17-5.
Siffror som egentligen inte är värdiga SSL. Om vi ska vara ärliga.
Även om jag inte sett Iksus bortakross av Jönköping så verkar kommentarerna entydiga: siffrorna speglar matchen.
Vilket är ännu mer pinsamt än om det varit en match där bollarna trillade in turligt, eller något annat.
Svagt av Jönköping, givetvis, även om man har en trist skadelista på backsidan vilket skapat ihåligheter i defensiven.
Men också imponerande av Iksu som trummade på hela matchen, trots att man avgjort redan under den första tredjedelen med en 8-0-ledning.
Iksu imponerar.
Och kliver fram som en tidig guldfavorit.
Givetvis inte på grund av resultatet mot Jönköping. Eller jo, lite det också. Laget visar att man maler på oavsett läge i matchen. Eller som Emelie Wibron sa när jag pratade med henne: ”vi går in i varje byte för att göra det så bra som möjligt oavsett vad det står på resultattavlan”. Det är en mentalitet som kommer räcka långt.
Dessutom har ju Iksu redan spöat båda vårens SM-finalister, och de två största favoriterna inför säsongen, Kais Mora och Rönnby.
– Nu när vi vunnit de här matcherna så tar andra oss på större allvar. Innan så var det inte så mycket snack om oss. Vi har visat att vi blir att räkna med, säger Wibron.
Så är det ju.
Visst snackade folk om Iksu inför säsongen också. Men det fanns lite tveksamheter:
* Den svaga fjolårssäsongen, trots ett stjärnspäckat gäng.
* Generationsväxlingen, där ett gäng veteraner slutat.
* Fjolårets uddlöshet i offensiven.
Än så länge existerar inte de där tveksamheterna. Fjolåret är glömt. Nya stjärnor har klivit i veteranernas kläder.
Och uddlösheten är ett minne blott: 29 mål på tre matcher. Bäst i SSL.
Jag frågade Emelie Wibron vad hemligheten var bakom det uppvaknande målskyttet. Det fanns två. Dels nyförvärven, där spetsar som Nina Bärtschi, Johanna Hultgren, Sofia Joelsson och Alice Granstedt (kom in sent ifjol) har tydliga kvaliteter i offensiven. Dels detta:
– I år har vi spelat innebandy under sommaren för första gången någonsin. Innan har man känt sig lite gipsad när man börjar med klubba och boll i augusti, men i år blev det enklare när man var inkörd och det känns som vi gått framåt innebandymässigt, säger Wibron.
Iksu har ett försvar i absolut världsklass.
Just nu har man också ett anfall i absolut världsklass.
Är storlaget Iksu tillbaka på allvar? Det börjar kännas så.

***

Fokuserade ju på Real Täby inför den här helgen.
Det nya stjärnlaget som fått en svag start på säsongen – och som nu hade chansen att visa klass i derbyt mot Huddinge, en svår match men en match man ska vinna komfortabelt om man ska vara ett topplag som utmanar om medaljerna, vilket många tror och tycker att man ska vara.
Nye coachen Josef Rosengren tippade ju till exempel sitt lag som etta i tabellen inför seriestart.
Något som skvallrar om kaxighet och en tro på laget, vilket inte är fel alls, och med spelarmaterialet man sitter på så finns det gott fog för höga förhoppningar.
Men som sagt: svag säsongsöppning.
Och frågan är om matchen mot Huddinge verkligen gav några tydliga svar.
Jag såg inte fajten – men Huddinge ledde med 5-3 en bit in i sista perioden, innan Täby tack vare sin toppkedja lyckades vända och vinna med knappa 6-5.
Enligt rapporterna ingen glamourseger, utan en kämpaseger.
Känslan är att Real Täby har en del att jobba vidare med. Det finns så mycket klasspelare i det där gänget att man – sorry, Huddinge – ska köra över dagens motståndare.
Så enkelt är det.
Täby har sannerligen inte visat några medaljutmanar-färdigheter ännu.

***

Uppsala fortsätter att imponera den här säsongen.
Såg delar av bortafajten mot Endre och trots en tung start, 0-4 i baken efter första perioden, så samlade laget kraft, reducerade två gånger om genom stjärnan Amanda Delgado Johansson i den andra perioden och skapade nerv inför sista.
Där skickade Klara Molin in 4-3 – och gjorde verkligen match av det hela.
Uppsala hade fler chanser – bland annat ett ribbskott av Caroline Rengren – och kunde absolut tagit poäng i den här fajten. Den svaga starten gjorde dock att det inte blev så.
Uppsala har sannerligen knutit näven i fickan för att visa innebandy-Sverige att man inte är så dåliga som man beskylldes vara inför seriestart, något som grundade sig i de tunga spelartappen, inte minst av playmaker-backen Elin Gabrielsson som gick till just Endre.
Som det ser ut nu så är Uppsala en hel slutspelskandidat.
Endre?
Nja, känns inte som laget tuggat igång riktigt. Bredden är ju den bästa någonsin i laget och man rullar på många spelare och i längden kommer det ge utslag. Det är jag ganska säker på.
Matchen idag var ju ett bevis på att man har fler vapen än firma Anna Jakobsson och Corin Rüttimann att luta sig mot. Som nya backen Stina Ander som dunkade in 6-3-målet i power play, till exempel. Hon kommer bli jäkligt bra.
Endre kommer växa.

***

Nej, det blev inga poäng för Falun idag heller.
Linköping vann med 5-0.
Fyra assist av storstjärnan och härföraren Amanda Larsson.
Allt enligt beräkningarna.
Eller ja:
Yamou Njai. Tre mål. Sex poäng på tre SSL-matcher. Under sin rookie-säsong. Av en 21-årig lirare som gjorde 13 poäng på 19 division ett-fajter ifjol.
Ett riktigt fynd av Linköping…?

***

Jag är skyldig er lördagen också:

Dalen – Pixbo 1-6: Väntat resultat – och det är helt klart att Dalen och nye coachen Christer Jernberg har en del att grubbla över. Jag har inte hunnit se Umeå-laget ännu men det talades om en offensivare innebandy i år, frågan är långe man håller fast vid den tanken innan man börjar spela klassisk, tajt Dalen-innebandy igen. Inte så länge, gissar jag. Pixbo visar styrka igen – och många lirare fortsätter att producera.

Rönnby – Malmö 2-3: Här snackar vi stor skräll. Rönnby har sannerligen inte startat den här säsongen som någon guldutmanare utan ser vilsna ut, framförallt offensivt där ingenting verkar fungera efter Madelene Backlund-hysterin ifjol. Hur länge dröjer det innan poängdrottningen är tillbaka? Starkt av Malmö givetvis: första ta poäng på Gotland, sedan vinna mot Rönnby. Nykomlingen imponerar.

***

Och om någon nu missat det: Kais Mora och Falun vann Champions Cup. Inga skrällar, precis.