AIK mot Mullsjö.

2-2 efter full tid och övertid.

Ingen stor innebandyunderhållning om man gillar teknik och finess – men stor underhållning om man gillar kamp, ställningskrig och målsnåla matcher. Jag finner tjusning i båda, och gillade den här holmgången som förvisso gick lite i lunk stundtals, men spänningen var det inget fel på: tätt, hårresande slarv och otroliga målmissar.

Men ändå en match som ger hopp om framtiden för AIK, tycker jag. Poängen innebar ett kliv över nedflyttningsstrecket, matchen var ett kvitto på att laget alltjämt har en tajt defensiv och spelet i stort kändes tillräckligt taktiskt genomtänkt för att plocka fler poäng framöver.

AIK drog ner tempot på Mullsjö, plockade bort deras spelvändningar, stressade offensivt och borde nog ha vunnit matchen om man satt sina lägen.

Lite det var problemet. Eller ja, inte så lite. Laget måste göra fler mål. Och har man killar som Simon Jirebeck, Kevin Björkström, Patrik Hagberg och blommande Alex Kjellbris som forwards i de två första enheterna så finns ju målpotentialen.

Pricken över i – målen – är det som saknas.

Annars tycker jag, av det jag sett tidigare och mot Mullsjö, att AIK är tillräckligt mycket i harmoni för att börja avancera i tabellen. Man är homogena, har en strålande keeper i Patrik Åman, en habil om än inte flashig backbesättning, seriens kanske två bästa defensivcentrar (Karl-Johan Iraeus och Joel Kanebjörk) och ett knippe forwards som kan leverera. Pusselbitarna är liksom där, och de flesta har börjat komma på plats.

Kristoffer Kranberg gjorde ju comeback idag. Att tajmingen inte var hundra syntes ju. Utvisningen efter 54 sekunder var typisk honom, kan man säga. Han är ju känd för det där. Å andra sidan köper jag väl inte hans teori om att den blev till bara för att det var han, så här 3,5 år sedan senaste matchen.

– Det kändes som att domaren väntade på en chans direkt. Det var ingen farlig situation, det var det ingen som tyckte. Utvisningen var billig och det sa jag till domaren också, sa Kranberg som alltså menar att han led av sitt rykte från start.

– Det tror jag, det var bara för att jag var tillbaka.

Strunt samma. Kranberg spelade upp sig, var tuff och resolut, och kommer säkert bidra mer på sikt. Han hotade ju till och med offensivt ett par gånger.

Att han fick lira med inventariet Henrik Lorendahl, 40, i comebacken var smart. Visserligen lite pensionärsvarning på backparet, men rutinen är det inget fel på.

– Vi snackade innan och det kändes bra att spela med honom, vi känner varandra utan och innan. De andra i formationen hade jag inte spelat med innan, sa Kranberg.

Kranberg var också inne på mina slutsatser: AIK har pusselbitarna, de har börjat falla på plats och känslan är att AIK börjar klättra nu.

– Jag är imponerad av laget, det finns väldigt många bra spelare. Jag ska försöka skjuta in lite energi, men jag är övertygad om att vi kommer klättra. Eller ja, det har vi ju redan gjort, sa han.

Mullsjö? Nja, vagt imponerad måste jag säga. David Gillek, Jimmie Pettersson och Kevin Lundgren, för att nämna några av de största offensiva namnen, kan ju betydligt mer. Känslan var dock att AIK:s uppoffring och tajta defensiv var det som tog udden av västgötarna, snarare än att man gjorde en dålig insats i grunden. Mullsjö är som bäst när man får ställa om snabbt, ligga på rulle och avsluta snabbt – nu fick man liksom inte chansen till det, dels för att AIK kröp hem snabbt, dels för att man inte hade förmåga att ställa om tillräckligt kvickt. Mullsjö har en del att fundera över. Jag tycker det sprakade mer om laget i serieinledningen.

***

Höllviken föll i derbyt mot Helsingborg med 5-10.

Åtta raka förluster för nykomlingen nu. Och skåningarna har halkat under nedflyttningsstrecket. Frågan är om de orkar kravla sig över igen…? Snacka om nyckelmatch när man möter AIK hemma efter nyår.

Jonathan Olsson dunkade föresten in fyra bollar för Helsingborg och blev stor derbyhjälte.

***

Tre nya kamper imorgon.