VM har startat för Sverige.

Ja, mer än så är det väl inte. Typ.

Eftersom jag är utskickad på andra rosa uppdrag så har jag bara haft ett getöga på Sveriges premiär mot Lettland, sett lite så där sporadiskt, och har ingen djupanalys att bjuda på och det kanske inte krävs heller. Kort sagt: Sverige gjorde det som behövdes: bjöd på en del briljans, en del slarv och vann klart. Bra så.

Iiro Parvainen-coachade Lettland stod upp bättre än vad jag trodde de skulle göra, skapade en del och kvitterade ju tämligen omgående till 1-1, vilket inte gjorde att matchen tappade omedelbar luft efter Sveriges drömstart med 1-0 efter 23 sekunder.

Istället kan man väl säga att luften pyste ut när Patrik Åman levererade sin straffräddning där i första perioden. Ett lettiskt mål där kunde möjligen ha skjutit in lite mer energi i matchen, om än bara tillfälligt, men ändå.

Det mest anmärkningsvärda med den här premiären är väl att slutperioden slutade 0-0.

Siffrorna blev beskedliga 11-2. Tippade på kring dubbelt antal svenska mål inför fajten, och verkade ha gott fog för det efter halva andra prioden, men sedan tog det alltså stopp. Noll mål på de avslutande 24 minuterna. Ganska galet för att vara innebandy.

Men… kanske bra för VM att slippa 23-0.

Sverige gjorde det man skulle. Varken mer eller mindre.

***

Innebandy börjar växa fram som självmålens sport.

Många sjuka mål vi sett de senaste åren. Som när Faluns Adam Fernqvist gjorde en hempassning som rullade in under egne keepern Johan Rehn. Eller, det galnaste av alla, när Warbergs-keepern Peter Sjögren kastade in bollen i egen kasse.

Jag har säkert glömt något, också.

Idag bidrog Ryssland med ytterligare ett galet självmål.

Kolla själva.

***

Ny match imorgon. Mot Tyskland. Som planenligt premiärförlorade mot silverfavoriten Finland med 2-9. Ny given seger, givetvis.

Tyskland är ett land, liksom USA och Kanada, som innebandy-etablissemanget flirtar mycket med, för om innebandyn får fäste, växer och blir accepterad där så öppnas en helt ny – framförallt ekonomisk – marknad som kan ge förutsättningar för internationell tillväxt och, kanske, en skjuts i OS-drömmen.

Dock: storstjärnan Fredrik Holtz, till vardags i Storvreta, har – precis som brorsan Kristian Holtz, Kais Mora- valt att tacka nej till VM-deltagande. Det eftersom, om jag minns rätt, tyska förbundet inte ville stötta dem ekonomiskt under turneringen utan att de – precis som tidigare – skulle få betala allt själva. De tröttnade helt enkelt. Synd för Tyskland, synd för VM.

Jag läste liknelsen någonstans – kommer dock inte ihåg var – men den var träffande: Tyskland utan Holtz är lite som Sveriges fotbollslandslag utan Zlatan.

Ni fattar grejen.