Äntligen.
Landslaget i all ära, SSL är den bästa och mest intressanta innebandyn som den här planeten bjuder på och i helgen är det äntligen omstart i serien, och sedan väntar en intensiv innebandytid innan vi tar jullov.
Jag har känt av en rejäl SSL-abstinens de senaste dagarna – jag misstänker att andra har samma sjukdom – och därför passar det perfekt med kvällens tjuvstartsmatch mellan Helsingborg och Storvreta.
Även om tjuvstart är fel ord eftersom det här är en match som släpar från sjunde omgången.
Storvreta föll ju sensationellt mot Dalen hemma innan uppehållet, men trots det tycker jag Uppsala-laget under hösten bevisat att man är ett givet topplag i år, långt ifrån den disharmoni och det undangömda självförtroendet från ifjol.
Plumpar kommer ibland, så är det bara.
Det största frågetecknet är om Robin Nilsberth – vilade mot Dalen och missade landslagshelgen – kan lira eller inte ikväll. Enligt rapporterna är han med ner till Skåne i alla fall.
Men om Storvreta bevisat en hel del, så har Helsingborg inte gjort det.
Alltså, jag ska inte göra Helsingborg till klassens hackkyckling, men det är svårt att undvika att ifrågasätta laget när man blickar i laguppställningen och sätter det i relation till tabellplaceringen.
Prestationerna är inte lika svaga som resultaten – i alla fall inte av det jag bevittnat – men någonstans är ändå det där sekundärt. Hedersamma förluster ger inga poäng i tabellen, och att samla poäng är trots allt vad det går ut på.
Helsingborg har varit nära – tre kryss de senaste sex matcherna, bra insatser mot såväl Falun som Pixbo som slutade med torsk – men ändå inte riktigt där. Man har tagit ströpoäng, men treorna – som ger utslag i tabellen – har saknats.
Marginalerna har grinat emot.
Helsingborg är elva i tabellen.
Sex poäng ifrån en slutspelsplats (dock med en match mindre spelad än majoriteten av konkurrenterna).
Och det trots att:
Linus Nordgren är i kalasform, jag vet inte om han varit bättre än han är nu.
Jonathan Paulsson är strålande i målet, och räddat skåningarna flera gånger.
Men:
Jag har varit inne på det innan men det tål att upprepas: finländarna måste upp. Jani Kukkola är en av världens bästa centerstrateger, kan så otroligt mycket, men har inte nått upp i klass. Det har också gjort att vapendragaren Mika Moilainen blivit lidande (och tredjelänken Nicklas Lidholm också, för den delen). Juha Kivilehto har inte varit närheten av klassen som han hade senaste sejouren i klubben. Asser Jääskeläinen har mest varit skadad.
Sedan tror jag, vilket är enkelt att säga med facit i hand, att Helsingborg saknar rivjärnen Carl Nilsson och Marcus Gullstrand. Duon som kanske inte alltid syntes så mycket, men som alltid gjorde jobbet, bidrog med karaktär, och vågade ge sig in i skiten. I slutspelet i våras var den duon jävligt bra. De hade behövts som skärbrännare i ett antal rumpor just nu.
Det finns kapacitet i Helsingborg, inget snack om saken.
Laget har inte heller varit utspelat, inte utraderat, inte chanslöst.
Men inte heller tillräckligt bra för att vinna.
Ingen trepoängare sedan premiären (där man dessutom var förbaskat nära att torska mot Växjö).
Det börjar bli dags att tippa över marginalerna till sin sida nu. Det är inget som kommer av sig självt, saker jämnar inte ut sig bara så där, utan det krävs blod, svett och tårar.
Det ska bli ytterst intressant att se om Magnus Anderberg-manskapet orkar tippa över vågskålen till sin egen fördel. Kanske redan mot Storvreta.
En seger ikväll hade sannerligen skjutit in en dos självförtroende hos de stukade skåningarna – och en sådan seger tror jag kan vända på säsongen.

***

Ja, ni missade väl inte listorna över de tio bästa svenska herr- och damspelarna någonsin?
Omöjligt uppdrag det där, att jämföra spelare från olika tidsepoker, väga poängkungar mot kortlivade dominanter, spetsegenskaper mot lång och trogen tjänst. Nåväl, efter att ha vridit och vänt länge, samlat in åsikter från ett gäng tunga experter, så blev det ett resultat till slut.
Ber er inte hålla med – men viktigt att hylla historien:
Sveriges 10 bästa herrspelare – någonsin (PLUS)
Sveriges 10 bästa damspelare  någonsin (PLUS)

***

Till sist.
Det brev som frun Ane Christina och dottern Alva skrev till Tobias Wendelstig, som gick bort alldeles för tidigt, var bland det mest känslosamma jag läst.
Starkt att kunna skriva det så kort efteråt.
Kramade min familj extra igår och kommer göra det länge framöver.
Gör det du också.