Den här matchserien är bland det bästa jag sett.

Underhållningsvärdet är skyhögt och hade jag inte äran att få jobba på de här matcherna skulle jag tveklöst ha betalat dyra biljettpriser.

De tre matcherna som spelats hittills har haft ALLT. Och lite till.

Tre täta, tempostarka, stökiga och jättedramatiska matcher. Tempot är nästan för högt för vad spelarna egentligen klarar av.

Karlskrona vände 0-2 till seger med 4-3 i den femte (!) perioden (bara en sån sak) och nu kan klubben – håll i er nu – säkra en plats i SHL nästa match, hemma i Blekinge dessutom.

Vem hade trott det?

Men det är bara att konstatera att laget har skaffat sig det här järngreppet om en SHL-plats genom att faktiskt vara ett spelskickligare lag än betydligt mer namnkunniga Västerås.

Hemmalaget spelade en tydlig ”dump-and-chase-hockey” och matade puckar på mål.
Lite nordamerikanskt.
Mer vilja och energi än kunskap.
Och det såg ut att vara ett lyckat recept inledningsvis med en tidig 2-0-ledning.
Men i slutändan segrade ändå skickligheten.

Karlskrona spelade mer tålmodigt, vårdade pucken bättre och slet som vildhundar i defensiven. Spelare som Joel Kellman (tremålsskytt i kväll) och Jonathan Pudas har gjort ett djupt intryck på mig och spelar redan som fullblodsstjärnor i SHL.
Duon svarade också för ett vacket hockeymål. Pudas med en stenhård diagonalpassning över hela anfallszonen till en fristående Kellman som å sin sida hittade luckan och pricksköt in 2-2-pucken.

Och Patrick Galbraith? Herregud vilken målvakt. I kväll tog han närmare 60 (!) skott och var en stor hjälte när Västerås matade puckar mot honom i förlängningsspelet.

Efter den här maratonmatchen är Karlskrona nu på väg att skicka upp en puck i näsan på hela hockeyetablissemanget och om klubben säkrar en plats i SHL i nästa match så är man så otroligt mycket värd den framgången efter den här bragdsäsongen.

***

Jag är imponerad över Kellman och Pudas i Karlskrona. Men Västeråsbacken Robin Jacobsson gör ett lika stort intryck på mig.
Vilket lyft han fått sedan han fick foten av Leksand och anslöt till hockeyallsvenskan.
Två mål i dag.
Och väldigt klok över hela isen.
Han har gått från att vara en enkelspårig, fysisk backtuffing till att bli en av Västerås nyttigaste backar – även offensivt.

Det definitiva beskedet landade på söndagsförmiddagen som gör gällande att Marcus Sörensen slipper straff för sin armbågstackling på Luleås Johan Harju.

Ett rätt beslut – trots allt.

Visst, otroligt onödigt av Sörensen att tackla en icke puckförare långt utanför spel, men jag tycker inte att tacklingen träffar Johan Harju i huvudet och dessutom kunde Luleåspelaren resa sig omgående och fortsätta matchen som om ingenting hade hänt.
Och jag utgår från att SHL:s referensgrupp, bestående av kompetenta människor som Anders Gozzi, Micke Håkanson, Joacim Karlsson och Micke Sundlöv, också fått bekräftat att Sörensens armbåge inte träffar Harjus huvud efter den granskning och tv-bilderna de tittade på i går kväll.
Jag tror heller inte att Sörensen – som dessutom inte är någon ojuste spelare – hade för avsikt att träffar huvudet med sin armbåge. Såna här tjuvsmällar, om än i mildare omfattning, händer hela tiden utanför spel. Nu blev den bara extra tydlig eftersom det skedde på öppen is.

Men jag förstår samtidigt att Luleå är förbannade. Men det är inte tacklingen i sig som de bör vara ilskna på, utan på SHL och Disciplinnämndens inkonsekvens. Liknande situationer tidigare har resulterat i avstängningar och hade Harju bara överdrivit situationen, legat kvar i någon minut på isen och vridit sig i fejkade plågor, är jag övertygad om att Sörensen skulle vara avstängd i morgondagens andra match.
Och hade det varit, typ, Ole-Kristian Tollefsen som delat ut tacklingen är jag också säker på att det resulterat i avstängning.

Jag är övertygad om att det här inte kommer bli den enda omdiskuterade situationen i den här matchserien. Oavsett om den tar slut i morgon.
Lördagens första möte var sömnig på isen.
Det kommer morgondagens match absolut inte att vara.
Känslorna kommer att svalla på Hovet och publiktrycket kommer förstås att påverka spelarna med adrenalinet det medför.

Jag är beredd att jaga domarbaser och referensgrupper i morgon också.

Den här hockeyallsvenska finalserien håller definitivt samma klass och underhållningsvärde som ett stekhett SM-slutspel.

Och Patrick Galbraith håller högre klass än så.

Just nu.

Karlskronas danske målvakt var en gigant i kväll och svarade för en insats som dels saknar motstycke, dels snuddar vid världsklass.

Lugnet. Benparaderna. Reflexerna – jag är enormt imponerad.

Galbraith var så bra att han inte bara vann matchen och utjämnade matchserien, han var även så bra att Karlskrona nu fixat ett stort mentalt övertag på Västerås som kan bära hela vägen till SHL.

När till och med jag, framför teven, fick en känsla att det är omöjligt att göra mål på Galbraith, kan man ju tänka sig hur spelarna i Västerås känner?
Det måste vara enormt frustrerande för VIK-spelarna att möta en målvakt som det knappt går att göra mål på. Oavsett hur mycket Västerås försökte, skymningar, skott, returer, höga skott, låga skott – ingenting fungerade.

Efter två perioder hade Västerås skjutit 25 skott och skapat en uppsjö vassa målchanser. Men den 28-årige dansken – som redan representerat tolv olika klubbar under sin karriär – gjorde den ena kvalificerade räddningen efter den andra och var dessutom också högst involverad i utespelarnas agerande på isen också. Bland annat skällde han ut Maksim Matushkin när denne drog på sig en utvisning i upptakten av period tre.

Men jag ska förstås inte ge Galbraith all ära för segern.

Utespelarna städade också föredömligt framför honom.
Knappt en gång noterade jag en Västeråsspelare fiska upp en retur. Karlskronabackarna höll hela tiden området framför målet soprent.

Och signifikativt för den här matchen var det också just Galbraith som startade ett anfall som avslutades med att en annan gigant, Alexander Bergström, dödade matchen med sitt 3-0-mål.

Om Karlskrona går till SHL borde Galbraiths staty resas i stadens centrum.

***

Den här matchserien är tätare, tuffare och brutalare än jag trodde. Ingenting, absolut ingenting, går på halvfart.
Karlskrona har tydligt gett signaler att de inte kommer att vika ner sig mot förhandsfavoriten Västerås och det här kan mycket väl gå till en femte och avgörande match.
Känslan är att Karlskrona fått Västerås lite dit de ville. I båda matcherna har Västerås stundvis sett frustrerat ut.

MÅLVAKTER
Karlskrona: +++
Västerås: ++++
Kommentar: Karlskrona har en uttalad förstemålvakt (Patrick Galbraith) som imponerat stort i vinter och varit en av anledningarna till lagets framfart. Västerås har mer ett delat ansvar mellan Jonatan Bjurö och Jonas Fransson. Två stabila målvakter. Västerås får högre betyg eftersom de har bredden med två bra målvakter. Bakom Galbraith i Karlskrona finns dock inte samma kvalitet och går han sönder kan det stå laget dyrt.

BACKAR
Karlskrona: ++++
Västerås: +++++
Kommentar: Västerås har släppt in minst mål av samtliga hockeyallsvenska lag och klubbens försvarsspel håller högsta klass på den här nivån. Robin Jacobsson, som kom in mitt under säsongen efter att ha petats i Leksand, har gett stabilitet i försvarsspelet och fått ett personligt jättelyft. Sedan finns många backar med erfarenhet, Per Helmersson är en trotjänare med stort klubbhjärta tack vare sina fem säsonger som lagkapten i Västerås. Nick Angell är en annan back som även är ett stort, stort offensivt hot.
Karlskrona då? De har Jonathan Pudas, en av säsongens stora genombrottsmän, som leder hela ligans plus/minus-statistik. Han betyder enormt mycket för lagets försvarsspel. Karlskronas defensiv har kommit i skymundan på grund av lagets glada anfallshockey, men det håller mer än godkänt. Bland annat är man det näst bästa laget i numerärt underläge. Andra namn som Tom Linder och Maksim Matushkin sticker ut. En stark fyra i betyg, som snuddar vid en femma.

FORWARDS
Karlskrona: ++++
Västerås: ++++
Kommentar: Spjutspetsar som Alexander Bergström, Joel Kellman och Niklas Lihagen har varit makalöst bra under andra halvan av säsongen. Laget spelar en väldigt anfallsglad, rolig och fartfylld hockey och kan skölja över vilket motstånd som helst. Bara Malmö och Karlskoga har gjort fler mål än Karlskrona den här säsongen och dessutom är laget ligans näst mest effektivaste vad gäller målskyttet.
Västerås spets utgörs av nordamerikanerna Dustin Johner och Jeremy Williams. Dessvärre knäskadade sig den sistnämnde i matchen mot AIK och fick ledas av isen. Oklart hur illa det är, men det kan vara ett tungt avbräck. I övrigt att Västerås både en bred och skicklig forwardsuppsättning, bland de bättre i ligan.

POWERPLAY
Karlskrona: +++
Västerås: ++++
Kommentar: Västerås har under säsongen varit ett av seriens bästa powerplay-lag och det bevisar även statistiken. De har toppat den ligan under stora delar av säsongen men har nu på slutskedet tappat den till Malmö. Att Västerås är heta i den här spelformen beror mycket på nordamerikanerna Dustin Johner och Jeremy Williams. Den förstnämnde har gjort mer än hälften av sin totala målskörd i just powerplay. Dessutom är backen Nick Angell ett vapen i spel fem mot fyra.
Karlskrona ligger på den under halvan i powerplay-statistiken och har inte imponerat i den speformen. Karlskrona och Västerås har fått ungefär lika många tillfällen i powerplay men Västerås har gjort 14 fler PP-mål än Karlskrona.

BOXPLAY
Karlskrona: ++++
Västerås: ++++
Kommentar: Karlskrona är ett av de bättre lagen i den här spelformen och snittar 83 procent. Statistiken ljuger aldrig, men jag tycker Västerås utmärker sig mer om vi tittar individuellt. Både på backsidan och bland forwards. Laget har flera kompetenta, kloka och framför allt rutinerade spelare. Karlskrona och Västerås är också de lagen med flest mål framåt i numerärt underläge.

TRÄNARE
Karlskrona: ++++
Västerås: ++++
Kommentar: Per Hånberg tog upp Vita Hästen till hockeyallsvenskan i fjol, men fick konstigt nog inte sitt kontrakt förlängt. Han har berättat att han blev rejält ledsen över det, men tog sedan över ett bottentippat Karlskrona och har gjort underverk med klubben. Hånberg är också är karaktär med en stark kristen tro.
Martin Filander i Västerås är ett av hockey-Sveriges mest spännande tränarnamn och 33-åringen gör faktiskt debut som huvudtränare den här säsongen. Han har framför allt visat en otrolig mental styrka. Västerås inledde säsongen uselt och låg under långa stunder i höstas på undre halvan i tabellen. Filander fick utså hård kritik, men vägrade låta sig påverkas och lyckades förvandla krisen till succé.
Båda lagens tränare saknas dock erfarenheten för att få fem plus i betyg.

FORM
Karlskrona: +++
Västerås: ++++
Kommentar: Karlskrona hade endast förlorat en match under hela 2015 innan laget föll mot Vita Hästen på hemmais – när man hade chansen att säkra en direktfinalplats. Och mot ett redan avsågat Södertälje – som inte hade något att spela för – i sista omgången imponerade knappast Karlskrona. Har verkligheten kommit ikapp laget?
Västerås har vunnit sex raka matcher och tagit poäng i de åtta senaste matcherna. Senast laget föll under ordinarie matchtid var mot Timrå på hemmaplan för nästan en månad sedan.

RUTIN
Karlskrona: +
Västerås: ++++
Kommentar: I Västerås finns flera spelare med en bred arsenal av rutin. Dessutom har laget i flera år tillhört toppen av allsvenskan och har erfarenhet av flertalet tuffa kvalserier. Utan att lyckats, dock. Västerås har spelare som tillsammans gjort 1 331 SHL-matcher totalt. En siffra att jämföra med Karlskronas 376. Blekingeklubben har aldrig någonsin varit så här nära SHL. Inte ens i närheten.

Totalt
Västerås: 33.
Karlskrona: 26.

Jag vet inte ens var jag ska börja.

Man slets mellan många olika scenarion under pågående spel i kvällens omgång. Ena stunden var Karlskrona och Västerås klart för direktfinalen mot SHL, AIK var över det negativa kvalstrecken. Och plötsligt var toppstriden återigen vid liv och AIK hade trillat ner på kvalplats igen.

Samtidigt var det också hela tiden dramatik och olika scenarion kring det där strecket i mitten som innebär SHL-playoff.

Och när krutröken väl lagt sig på alla arenor kan vi konstatera att resultaten efter kvällens omgång bäddar för ett jättedrama i den avslutande omgången på lördag, och jag ska ge er en liten fingervisning hur förutsättningarna ser ut:

Det vi kan konstatera att Timrå, Almtuna och Vita Hästen åtminstone har säkrat nytt allsvenskt kontrakt. Men den trion slåss samtidigt om den sista playoff-platsen där det just nu är fördel Vita Hästen ovanför strecket, på samma poäng som Almtuna, men med bättre målskillnad. I den fajten är också Oskarshamn i allra högsta grad delaktigt och smålänningarna möter just Timrå i den sista omgången.

Uppe i toppen kan plötsligt Karlskrona tappa den där, som vi trodde, säkra direktfinalplatsen. Förlust borta mot Södertälje samtidigt som både Malmö och Västerås vinner sina avslutande matcher innebär att Blekingelaget blir trea på sämre målskillnad än Malmö.

Och i botten kan AIK tacka Rögle som fullständigt asfalterade Asplöven vilket gör att Solnalaget fortfarande har chansen att rädda nytt kontrakt. Nu ligger både AIK och Asplöven på samma poäng, men AIK har sämre målskillnad och avslutar dessutom mot Malmö på bortaplan samtidigt som Asplöven möter ett redan playoff-klart Mora hemma i Haparanda.

Herregud.

Har det ens varit så här spännande i hockeyallsvenska sammanhang tidigare?

Det är sådana här stunder man känner stor tacksamhet över det nya kvalsystemet.

Jag skrev efter den förra omgången att den stora förloraren var Vita Hästen, att Norrköpingsgänget är det laget som tvingas kvala sig kvar. Men det fick jag ju äta upp direkt. Endast en bortaseger mot serieledaren Karlskrona sätter Vita Hästen nu i förarsätet – för att få kvala till SHL!

Och nu vågar jag inte tippa slutomgången.

Det kan sluta precis hur som helst.

Asplöven är helt ur form efter 0-8 mot Rögle i kväll och kan mycket väl torska mot Mora. Och AIK har ju samtidigt slagit Malmö i Skåne tidigare under säsongen men både AIK och Malmö har precis ALLT att förlora i den matchen.
Det jag däremot är säker på är att Västerås tar åtminstone en poäng hemma mot Björklöven och kniper den ena direktfinalplatsen.
Vem som slutar på den sista playoff-platsen är också omöjligt att förutspå, men magkänslan säger…Oskarshamn!

***

Matchen på Hovet mellan AIK och Västerås i kväll hade ALLT!
Stämning på läktaren, dramatik, målvaktstavlor, spelare som fullföljde varje situation, bråk, stök, kontroversiella domslut och två bra lag som var hypertaggade.

Den bästa matchen jag sett den här säsongen.

Och stort plus till Västerås bortafölje som bidrog starkt till stämningen och lyfte även hemmaklacken.

8. Almtuna                69
——————————
9. Timrå                     68
10. Oskarshamn      68
11. Vita Hästen         68
12. Asplöven             65
————————–—
13. AIK                        65

Stenhård fajt i toppstriden.

Ja, jo, visst.

Men ni ser här ovan, det är bottenstriden som gör den hockeyallsvenska slutspurten allra mest häftig.

Nu har vi ett läge där sex (!) lag både har chansen att kvala till SHL och samtidigt riskerar att kvala nedåt för att rädda det allsvenska kontraktet.

Jag kan inte minnas en lika tät och rafflande serieavslutning.

Och det råkar dessutom bara vara Timrå och Oskarshamn som möter sina konkurrenter i de två sista omgångarna. Medelpadslaget ställs mot Almtuna i en järnhård kamp om sista playoff-platsen på hemmais på torsdag och sedan möts Timrå och Oskarhamn i den sista omgången.

Jag tror också att det är just den trion (Timrå, Oskarshamn och Almtuna) som kommer att kämpa om playoffplatsen samtidigt som Asplöven, Vita Hästen och AIK krigar om att undvika det negativa kvalet.
Det baserar jag dels på det återstående matcherna, dels på hur tabelläget är just nu.

Den stora förloraren: Vita Hästen.

De har säsongens svåraste bortamatch mot serieledaren Karlskrona i nästa omgång och avslutar med svårspelade Karlskoga på hemmais i den 52:a och sista omgången.
Dessutom är Vita Hästen i en usel form just nu. Bara seriens blysänke, Södertälje, är sämre under 2015.

Därmed tror jag alltså att Asplöven, som förtjänade poäng borta mot Karlskrona under tisdagskvällen, och AIK klarar kontraktet – trots att de sistnämnda laget möter toppduon Västerås och Malmö i de två sista matcherna.

Leksand lyckades för första gången på sex matcher göra fler än två mål under en och samma match. Det har sagt en hel del om lagets spel på sistone.

Men det blev ändå förlust, mot Örebro, i kväll – den sjunde raka – och lagets förlustrad är knappast smickrande:

Örebro (h) 3-5
Modo (b) 1-4
Luleå (h) 1-4
Brynäs (b) 1-4
Färjestad (h) 1-4
Växjö (h) 1-6
HV 71 (b) 1-3

Jag ser inget ljus i klubbens totalmörker. Allt mer talar för att det är Leksand som blir den stora förloraren i bottenstriden och tvingas kvala för att rädda SHL-kontraktet. Den teorin stärks ju också med tanke på att närmaste lag ovanför strecket, Brynäs, vann i kväll och tog första trepoängaren på bortaplan sedan 18 oktober förra året.

Laget är i helt obalans och det personifierade Jon Knuts redan i den första perioden. Han åkte sig fri på vänsterkanten, fick aldrig passningen av Ryan Russell och dunkade klubban i isen flera gånger, så hårt att det hördes hela vägen till Borlänge. En som däremot stängde av öronen var Russell. Passningen kom nämligen aldrig och i stället åkte Knuts offside och visade ett väldigt uppgivet och frustrerat kroppsspråk.

Nej, Leksand är i samma läge nu som i inledningen av säsongen när laget radade upp förluster.
Försvarsspelet är på tok för svajigt och annars så duktige Oscar Alsenfelt har också hamnat i en rejäl formsvacka och byttes ut redan i första perioden i kväll efter att ha släppt in två enkla puckar.

Men med spelare i forwardsbesättningen som Mattias Ritola, Johan Ryno, Toni Kähkönen och Tomi Sallinen borde inte Leksand har några problem i ett kval mot hockeyallsvenskt motstånd.

Och viss karaktär tycks också finnas i Leksands trupp när laget lyckades hålla liv i matchen mot Örebro trots både 0-3 och 2-4-underläge.

***

Örebro fortsätter att imponera och jag kan inte annat än att hålla med kollega Wennerholm om att klubben är en guldkandidat.

Örebros kontringshockey åt fullständigt upp Leksandsförsvaret i kväll och när laget ställer om går det blixtsnabbt.

Spelare som Martin Johansson (sköt säsongens 22:a mål i kväll, imponerande!) och Derek Ryan är spetsen som håller absolut högsta SHL-klass. Och nu tycks även Marko Anttila, även om han har en tendens att bli lite för puckkär emellanåt, ha kommit i gång också.
Dessutom imponerar nyförvärvet Petr Zamorsky.

När viktige Daniel Viksten skadade sig så ersatte just Anttila honom i succékedjan med Johansson och Ryan. Och den kedjan har inte blivit ett dugg sämre, den är fortfarande en av SHL:s hetaste.

Ett tecken på ett välmående och sammansvetsat gäng som gör att Örebro blir jokern i SM-slutspelet.

Däremot skulle målvaktsspelet kunna fälla Örebro i ett slutspel – om Julius Hudacek blir skadad.
Slovaken vilades mot Leksand och ersättaren Johannes Jönsson släppte in en ett höstlöv från mittzonen. Det kan förstås hända varje målvakt och utöver den jättetavlan kändes han också darrig.

Karlskrona hade chansen att skaffa sig en vidöppen väg mot direktfinalen till SHL. En trepoängare hemma mot Västerås i kväll hade satt Blekingelaget ett tryggt och bekvämt förarsäte.

Det blev visserligen seger också, men efter förlängning, och den tappade poängen bäddar för ett jättedrama hela vägen in i målgången av hockeyallsvenskan.

Nu är slutspurten så oviss som den kan bli och vi har ett högst intressant spelschema framför oss:
Karlskrona möter Malmö i nästa omgång.
I omgången därpå ställs Västerås och Malmö mot varandra.

Men jag vill påstå att det är fördel Karlskrona – eftersom de har ett enklare spelschema kvar.

Klubben har förvisso säsongens svåraste uppgift i nästa omgång, den där bortamatchen mot Malmö – ett lag de aldrig slagit den här säsongen.
Men kan Karlskrona gneta till sig ett kryss där så kan inget fälla laget.
De har till och med råd att förlora.
För sedan har Karlskrona – som dessutom är extremt formstarkt och bara förlorat en match under 2015 – två raka hemmamatcher mot, på pappret, enklare Asplöven och Vita Hästen. Och avslutar sedan med en bortamatch mot ett, vad vi får anta, redan avsågat Södertälje som i det läget sannolikt redan är klart för negativt kvalspel och är ganska angeläget om att vila sina nyckelspelare till framtida ödesmatcher.
Dessutom möts ju, som jag nämnde ovan, båda toppkonkurrenterna till Karlskrona i en match där vi med säkerhet vet att något av lagen kommer tappa poäng.

Så, grattis Karlskrona, nu har ni ett jätteläge att skapa största framgången i hela klubbens historia.

Här är topptrions återstående matcher:

KARLSKRONA
21/2 Malmö (b)
24/2 Asplöven (h)
26/2 Vita Hästen (h)
28/2 Södertälje (b)

VÄSTERÅS
20/2 Karlskoga (h)
24/2 Malmö (h)
26/2 AIK (b)
28/2 Björklöven (h)

MALMÖ:
I morgon: Mora (b)
21/2 Karlskrona (h)
24/2 Västerås (b)
26/2 Karlskoga (b)
28/2 AIK (h)

***

Vita Hästen var höstens stora skrällgäng. Karlskronas inblandning i toppstriden om direktfinalen i SHL gör laget till säsongens skräll.

Men vi får absolut inte glömma bort Björklöven.

Herregud vilken form Umeålaget befinner sig i.

Utdömda av en enig expertkår innan säsongen, men i kväll kom sjunde (!) raka segern efter 4-0 hemma mot Almtuna. Och bland de de sju segermatcherna har Björklöven övertygat stort och bland annat gjort sju mål borta mot Mora, sex mål borta mot Karlskoga och även slagit serieledaren Karlskrona på bortais.

Björklöven har blivit en aning bortglömt, men nu nosar laget på en fjärdeplats och befinner sig i hysterisk form lagom till kvalet mot SHL.

Hur långt kan Björklöven gå?

Jag låter mig drömma lite och tänker på ett stekhett derby mot Skellefteå nästa SHL-säsong.

Men det är bara drömmar, det.

Än så länge.

Men en röst i mitt huvud säger att vi inte ska glömma bort Björklöven när det ska till att talas om SHL-racet.

***

Hej då, Södertälje.

Förlusten mot Timrå gör att klubben med nästan all säkerhet är klart för ett negativt kval. Inte ens ett mirakel kan rädda Södertälje.

Tiderna största hockeyallsvenska fiasko?

Jag tror nog det.

Södertälje hade värvat ihop ett helt nytt lag med massor av SHL-meriter inför den här säsongen med en tydlig målsättning att nå svensk hockeys finrum. Och nu ligger laget tvärsist med fyra omgångar kvar att spela, i stort sett helt avsågat i tabellen.

Södertälje är ett lag i spillror, tyvärr, och jag är absolut inte säker på att de enkelt slår lag som Sundsvall och Pantern i kvalet.

Det blev en dramatik och matchutgång jag absolut inte såg komma.
AIK:s 2-0-ledning med fem minuter kvar var, till synes, hur säker som helst mot ett blekt uppträdande Karlskrona.

Sedan small det tre gånger från Alexander Bergströms klubba.

Pang, pang, pang och plötsligt hade Karlskrona vänt och vunnit matchen efter förlängning.

Jag har inte bestämt mig om det var makalöst starkt av laget att vända eller om det var en stor portion flyt. En kombination, kanske, men som väger över till det sistnämnda med tanke på att de fick 2-2-målet med sju sekunder kvar helt gratis av AIK-målvakten Robin Rahm.

Hur som helst. Hockeymatcher går ut på att vinna, oavsett om det är oförtjänt och osnyggt. Men jag blev ändå osäker på Karlskronas prestation efter den här 3-2-vinsten på Hovet.

Osäker på laget i slutspurten av serien.

Jag hörde och såg tränaren Per Hånberg prata i vår sändning, Hockeystudion, om vilken fartfylld ishockey Karlskrona spelar, att de ska vara som jobbiga insekter att möta.

Jag har sett hur Karlskrona kan vara det också, med egna ögon, men i kväll uppträdde spelarna snarare som slöa och klumpiga vattenbufflar som mest tycktes fiska efter utvisningar i form av att överdriva situationer, och straffades också mycket riktigt för det en gång.

De var tunga, visst, men inte särskilt jobbiga och helt utan den där farthockeyn Hånberg pratade om.

SHL-frossa?

Toppstriden tätnar och blir hårdare för varje omgång som går. När det nu drar ihop sig på allvar (fem omgångar kvar) är varje match livsviktig i kampen om att knipa en av de två första platserna som innebär direktfinal i bäst av fem matcher där vinnaren är klart för SHL nästa säsong.

Känslan är att verkligheten har kommit ikapp Karlskronaspelarna och i stället för att släppa alla tyglar och bara köra, som gjort laget framgångsrikt tidigare i vinter, har de börjat tänka efter. Att en SHL-plats bränns hetare än vad det gjort i hela klubbens historia.

Kommande vecka kommer Karlskronas öde också avgöras. En högintressant vecka. Då väntar just Västerås på hemmaplan på onsdag och Malmö borta på söndag och räkna med att Karlskrona kan addera en stor mental styrka i laget efter den här vändningen på Hovet.

Och laget har det rätta flytet – det kan de gå långt på.

***

AIK ligger riktigt pyrt till i tabellen och kvällens tapp var nog säsongens tyngsta.

Frågan är om inte Robin Rahms tavla när Karlskrona gjorde 2-2 med sju sekunder kvar kan ha förstört hela säsongen för AIK?

Nu blir det svårt att fixa det hockeyallsvenska kontraktet utan att tvingas kvala.

***

Alla klubbar runt om i Sverige borde ringa AIK innan de ska hylla en gammal profil.
När AIK hissade Mats Thelins tröjnummer i taket höll ceremonin nämligen nästan NHL-klass.
Snyggt och värdigt.
Och ”Mördaren” själv får också högsta betyg vad gäller talet. Han betonade hur viktigt det är att träna hårt och hans ord piskade också i gång stämningen bland de knappt 5 000 i publiken på Hovet.

Här ett axplock av Thelins tal:

– Hård träning gör dig till NHL-spelare. Ingenting annat. Jag visade alltid hjärta och engagemang. När matchen var slut var min tröja alltid grymt svettig.
– Det är inte tränaren som gör dig till NHL-proffs, inte heller morsan och farsan. Det gör är du själv som gör dig till NHL-spelare.

Djurgårdens frånvarolista snuddar nästan vid parodi.

Nyckelspelare som Alexander Fällström och Mikael Samuelsson har varit borta en lång tid nu, likaså Daniel Fernholm. Rutinerade spelare som Michael Holmqvist och Marcus Nilson är också skadade och dessutom saknade Djurgården även Nicklas Heinerö och David Rundqvist under lördagens match samt interna poängligaledaren Marcus Sörensen som var sjuk.
Sedan skadades dessutom Henrik Eriksson tidigt i matchen mot Färjestad.

Frågan är om Djurgården mönstrade årtioendets svagaste SHL-uppställning, på pappret, under lördagskvällen?

Den extrema skadesituationen tvingade tränaren Hans Särkijärvi att komponera helt nya formationer. Tidigare petade Robin Alvarez gick bland annat in i förstakedjan reservbacken Alexander Deilert var tvungen att spela forward.

Ni hör.

Inga goda förutsättningar inför fajten.

Ändå lyckades Djurgården skaffa sig en 2-0-ledning, men tröttheten gjorde sig senare påtaglig och laget var helt slutkört i den tredje perioden.
Färjestad vände i samma veva matchen och när Milan Gulas snyggt prickade in 2-3-pucken hade Färjestad ledningen i tredje periodens skottstatistik med 19-1!

Ändå heroiskt kämpat av Djurgården med alla dessa skador.

***

Jag pratade med Samuelsson i den andra periodpausen och han säger så här om sin status:

– Skadan är lurig. Ljumskarna är problemet. Ibland tror jag det är bra, sedan känns det sämre. Det kommer och går. Därför är det svårt att säga när jag kan spela igen, om tre dagar eller om en vecka. Jag är nästan där, men litar inte alls på hur ljumskarna beter sig just nu.

***

Tre busslaster Färjestadsfans imponerade på Hovet och bidrog till en fin inramning under matchen.