Foto: kungahuset.se

Det har väl inte undgått någon att det är ont om boenden för de asylsökanden som kommer till Sverige. Alldeles  nyss kom nyheten att kungen öppnar upp för möjligheten att kunna använda något av hovets fastigheter som asylboenden. Strax därefter dämpade visserligen hovets presschef Margareta Thorgren uppgifterna något, hon säger att det inte finns några fastigheter som är aktuella för det ändamålet just nu.

Men Johan Zetterberg från Statens fastighetsverk, som äger kungens fastigheter, är positiv till förslaget och menar att om hovet anser att någon byggnad är lämplig så är de beredda att pröva frågan.

Så hur det än blir med den här saken så är kungafamiljens engagemang i frågan stort. De har ju som jag skrivit många gånger tidigare, haft integration och immigration som tema det här året. De har träffat myndigheter, asylsökanden, besökt mottagningar och skolor – både i Sverige och utomlands – för att skaffa sig en så tydlig bild som möjligt av läget. De har i motsats till många svenskar kunna få information direkt från berörda parter, ögonvittnesskildringar, fakta och personliga berättelser. Jag önskar att vi alla kunde få det.

Det skulle ge oerhört positiva signaler om kungen skulle upplåta en fastighet till flyktingar. Jag minns hur han berörde och blev en samlande kraft under tsunamikatastrofen, kanske kan han kliva in i en sådan roll igen.

Så här sa kungen i sitt tal vid Riksmötets öppnande.

”De senaste veckorna har antalet människor på flykt ökat dramatiskt. Det är en tragedi som har berört oss alla känslomässigt. Det har skapat en ny medvetenhet om livsvillkoren för de människor som har tvingats lämna sina hem. En insikt om vad det innebär och som vi tidigare inte förmådde ta till oss. Vi ser en folkvandring bort från ofred. Under farliga omständigheter där små barn håller sina föräldrar hårt i handen. Det är en oväntad utveckling som hade varit svår att förutsäga för bara några år sedan. Inte sedan slutet på andra världskriget har så många människor varit på flykt.”

För första gången på många år är hela kungafamiljen samlad på Nobel den 10 december. Chris ONeill lämnade besked idag, han kommer till Stockholm och är med under festligheterna. Han missade ju nobel både 2012 och 2013 så det blir extra trevligt att se honom på plats.

Både Sofia och Victoria kommer att vara gravida och det sätter såklart press på klänningsmakarna. Det ska ju vara ett plagg som är bekvämt samtidigt som det är snyggt. Förra året bar Sofia en klänning av Ida Sjöstedt, det var ju även hon som designade hennes brudklänning. I år blir det säkerligen en annan designer som får chansen.

Jag är troligtvis sist på bollen här, men ämnet är ständigt aktuellt. Får man dua en kunglighet? För några veckor sedan blev prins Daniel duad av SVT under ett besök i Katedralskolan i Uppsala. Tolv gånger slant reportern med tungan och duade prinsen. Det väckte starka reaktioner, både från de som hejade på och de som opponerade sig mot att skippa titlarna.

Jag har nog råkat dua både kungen, drottningen, Carl Philip, Madeleine och kronprinsessan genom åren. Det är svårt att undgå när man pratar en längre stund. Det är inget jag gör avsiktligt, det händer ofta när vi kommer in på intressanta ämnen och tankarna är mer fokuserade på svaret än den ställda frågan. Ni vet när man tappar fokus på sig själv, hur man är som reporter och situationen runtomkring (ja, för den är ofta ganska konstlad och tillrättalagd i kungliga sammanhang) och tankarna istället centreras kring samtalet och personen mitt emot. Ibland har det nog hänt under tidspress och jag vet att jag har exakt en halv minut att ställa en fråga.

Annars är min inställning att med ämbetet följer en titel och i respekt för kronprinsessans arbete så har jag inget emot att säga kronprinsessan. Däremot har jag nog aldrig hamnat i en sits där jag har sagt Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan, de flesta intervjutillfällen är inte så formella.

I en del fall har journalister duat kungafamiljen avsiktligt genom en hel intervju. Jag blir inte särskilt upprörd över det. Peter Jihde gjorde den allra första intervjun med alla tre kungabarnen samtidigt 2005. Se den här! Hans krav var att få dua dem, ”Jag duar alla människor”. Och det var helt okej för Victoria, Carl Philip och Madeleine – även om Victoria la in sitt veto.

– De flesta kallar mig för Kronprinsessan och det känns mest naturligt för mig, sa Victoria i intervjun.

Samtidigt understök hon att den hon pratar med ska känna sig bekväm i situationen.

– I det officiella föredrar jag Kronprinsessan. Jag kallar inte statsministern för Göran.

Prinsessan Madeleine tyckte att det var helt okej att bli duad.

– Jag kan känna att det inte blir så konstlat då.

Självklart hade det varit befriande att dua kungafamiljen, att använda en titel är ju att skapa ett avstånd. Men samtidigt är vi ju medvetna om att monarkin vilar på att det finns ett visst avstånd mellan oss och kungafamiljen. Hade de varit du och tjenis med alla hade kanske ingen accepterad deras kungliga situation. Det där är ju en svår nöt som de måste knäcka, idag gifter sig kungligheter av kärlek, inte för att bevara gränser och skapa allianser. Och hur blir det i framtiden när kungahuset allt mer fylls av vanliga Svenssons? Min åsikt är ju att det är den vägen de måste gå och det är så det ser ut i de flesta europeiska kungafamiljer idag. Prinsar och prinsessor träffar helt vanliga tjejer och killar och blir kära. Men det är en intressant fråga och något som säkerligen funderas över på hovet. Både vad gäller duandet och hur kungligheterna ska förhålla sig till samhället.

Men åter till duandet. Hovets informationschef Margareta Thorgren svarade Dagens Media såhär efter SVT:s intervju och reaktionerna som följde.

 – Vi kan konstatera att det händer allt oftare att kungligheterna duas av journalister och det är inget problem. Kungafamiljen hanterar det på ett bra sätt.

Brukar man rätta reportrarna i efterhand när det sker?

– Nej, det låter man vara. Det är helt okej att dua kungligheterna. Ofta är det läsare eller tittare som reagerar när kungafamiljen blir duade, men kungafamiljen måste vara med i sin tid. Hur man ska göra med tilltalet är däremot ofta den stora frågan vi får när journalister ska intervjua någon ur kungafamiljen. Då hjälper vi såklart till och ger rekommendationer. Men när det duas är det ingenting som vi kommenterar efteråt

Igår avslutades det tunisiska statsbesöket med en svarsmiddag på Grand Hotel. Två intensiva dagar med fullt program är över. President Beji Caïd Essebsi har bland annat undertecknat ett samförståndsavtal med regeringen för att fördjupa dialogen när det gäller politik, ekonomi och kultur.

Jag är mest nyfiken på presidentparets och kungaparets syn på den arabiska våren, 2011 startade protesterna i Tunisien och de spred sig snabbt i Nordafrika och Mellanöstern. Folket krävde mer demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.  Jag undrar om man på något sätt diskuterade ämnet eller om man istället helt fokuserade på besökets övergripande teman och samarbete mellan länderna. Kanske är det sista alternativet mest troligt, men jag är oerhört nyfiken på vad som sägs statscheferna emellan när inte medierna är på plats. Det som startade i Tunisien fick oerhörda effekter på så många länder, inte minst i Syrien.

Hur som helst – över till mer ytliga ämnen. Kronprinsessan Victoria var gårdagskvällens stjärna i en snygg klänning med stenar och broderier.

Kvällens klädkod var mörk kostym och då bär kvinnorna knälång klänning. Victoria bär alltid sin armbandsklocka på höger hand istället för vänster trots att hon är högerhänt.