Billy Nilsson.
Mer än bara en poängkung för Sirius.
Det visade han ju idag om inte annat: han har karaktär, driver på sitt lag och accepterar inte att man uppträdde som man gjorde efter två perioder mot Helsingborg.
0-4 i baken var det då.
– Vi var verkligen inte bra i två perioder. Frustrerat och dåligt. Det var värdelöst att både spela och titta på, säger Nilsson.
Sedan hände något.
– Vi sa inför tredje perioden att vi skulle ge det en chans. Folk betalar ju för fan för att se det här och då måste vi ju jobba också. Spela enklare och rakare. Och det gjorde vi. Vi bara körde på i sista, struntade i allt annat, inklusive domarna som var riktigt dåliga.
Sirius vände och vann med 5-4.
Mycket tack vare Billy Nilsson, på flera olika sätt. Dels genom sitt driv, dels genom sin räddning i öppen kasse i slutet, dels genom sina framspelningar till de två sista målen, dels genom sin utvisning (!).
Han snackade till sig ett personligt straff, 10 min, i andra perioden – och det var när han satt på botbänken som måltjuven Peter Berlin fick chansen i förstakedjan och han tackade för förtroendet genom att dunka in dubbla bollar i början av tredje perioden, fullträffar som sköt in den energi som hemmalaget behövde och som sedermera ledde till den fullbordade vändningen och segern.
Därmed satt ju mitt tips också.
Jag skrev inför matchen att bataljen skrek kryss.
Det satt långt inne, men ändå.
För övrigt en blytung seger för Sirius som gjorde en blek insats mot Dalen i premiären och som var på väg mot en storförlust idag. De två vunna, med betoning på vunna, poängen mot Helsingborg kommer betyda mycket för fortsättningen.
Jag har ju funderat lite kring om Helsingborg äntligen ska hitta sin jämnhet den här säsongen. Jag brukar tänka på bergochdal-bana när jag tänker på skåningarna. Den första matchen mot Växjö, där man höll på att tappa ett klart mål- och spelövertag och bara vann med uddamålet, och raset mot Sirius skvallrar om att så inte är fallet.
Det är bara två matcher spelade – men Helsingborg blandar och ger redan.

***

AIK har gjort en imponerande säsongsstart.
Hemmasegern mot storfavoriterna Falun följdes av en total utrullning av Granlo på bortaplan. Segersiffrorna skrevs till 10-4.
Mycket handlade om förstafemman med Karl-Johan Iraeus, Rickie Hyvärinen, Patrik Hagberg, Niclas Eriksson och omskolade forwarden Kevin Björkström som numera lirar back. Den sistnämnde, känd som en ganska ensidig snajper, imponerade sannerligen i sin nya roll.
Vid 2-1-målet tog han helt sonika bollen på egen planhalva, gjorde en rush, drog ett par spelare och dunkade sedan in bollen. Inga krusiduller.
Samma sak på straffen fram till 3-1: rappt, säkert, distinkt.
Bakom stjärnorna så imponerade också lirare som Erik Isaksson och Adam Forslöv.
Det är tidigt, men AIK känns stabilare än ifjol.
Granlo?
Ja, samtidigt som man berömmer AIK, så var hemmalagets försvarsspel sannerligen inget att skriva hem om. Okunnighet blandades av dumhet. Gatan som öppnades vid AIK:s 2-1 ska ju inte bara få ske, Joel Nyhs utvisning som ledde till AIK:s 4-1 rent klantig, bolltappet vid AIK:s 7-2 förödande. Jag vidhåller att Granlo har ett bättre lag än man får cred för, men dagens insats är bara att sopa under mattan.
Extra salt i såren: Christoffer Ekstrand haltade av efter att ha fastnat med foten i golvet. Såg lite otäckt ut.
Granlo får bryta ihop och komma igen.

***

Publiken i Nyhemshallen välkomnade Jimmie Pettersson med en applåd – den förre Mullsjö-spelaren tackade genom att vara med och sänka sitt gamla lag.
Inte lika populärt, givetvis.
Pettersson satte snyggt upp Alexander Rudds 2-1-kasse och smackade sedan själv in 4-1-bollen, och just det rycket, när Uppsala-laget gick ifrån till 4-1, mer eller mindre avgjorde matchen.
Storvreta vann till slut med 5-4, siffror som dock var något i underkant. Tycker jag. Storvreta var lite bättre, lite distinktare, lite stabilare.
Storvreta har inte glänst hittills – men resultaten imponerar. 4-2 mot ett tokdefensivt Granlo första matchen, 5-4 borta mot vassa Mullsjö nu. Och någonstans handlar det ju inte om glitter och glamour, det handlar om att vinna matcher.
Lite omvänt från ifjol, då man kunde spela bra, rada upp chanser, bränna dem och sedan torska.
Hittills känns det som att Storvreta lärt sig läxan.
Mullsjö har förlorat de två inledande matcherna, men har haft tufft motstånd i form av Pixbo och Storvreta. Det finns mer att ta av, helt klart.
Det roligaste hos västgötarna just nu är att se David Gillek lira innebandy. Han är het – men på rätt sätt. Hans målpassningar till Kevin Lundgren och Isaac Rosén är hämtade ur den högre skolan, inga svåra passningar men snabba och öppnande och kan inte slås utan spelsinne. Plus att han hängde en kasse, där han fick en halvtaskig och studsande passning av Emil Kilblom som han utan pardon drog in på halvvolley.
Roligare och mer välgenomtänkt än utvisningar, avstängningar och annan skit.

***

Att Växjö tagit till sig premiärmatchen mot Helsingborg, samlat ihop trupperna och processat fram något positivt var tydligt sett till insatsen mot Linköping som smålänningarna överraskande vann med solklara 6-1.
Borta var tveksamheterna.
Istället var det ett solitt, effektivt och hungrigt Växjö som raderade ut ett oharmoniskt Linköping som faktiskt var ganska bleka.
Växjö imponerade.
Många var bra, få stack ut. Mest syntes kanske finske keepern Eero Kosonen, någon som jag satt ett frågetecken kring just för att utländska målvakter av tradition inte brukar glimra i SSL, men idag – efter en skakigare insats i premiären – så imponerade de finske landslagsettan. Flera vassa räddningar.
Laget påverkades inte nämnvärt av att stjärnan och playmakern Filip Kjellsson fick kliva av på grund av en fotskada, men på lång sikt så har Växjö inte råd att vara utan bolltrollaren, så klart. Även om nyförvärvet Oliver Johansson imponerade som stand in idag.
Linköping hade svårt att få bett på Växjö. Östgötarna hade en del boll, men kom aldrig igenom, hittade inte de kritiska ytorna. För få av spetsarna gjorde skillnad.
Känner jag coachen Johan Astbrant rätt är han inte nöjd alls.

***

Över till damerna.

Att Linköping fick hem Amanda Larsson var givetvis jackpott.
Som nykomling så är det mer eller mindre unikt att kunna knyta till sig en sådan världsstjärna, eftersom de etablerade spelarna sällan – eller aldrig – väljer att lira för en nykomling eftersom det mer eller mindre är garanti för bottenstrid.
Nu må ju fallet Amanda Larsson vara speciellt eftersom hon är från Linköping, men ändå.
Det är ju inte bara en stjärna som ansluter, utan det är ju också helt rätt karaktär. Amanda Larsson är ingen flashig stjärna som dribblar av fem motståndare (fast ja, det kanske hon också kan), men hon gör framförallt poäng, jobbar hårt, bidrar med hårt arbete och ställer upp för laget.
Ett föredöme för andra.
Hon blir en viktig ledargestalt.
Linköping fick ju en drömstart på SSL också, med en 6-5-seger mot Jönköping. Östgötarna ledde med både 5-0 och 6-1 och var på väg att tappa, men redde upp det hela.
Amanda Larsson – som lirade med Anna Wiman och Maja Liljeroth i förstakedjan – var givetvis högst delaktig med en assist och två mål. Och det trots att hon varit rejält förkyld. Hon fick stå över förra helgens landskamper och har bara tränat en gång i veckan, i fredags, men visade alltså klass ändå. Det visar också vilken betydelse hon kommer ha för det här Linköping.
När hon blir frisk kommer hon vara ännu bättre.
Hon medgav att sjukdomen gjorde henne trött:
– Förkylningen har inte riktigt gett med sig, men nu känns det som att det är på rätt väg. Jag saknade det där lilla extra nu, men så blir det när man haft en infektion i kroppen, säger hon.
– Jag är nöjd ändå, även om jag önskat att jag orkat springa lite mer i slutet. Orken tröt.
Nåväl – drömstart för Linköping. Drömstart för Amanda Larsson.

***

Övriga damfajter idag:

Uppsala – Dalen 5-2: Trodde knappast på kombinationen noll Amanda Delgado Johansson-poäng och tre poäng till Uppsala, men så blev det. Istället klev Kais Mora-värvningen Maja Brodin fram och hängde två kassar när det blev en 5-2-seger mot Dalen. Starkt av Uppsala som varit starkt ifrågasatta i år efter sina spelartapp, men som alltså fått en strålande start på hösten.

Kais Mora – Täby 7-3: Man är ju nyfiken på Djurgården-boostade Täby i år. 1-0 borta mot Kais Mora efter en period lovade gott – men sedan höll det inte längre. 7-3 till Kais Mora när matchen var över. 3+2 av Anna Wijk och 2+2 av Therése Karlsson. Inget snack om att de regerande mästarna, och stjärnorna, är i tidig form, alltså. Men Täby kommer säkert att växa i takt med att det nya laget sätter sig.

***

Just det, ni har väl inte missat SSL-enkäten (PLUS-låst) som drogs ut tidigare idag?

Många sköna svar.