Det verkar som att uppehållet gjort AIK gott.

Efter en miserabel höst (bara fem poäng på åtta matcher) så fick vi se ett helt nytt AIK ikväll och överkörningen av Falun med storsiffrorna 11-3 imponerar. Visst, siffrorna kanske blev lite väl stora sett till spelet, men det var inget snack om att AIK vann rättvist.

Jag har inte sett alla svartgula matcher i höst, men det jag har sett tidigare har varit uddlöst, slarvigt och det har liksom saknats energi.

Jag ska inte säga att dagens match var en energiseger. Snarare var det tydligt att AIK snackat om noggrannhet, tydlighet och att inte slarva under uppehållet. Det var ett oerhört koncentrerat AIK som tog sig an Falun. Man fokuserade på defensiven, chansade inte i pressen och kastade inte iväg några bollar i panik. Istället backade man hem trots halvokej chanser att pressa, bara för att inte bli bortspelade. Istället för att bara häva bort bollen i trängda defensiva lägen så vågade man hålla i, lirka sig ut och slå de enkla passningarna.

– Alla var tokladdade idag. Trenden skulle bara vändas, sa talangen Alex Kjellbris till mig nyss.

AIK skapade lägen under den första halvan av matchen, men då syntes de tidigare synderna där man liksom inte riktigt hade spetsen när det skulle avgöras. Skotten var utanför, klubbor hann emellan.

Men så fick laget lite skitmål. Johan Berg sköt ju 2-1 med ett överraskande skott från typ mittplan som kanske Johan Rehn inte borde släppt in och Patrik Hagberg sköt via Falun-backen Patrik Rokka och in i mål fram till 4-2. De där målen verkade skjuta in rejält med självförtroende – för sedan satt i princip varenda läge. Alex Kjellbris (fyra mål) och Simon Jirebeck (tre mål) var snuskigt effektiva i sista perioden.

– Jag tycker att vi spelat bra innan också, men har haft fasliga problem med effektiviteten. Nu kom en islossning. Och det var fantastiskt skönt, sa Kjellbris.

– Vi behöver lite skitmål, som 4-2. Det var viktigt. Så att vi inte bara tror att det går att göra finmål.

Grymt stark insats av AIK.

Det man också ska minnas är Patrik Åmans spel i kassen. Han gjorde några viktiga räddningar innan det började ramla in mål framåt.

Falun då? Oj, vad grått det var. Visst hade man mest boll under första halvan av matchen, men man skapade inte speciellt mycket, och det man väl fick igenom försvarsmuren motade Åman. Rasmus Enström syntes alldeles, alldeles för lite, för att ta det tydligaste exemplet. Misstagen som man bjöd på var också hårresande och AIK högg direkt, spelvände och målade. Det var extra tydligt vid AIK:s 6-2-mål, där Alex Kjellbris snodde bollen, sprang mellan två Falun-backar och sedan satte bollen. Ett mål som var ganska talande för AIK:s ryck i början av sista perioden, där man hade gjort tre mål när 2.40 var spelat.

– Det var Jonas Adriansson som bågade in, men jag snodde bollen, och sedan tror jag det var Adam Fernqvist klubba jag lobbade över, innan jag stack iväg, beskrev Kjellbris 6-2-målet, med hade svårt att peka på om Falun-misstagen var ett resultat av AIK-stress eller Falun-slarv.

– Det var nog en mix av det. Men de var lite nonchalanta stundtals.

Målskyttet har ju varit AIK:s stora problem i inledningen av serien.

Men ser man på de två toppenheterna idag så är det svårt att förstå: Karl-Johan Iraeus-Kevin Björkström-Alex Kjellbris samt Joel Kanebjörk-Simon Jirebeck-Patrik Hagberg. Där finns ju massor av poäng-potential. Fast ja, Patrik Hagberg är ganska långt ifrån landslagsformen från prime-tiden i Caperiotäby. Det går lite långsammare, på något sätt. När han var som bäst var han en fiskande vessla som dök upp från ingenstans och målade. Nu äts han upp av försvarare på ett annat sätt.

Hur som helst: detta var ett viktigt formbesked för AIK. Idag visade man att man kan hota de bästa lagen i serien.

***

Lätt att snacka om Johan Nilsson-effekt i AIK. Klubbdirektören har ju bekant förstärkt ledarstaben. Han var dock inte med i båset idag, men Kjellbris talade ändå om en effekt.

– Vi skämtade om Johan Nilsson-effekten i omklädningsrummet. Han var inte med men det räcker att han är med i truppen för att det ska hända saker, sa han.

***

Alex Kjellbris ja. Han missade ju starten av säsongen på grund av skada, men är nu tillbaka och jag tror han gjorde sin tredje match idag. Många spår ju hans genombrott i år, och vi kanske fick en fingervisning om det idag med hans fyra mål.

Nu fick han också, för första gången i höst, matcha upp i förstakedjan med Karl-Johan Iraeus och Kevin Björkström.

– Det fungerade galant. Jag har spelat hela den här säsongen som center, men gick nu som spets. Vi ligger ganska lågt så man får bra fart med sig i spelvändningarna, sa han om det.

Ett genombrott för Kjellbris ökar slagstyrkan i AIK-laget.

***

Om det var ojämnt målmässigt mellan AIK och Falun så var det andra toner i övriga fyra matcher under söndagen där det var idel uddamålsmatcher. Lite talande för höstens SSL, faktiskt.

Där bjöds det ju också på en rejäl överraskning när Dalen snodde dubbla poäng borta mot topplaget Pixbo. Umeå-laget hade ju 4-3-ledning långt in i tredje perioden innan Martin Östholm kunde kvittera med dryga minuten kvar och därmed rädda kvar en poäng i Göteborg. På övertid avgjorde sedan norske storstjärnan Ketil Kronberg med sitt tredje mål för kvällen.

Starkt av Dalen, som är tämligen uträknade av mig.

Jag har ju bland annat ifrågasatt bredden. Nu satte ju Kronberg majoriteten av målen, men det som kanske gladde laget och coachen Jonatan Brolin mest var kanske att tjeckerna Milan Tomasik och Martin Tokos båda letade sig in i målprotokollet. Att få igång den duon som ”secondary scoring” är oerhört viktigt för Dalens fortsatta säsong.

Jag tippade ju etta i den här matchen och stämplade det som ”omgångens säkraste tips”. Går inte säga så årets SSL, där devisen att alla kan slå alla verkligen lever i högsta grad.

***

Jennifer Stålhult, Täby.

Vilken målform hon är i alltså. När jag listade de 10 största överraskningarna i SSL i höst så toppade hon listan. Och hon har inte slagit av på takten. Idag satte 24-åringen fyra nya mål i 5-7-förlusten mot Endre och har nu gjort 13 mål på de fem senaste matcherna. Det är naturligtvis en fantastisk utdelning.

Tjötade med henne nyss.

– Alltså, jag vet inte vad som hänt. Jag har inget bra svar till succén. Lägena jag hade mot Endre satt. Man kan inte kalla det tur, men det känns som att alla bollar går in för mig och att jag har en väldigt bra säsong framför mig, sa hon.

Men vi ska bryta ner det där lite grand. Jag har fått veta att hon tränat otroligt hårt inför den här säsongen – något som gett utslag.

– Jag har ju spelat i ettan innan och då har man inte behövt anstränga sig så mycket, om man ska vara ärlig. Innebandy har jag alltid tränat mycket, men nu har jag kört mycket fysik och kondition också. Så hårt som jag kört i sommar har jag inte kört innan. Jag hänger med mycket bättre, sa hon.

Sedan så är ju hennes kedja het också, med ångloket och rivige landslagsforwarden Louise Wickström samt städgumman och stabila centern Josefin Ulvhag.

– Vi har verkligen fått ihop det. ”Lollo” (Wickström) vinner alla närkamper och Josefin jobbar mycket i det tysta.

Att man förlorade med 5-7 mot topplaget Endre bekymrade inte Jennifer Stålhult så där jättemycket.

– Vi gjorde en bra match, men under små stunder dippade vi. Men vi är nöjda med matchen och den är ett kvitto på att vi har chans mot alla lag i den här serien.

Förbundskapten Andreas Lundmark satt ju passande nog på läktaren också och sa efter matchen att Stålhult är aktuell för VM-kvalet i februari då man kommer testa lite nya spelare, eftersom man räknar med att segla igenom det där kvalet tämligen enkelt.

Det roliga var ju att Stålhult inte kände igen förbundskaptenen direkt:

– Vi möttes som hastigast i trappan och sa hej, men då kände jag inte igen honom eftersom det gick så fort. Jag fattade först senare att det var han, skrattade Jennifer.

***

I övrigt idag:

Falun – Djurgården 3-13: Oj, vilken urladdning av Djurgården. Att stockholmarna skulle ta detta, och att Faluns försvarsmur inte skulle orka stå emot mästarnas spetsfemma, var väntat, men att muren skulle rämna så fullständigt är givetvis en överraskning. Spetsfemman? Emelie Lindström tre mål, Sandra Mattsson tre mål och Ranja Varli två mål. Enough said.

Uppsala – Rönnby 3-4: Oj, det blev tight för storfavoriten Rönnby. Västerås-laget sprang ifrån till en 4-1-ledning i den andra perioden, men Uppsala gnetade sig fast, fick in dubbla reduceringsbollar och var så när att sno poäng av gästerna. Ett enda mål av Madelene Backlund, som fullkomligen vräkt in mål hela hösten, är nästan lite anmärkningsvärt.

Granlo – Höllviken 4-3 (ot): Så har sensationen Höllviken då också bärgat första poängen på bortaplan efter att ha fixat en pinne i Sundsvall. Faktum är att skåningarna ledde med 3-1 en bra bit in i sista perioden, innan Granlo lyckades reducera, kvittera och sedermera avgöra på övertid genom Anton Samuelsson. Visserligen blev det bara en pinne, men Höllviken fortsätter att bita sig fast i matcher och sno poäng. Imponerande så det förslår. Skotten? 23-11 till Granlo. Känslan är att Höllviken skjuter väldigt lite – men att man är ruskigt effektiva när lägena kommer.

Kais Mora-  Helsingborg 6-7 (ot): Svängig match med skiftande målmässiga övertag. Stämplade detta som en lurig match, och så blev det, och därmed satt också krysstippningen (mest tur från min sida, så klart). Hur som helst: Kais Mora ledde med 6-4 i slutet, innan finska esset Jani Kukkola klev in i handlingen och assisterade till tre raka mål, inklusive landsmannen Mika Moilainens matchvinnande 7-6 på övertid.

Växjö – Sirius 8-9 (ot): Första vinsten borta för Sirius, första förlusten hemma för Växjö. Således dubbla trendbrott i en match som jag trodde skulle bli tämligen målsnål, men som förvandlades till en stor målfest. Det var aldrig större än två måls differens för något av lagen, så visst var det jämnt. Formstarke Billy Nilsson blev matchvinnare med sitt fjärde mål som betydde 8-9 på övertid.

***

Massor av matcher under veckan som kommer. Det är intensivt fram till VM-uppehållet, minst sagt.