jag inbillar mig att barerna inte är lika hett eftertraktade då.

För nästan exakt en månad sedan: Sex raka förluster, stor kris och tränaren Martin Filander hängde löst.

Nu: Segern mot Mora var den sjunde (!) raka – och Västerås har plötsligt smak av en direktfinal till SHL.

Man undrar ju vad hemligheten bakom den makalösa vändningen är?

– Vi har hittat till vårt grundspel och fått självförtroende. Nu lyckas vi vinna de matcherna som vi för spelet i stället för att förlora som vi gjorde tidigare. Vi har gått från att vara en ubåt till något annat fordon, säger Filander.

Han berättar också att han alltid trott på en vändning, men att den har kommit snabbare än vad han kunde ana.

Även rutinerade Per Bäckman är ett tillskott i ledarstaben och han är fortfarande obesegrad sedan sitt intåg i klubben.

– Spelarna märker inte av honom, men vi ledare pratar med Pelle om saker som han ser från läktaren. Han finns där och det är en trygghet, någon att bolla med. Ett bollplank, säger Filander om samarbetet.

***

Nu tar hockeyallsvenskan ett juluppehåll – bloggen också.

Men jag kan knappt vänta till återstarten den 27 december.

Vi har ju förmodligen tidernas mest spännande vår att se fram emot.

Det skiljer ett poäng mellan nian Södertälje och trettondeplacerade AIK i tabellens del där de fem lagen slåss om en playoff-plats.

Och endast sju poäng skiljer mellan Karlskrona (just nu på en direktfinalplats till SHL) och åttan Vita Hästen. Där emellan är det otroligt, snudd på osannolikt, jämnt.

Allt talar egentligen för att hockeyallsvenskan blir en rysare ända fram till den sista, 52:a omgången.

Jag är knappast ensam om att förbryllas över Modos värvning av råskinnet Donald Brashear.
Han har inte spelat ishockey på två år, hunnit bli 42 år gammal och har knappast haft någon påverkan PÅ isen för laget. Efter fyra spelade matcher har Brashear snittat 2.11 minuters istid och mot Djurgården på torsdagskvällen fick han endast göra ett byte som varade i, tja, 15 sekunder.

Jag studerade Brashear noga i avbytarbåset. Det var inte i många sekunder han satt ner på bänken. 42-åringen var ständigt aktiv, stod upp, skrek och drev på sina lagkamrater.

– Och så sprider han lugn och trygghet. Han är som en extrapappa och har betydelse för laget utanför isen, berättar Anders Forsberg efter matchen.

Sedan avslöjade Modo-tränaren också att Brashear tjatar om att få hoppa in på isen och, just det – slåss.

– Han vill ju in och tycker att man ska… ja, du vet. Men då berättar jag för honom att vi inte har den kulturen här, säger Forsberg, som då tvingas stoppa Brashear.
– Det har jag gjort några gånger. Vi vet att vi kommer att få spela boxplay i sådana fall. Men han är förståndig och förstår det.
Vad vill ni få ut av honom?
– Vi vet att det är en speciell typ av spelare, och vi vet också att vi inte kan använda honom för mycket. Det som är lurigt är att han är 42 år. Men han är en intressant pjäs att få in, även om vi inte kan använda det han är bra på fullt ut…
Men du vill egentligen det…?
– Nä, det tror jag inte. Det skulle ställa till för mycket problem för oss, eftersom han är för bra på den detaljen, avslutar Forsberg.

Plötsligt var AIK tillbaka på ruta ett igen.

Ni vet, som det där ostrukturerade laget som ständigt förlorade matcher, spelade omständig hockey och uppträdde ängsligt.
Nåja, jag får väl bromsa mig själv eftersom bottennappet, 1-2, hemma mot Timrå i kväll faktiskt kan ha varit en engångsföreteelse.
Men någonstans känns det som att Peter Nordström-effekten har svalnat. Det har inte varit samma aggressiva AIK som tidigare radade upp sex raka segrar, och kvällens förlust var dessutom den andra raka på hemmaplan.

Det är såna HÄR matcher som AIK måste vinna för att återtåget mot SHL ska ligga i stabil rullning. Timrå var trots allt tabelljumbo inför matchen, hade fem raka förluster och borde egentligen ha varit en munsbit för ett SHL-jagande AIK. I stället gjorde laget säsongens sämsta andraperiod och där förlorades också matchen.

Hur svarar AIK på det här?

***

Storfavoriten Malmö vann igen – eller snarare mosade Almtuna – och toppar hockeyallsvenskan och stormar mot en direktfinal mot SHL.

Och kvällens seger kan ha varit säsongens viktigaste.

Har jag fått fnatt, tänker ni? En match mot Almtuna mitt i vardagslunken?

Så här tänker jag: Malmö har använt 33 spelare i höst, två har värvats (Mathias Tjärnqvist och Yanick Lehoux)och hela nio (!) spelare har lånats in under en eller flera matcher; målvakten Jonas Gunnarsson, backarna Niklas Arell, Anton Lindholm och Jesper Williamsson samt forwards Sebastian Strandberg, Robin Dahse, Patrik Blomberg, Joachim Rohdin och Kim Johansson.
Vi talar knappast kontinuitet här och laget har både varvat ojämna insatser med att spela bra men varit på tok för ineffektivt.

Att få en riktig islossning och hitta målkänslan kan vara viktigare än vad man kan tro.