Tidigare idag, inför den här elfte SSL-omgången, så skrev jag om den väntade tabellen, att det såg ut som vi trodde, att det inte var så mycket ögonbryn som behövde höjas vid sidan om flippen Karlstad och floppen Sirius.
Som ett brev på posten så blev det ju en skrällkväll.
Jag menar, smaka på detta:
Dalen sopade bort Falun, vann med 6-4 efter en ironman-insats av Ketil Kronberg och fantastiskt målvaktsspel av Måns Parsjö-Tegnér.
Helsingborg, som bara tagit en enda pinne på bortaplan i höst, utklassade sensationsnykomlingen Karlstad på bortaplan och vann med 8-2.
AIK tappade ledningen mot Linköping, men kom tillbaka och vann med starka 7-5 på bortaplan – efter en heroisk laginsats.
Granlo vann ”bara” med 5-3 mot hopplösa jumbolaget Gävle och det var tajt ändå in på mållinjen, och det var inte långt borta att hemmalaget tappade poäng.
Idel överraskande resultat i min bok. Fel på tre av fyra tippningar, bara Granlo som seglade in, men det var med det berömda hårstrået.
Men kul.
SSL ska inte vara förutsägbart.
Det är så här det ska vara.
Hade alla matcherna i blickfånget så har inga djupa grejer att komma med, men detaljer från alla fajter. Håll till godo!

***

Åtta raka vinster och 31 gjorda mål på de tre senaste matcherna.
Falun var sannerligen i praktform inför bortamötet mot Dalen.
Men det hjälpte inte.
Dalen fick en drömstart, seglade iväg till 3-0 i den första perioden, fick 4-0 i början av den andra, och kunde sedan leva på det övertaget i resten av matchen och till slut vinna med 6-4.
Falun hade mycket boll – precis som man brukar – men Dalen spelade ett minst sagt uppoffrande försvarsspel. Hemmalaget var kompakta, täta och låg i skottlinjen, vilket gjorde att Falun tvingades skjuta från distans, och fastnade inte skotten i trafiken så nöp keepern Måns-Parsjö-Tegnér bollarna. Sedan vände man på spelet och nyttjade de chanserna man hade.
Ketil Kronberg var ju magnifik. Ja, hela förstakedjan var bra, med Alexander Bodén och Johan Eriksson också, som kombinerade in totalt tio poäng.
6-3-målet, som dessutom var väldigt viktigt för Dalen då Falun börjat få vittring, var en delikatess. Frislag precis utanför målområdet, fem Falun-spelare i muren. Då chippar Kronberg bollen över alla fem, och sedan tar bollen på något innan Johan Eriksson petar in den.
Jag tänkte direkt på ett bunkerslag i golf. Lite så kändes det.
Läckert och retfullt.
Speciell match för Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn så klart. Båda var i Falun ifjol.
Speciellt för Parsjö-Tegnér som fastnade på bänken hos mästarna. Bakom Johan Rehn. Fick minimalt med speltid.
Han valde att gå vidare i våras och i höst har han visat toppklass i Dalens kasse. Idag var han strålande.
– Detta var sjukt kul, att vinna mot sitt gamla lag som vunnit guld i tre år i rad. Det finns inget lag som man hellre vinner mot, sa han efteråt.
Han var besviken över bänktiden hos mästarna, men har inget agg mot moderklubben Falun.
– Nej, egentligen inte. De gav mig chansen att komma fram även om jag inte fick spela så mycket de två sista åren. De har ändå satsat och trott på mig, sa han.
– Det är klart att jag varit missnöjd med att inte få spela, men jag förstod också varför Johan (Rehn) fick stå, han spelade fantastiskt bra.
Nu får han visa klassen på riktigt.
Och Dalen är uppe som fyra i en haltande tabell.
Laget har vunnit mot alla i topp-3: Pixbo, Storvreta och nu Falun.
Snacka om starkt.

***

AIK har vaknat igen.
Tre bra prestationer nu: först Storvreta hemma även om det rann iväg i slutet, sedan segern mot Dalen hemma, och nu vinsten borta mot Linköping.
Coachen Mikael Karlberg har ju gått på två rena femmor i de två senaste matcherna, men nu rullade han på mer folk. Han visste vilket bolljagande det skulle bli mot malande maskinen Linköping som alltid spelar på tre femmor. Valet att gå på mer folk var smart.
AIK orkade jobba hela vägen.
Linköping hade överlägset mest boll i matchen.
Men skapade väldigt lite, om vi ska vara ärliga.
AIK kämpade furiöst i försvaret, täckte mycket skott, och när bollan väl smet igenom så var Patrik Åman riktigt bra i kassen. Men för det mesta behövde han inte förta sig.
AIK visar moral just nu.
Senast låg man under med 0-3 mot Dalen, men vände och vann.
Nu tappade man 5-3 till 5-5 i sista perioden, men nedslogs inte av det. Istället gjorde man 6-5 genom, just det, frälsaren Rickie Hyvärinen. Finländaren, som även avgjorde mot Dalen senast, avlossade matchens tyngsta skott när han dundrade in bollen bakom Henrik Quist – ett skott och mål som bäddade för tre nya poäng.
Efter Hyvärinen-målet rullade Karl-Johan Iraeus – matchens gigant, det kändes som han var överallt – in sista bollen i tom bur.
AIK har något att bygga på.
Linköping?
Nja, rullade mycket boll, skapade väldigt lite. Orkade inte dyrka upp AIK-boxen. Visst, man gjorde fem mål, men sett till bollinnehavet borde man skapat mer och gjort fler mål.
Coachen Johan Astbrant lär knappast ha varit nöjd. Han bänkade bland annat ikonen Martin Karlsson en stund i sista perioden.

***

En poäng på fem bortamatcher var Helsingborgs facit inför bortafajten mot sensationsnykomlingen Karlstad.
Då gick Helsingborg in och vann med klara 8-2.
Alltså: när skåningarna väl bestämmer sig så är man jäkligt bra.
När Linus Nordgren och Jani Kukkola dominerar så här så blir det bra: de var överallt, limmade ihop försvar och anfall, tog ansvar över hela banan. De är motorn i Helsingborg, och en av dem är alltid inne på banan.
Kukkola har ju varit sådär stundtals, men i den här matchen tycker jag att han var riktigt bra.
Sedan har man ju en poängmaskin i Daniel Johnsson.
Fem poäng idag.
Tre läckra mål.
4-1 ser ju så enkelt ut. Kommer på kanten, har oceaner av tid, är kylig och skjuter inte in bollen – han placerar in den. Där såg man vilken målskytt han är.
Stjärnorna gick i bräschen för Helsingborg.
Karlstad?
Nja, uddlösa i första, spelade upp sig i andra, fick några snabba mål emot sig i tredje och sedan var det ridå.
Spetskedjan med Adam Colling, Tom Colling och Sebastian Degeryd såg… nästan tröga ut. Inte många kombinationer som fungerade där.
Gillade intentionerna jag såg hos Simon Sjögren och Daniel Palm Gonzales, men annars var det inte så mycket att skriva hem om.
Nu står båda lagen på 16 poäng och ligger sjua och åtta i tabellen. Den jämnheten speglade dock inte den här matchen, här var det klasskillnad.

***

Det var en måstematch för både Granlo och Gävle – och Granlo lyckades till slut hålla favoritskapet och vinna med 5-3.
Men det satt ganska hårt åt.
Laget rusade iväg till 3-0, men Gävle reducerade två gånger om och gjorde match av det hela.
Med mindre än två minuter kvar gjorde Anton Samuelsson (tillbaka efter skada…) 4-2 för Granlo – vilket kändes som spiken i kistan, men i sekvensen efter så fick Gävle straff, en straff som Oliver Frykman distinkt skickade in i mål (hans första SSL-kasse), vilket skapade nerv på slutet.
Eller ja, nerv och nerv.
Gävle hann inte börja sin anstormning innan super-Johan Samuelsson spelade fri Anton Samuelsson i slottet som sopade in 5-3 och stängde in hemmasegern på ett säkert ställe.
Granlo gick därmed upp på tio poäng, är sju pinnar före Gävle, och tre pinnar före nästjumbon Sirius.
Som sagt, det var en måstematch för gänget från Sundsvall.
Gävle?
Redan borträknade. Aldrig att de tar sig förbi två lag i den här tabellen. Inte en chans.

***

Nya matcher imorgon. Tre stycken. Ingen nördkoll då. Men bloggsammanfattar lite kort under kvällningen.