Jag trodde att Warberg kunde sno poäng av Mullsjö i hockeytemplet Kinnarps Arena.
Kanske till och med alla tre.
Det var inte ens nära.
Mullsjö var en klass bättre och vann med 9-1. 
Den stora skillnaden: effektiviteten.
Visst, Mullsjö fick väldigt bra utdelning på sina chanser, men när man väl fick läget så var det inget snack. Inga krusiduller. Inget krångel. Rappa och distinkta avslut.
Det sa bara PANG.
Henrik Olofssons 1-0, bara rakt upp i nättaket.
Petter Van Keppels 3-0, grymt skott där bollen nästan fastnade i krysset.
Kim Ganeviks 9-1, det bara rasslade i nätet.
Bland annat.
Och så ett mål med iskall kyla:
Sebastian Palmqvists 5-0, där han höll i, fick ner tre man inklusive målvakten, innan han snyggt lättade in bollen.
Det var 4-0 efter första och det övertaget präglade resten av matchen. Warberg tvingades ösa på mer, öppnade upp sig och Mullsjö kunde utöka.
Warberg skapade också chanser. Skillnaden var att man sumpade allt. Var inte alls lika distinkta. Mattias Kongstad hade en uppsjö av lägen, till exempel, men det kändes knappt farligt efter ett tag när han redan bränt ett antal lägen. Det var en sådan match.
Plus att Benjamin Löfdahl var bra i kassen, så klart.
När sedan Warbergs försvarsgeneral Mattias Wallgren inte stod att känna igen – tappade Olofsson vid 1-0, lurad av Kim Ganevik vid 6-0, bland annat – så föll också Warberg ihop. Han är loket, den som står för stabilitet och stadga, men när han vacklar… ja, då vacklar Warberg.
Ett bottennapp av hallänningarna. Bara att dra ett streck.
2451 personer hade hittat till Kinnarps Arena. En bra siffra.
De första 20 minuterna var också exakt den innebandy-propaganda som behövdes inför säkerligen en hel del nya plastmänniskor. Det var högt tempo, bra med chanser, fysiskt spel, snygga mål. Det var Mullsjö som drog upp tempot, som låg på och pressade. Mullsjö-lirarna sprang i alla situationer, vilket gjorde Warberg stressade, tvingade fram misstag. Det var rolig innebandy, helt enkelt. Inte massa statiskt bollande.
Resten av matchen var också bra, men första perioden var den klart bästa.
9-1 var stora siffror. Så stor var inte skillnaden, även om Mullsjö vann rättvist.
Mullsjö imponerar. Isaac Rosén var en gigant med sina löpningar. Petter Van Keppel var precis lagom tjurig, det är då han är som bäst. Kevin Lundgren distinkt i avsluten. Daniel Gidske är för jäkla bra på backen. Många var bra i Mullsjö.
Även Henrik Olofsson.
Som berättade att han är obesegrad i Kinnarps Arena. Fyra matcher (tre med JIK), fyra segrar.
Strongt.
Och som kände lite extra över att vinna mot sitt gamla lag:
– Jag läste i någon tidning från Varberg att de visste hur de skulle stoppa mig. Det gav extra tändvätska. Det var något om att de skulle sätta små kvicka spelare runt mig, men ingen av dem var speciellt mycket kvickare än mig i den här matchen, säger Olofsson.
– Sedan tänkte jag väl inte så mycket på att det var just Warberg, många spelare har försvunnit sedan jag var där, men visst var det skönt att leda vägen.

***

Effektiv seger mot Storvreta senast.
Kalldusch och förlust efter ett sent avgörande mot Dalen.
Helsingborg. Detta ständiga Helsingborg. Laget som man aldrig vet var man har. Jag trodde man skulle vara lite på gång efter den där Storvreta-segern där alla drog sitt strå till stacken, där alla verkligen lade ner det arbete som behövs.
Uppenbarligen inte.
Helsingborg är och förblir en gåta.
Men vi ska inte ta ifrån Dalen något. Man gjorde det bra idag. Jim Johansson av alla klev fram som matchhjälte med sin 5-4-boll inslagen efter 57.40. 23-åringen var inte med från start, men kom in och fick alltså bli den stora hjälten. Jag hade ett halvt öga på matchen, och han hade dessutom fler chanser. Kan mycket väl ha spelat till sig en startplats inför fortsättningen.
Annars så svarade ju Jonas Svahn för matchens prestation när han gjorde 2-0 i första perioden.
Centern är känd för sin snabbhet och visade just det när han rushade, skickade upp Anders Lindberg på läktaren för att köpa både en, två och tre korvar innan han prickade in bollen. Innebandy-godis, minst sagt.
Dalen är nu uppe som femma i tabellen.
Två poäng från en tredjeplats.
Laget som för en tid sedan låg tredje sist, men som sedan vann den där viktiga matchen mot Gävle, lämnade botten och sedan klättrat. Fyra raka segrar senare är man alltså ett topplag.
Älskar det här ”nya” SSL – det finns inga givna matcher, det skiftar i tabellen, det händer saker hela tiden.
Dalen är ett bevis för att det går snabbt uppåt om man vinner lite.

***

Offensiva maskinen Falun mot trubbiga Sirius.
Det kunde ju bara gå på ett sätt.
Och det gjorde det också.
11-8 till mästarna.
Falun var ett par klasser bättre än Uppsala-laget, ledde med 3-0 efter första, 7-2 efter andra.
Då hjälpte det föga att Sirius vaknade till slut och vann avslutningsperioden med 6-4.
Att Uppsala-laget gjorde åtta mål efter den målsnåla hösten är väl enda trösten i sammanhanget.
Inte mycket positivt i Sirius nu:
Storförlust.
Besked om att Mattias Jällrud är långtidsskadad.
På nedflyttningsplats.
Sex poäng upp till slutspel.
Tufft utgångsläge.
Falun? Ångar på. Fem poäng av Alexander Galante Carlström och fyra poäng av Rasmus Enström, bland annat.

***

Gävle mot Växjö blev precis som väntat.
3-10.
Växjö gjorde jobbet som krävdes, dominerade matchen och spetsarna visade klass och avgjorde.
André Andersson – snart ett permanent inslag i ett landslag nära dig – svarade för fem nya poäng, har totalt 25 pinnar och delar poängligaledningen med Helsingborgs Linus Nordgren.
Då kostade skarpskytten ändå på sig att bränna en straff.
En miss som kostade ledningen i poängligan, alltså.
Men han imponerar ändå, med sitt respektlösa spel, sin förmåga att hitta rätt ytor, och inte minst med sitt makalösa skott.
Annars var det inte så mycket att skriva hem om.
Det var hemma på Träffen som Gävle skulle ta sina poäng, sades det. I den här matchen hade man inte en chans. Mot ett lag som nog kommer parkera på den undre halvan. Nej Gävle, det här är kört.

***

Såg Kinnarps Arena-matchen mellan Jönköping och Karlstad.
Karlstad fortsätter att plocka poäng, vann med 4-2 efter att ha rullat in sista bollen i tom bur, och visst var det rättvist.
Efter två perioder med lite krusning på vattenytan (och 2-2 i mål) så öppnades dammluckorna för fullt i tredje, det blev en mer öppen, frejdigare innebandy där det var chanser åt båda håll.
Där kunde det ha gått hur som helst.
Båda målvakterna – Jessica Rolf och Linnéa Wallén – storspelade.
Jönköping kunde mycket väl ha avgjort där – för chanser saknades inte.
Men JIK har haft problem med målskyttet hela säsongen och den här fajten var inget undantag. Det finns ingen naturlig målskytt. Ingen som går in i varje match och hänger en, två bollar. Vilket var tydligt: avsluten var inte tillräckligt vassa, kylan saknades.
Man hade ingen Linnéa Wallgren-typ.
Men det hade Karlstad. Värmländskorna skapade också chanser i sista perioden – skillnaden var att man utnyttjade ett av lägena, när Wallgren iskallt rundade storspelande JIK-keepern Wallén och rullade in 3-2.
Wallgren har gjort nio mål på nio matcher i höst. Blivit målskytt i sju av nio matcher. En målskytt som levererar hela tiden alltså.
Att ha spelare som kan nypa dit lägena – som Karlstad har i Wallgren – är oerhört viktigt.
Det blev avgörande i den här fajten.
Karlstad var snäppet bättre och lite mer strukturerade i två perioder tycker jag, mer jämnt och böljande i sista, och var förtjänta av segern. Laget är betydligt bättre än ifjol, inget snack om saken. Försvarsgeneralen Dragana Mrksic betyder oerhört mycket i försvarsspelet med sitt resoluta och bryska spel, Emma Dahlström bidrar med stabilitet och Karoline Häggstad är en positiv överraskning. Bland annat.
Jönköping?
Blytungt så klart. Kunde mycket väl ha tagit poäng i den här matchen, men marginalerna grinar emot och man bränner för mycket lägen. Det måste nästan till ett under för att småländskorna ska fixa ett kontrakt.
Och ska det inte till ett under, så måste det till en målskytt.

***

Linköping fortsätter att imponera.
4-4 borta mot Rönnby idag, efter att kaptenen Anna Wiman skickat in kvitteringen bara 15 sekunder från slutet.
Därmed har östgötarna tagit poäng av båda vårens SM-finalister, eftersom man tog en poäng mot Kais Mora tidigare i höstas.
Starkt.
Laget är nia i tabellen, två pinnar från en slutspelsplats.
En gigantisk kontrast mot senaste gången laget var uppe, då det blev sex pinnar på hela säsongen och respass tillbaka till division ett med dunder och brak.
– Vi har sagt från början att den där säsongen är lagd till handlingarna. Vi har ett helt annat lag nu. Vi ska inte tänka på det som varit, då kan det bli jobbigt, säger Wiman.
– Alla är äldre och klokare och har utvecklats. Sedan ska vi inte blunda för att Amanda Larsson kommit in, hon lyfter hela laget. Vi har gjort det bra hittills, men kunde ha tagit ännu fler poäng faktiskt.
Tippade ju Linköping som åtta inför säsongen.
Det finns rutin.
Det finns klass.
Det finns Amanda Larsson.
Det kan bli slutspel.
– Vi har sagt att vi ska hålla oss kvar och ha två lag bakom oss, det står vi fast vid. Vi tittar varken uppåt eller neråt i tabellen just nu, det är bara fokus på nästa match, säger Wiman.
Ja ja, vi får se.

***

Annars på damsidan idag:

Endre – Falun 7-3: Helt planenlig seger så klart. Men det stod 3-3 efter drygt halva matchen innan Endre kunde  ta ledningen och sedan dra ifrån i den sista akten, när dalalaget inte orkade längre. En kasse av Anna Jakobsson – som således får fortsätta jakten för att bli SSL:s bästa målskytt någonsin – som hamnade i skuggan av Corin Rüttimann som visade fortsatt fin målform genom att skyffla in tre bollar.

Huddinge – Dalen 3-5: Jo, där kom den där Dalen-segern som jag flaggade lite för, jag tror uppehållet gjort Umeå-laget gott för att få göra en nystart. Det var 3-3 i början av andra perioden innan Louisa Turton skickade in 4-3 vilket blev det matchvinnande målet och Turton gjorde totalt tre poäng och är med elva pinnar lite sensationellt intern poängligaledare i år. Vaknar Dalen nu? Kanske. Vi behöver några kvitton till.

Kais Mora – Uppsala 11-2: Som väntat så blev det en klar seger för Kais Mora. Inget snack om saken, faktiskt. Det ska bli intressant att följa Uppsala framöver. Ingen skam att torska borta mot Kais Mora, inte ens med de här siffrorna, men nu testas karaktären på laget som fått en kanonstart på säsongen, men som ännu har kvar att avverka topplagen. Var detta en tillfällighet – eller kan man mäta sig bättre mot de bästa?

Täby – Malmö 8-6: Malmö, en annan pigg nykomling, ledde med 5-3 i den andra perioden, innan Täby kunde vända och vinna tack vare sina superstars Jennifer Stålhult, Louise Wickström och Ranja Varli som lastade in ett knippe poäng. Så det blev som förväntat till slut ändå. Annars: fyra mål av Malmös Ellenor Bengtsson Wester som bara gjort ett mål på åtta matcher tidigare. Vad hände där?

***

Som brukligt skyldig er lördagen:

Iksu – Pixbo 3-5: Toppmöte. Som Pixbo vann till slut. Bland uppsjön av offensiva superstjärnor i de båda lagen så var det en otippad spelare som klev fram som matchvinnare. Veteranbacken Isabell Krantz klampade nämligen in och dunkade in tre bollar och gjorde sammanlagt fyra poäng. Nåväl, grymt starkt av Pixbo – som har ett bra record mot just Iksu – att vinna uppe i Umeå.

Linköping – Karlstad 6-4: Karlstad fortsätter att spela bra i varje match och det här var enligt rapporterna inget undantag. Men Linköping är bra. Och Matej Jendrisak är i kalasform. Tjecken har fått en kanonstart på den här säsongen. Det var 4-4 efter två perioder, efter tre Jendrisak-poäng, innan stjärnan sköt både 5-4 och 6-4 i sista perioden och fixade segern, en egen fempoängskväll och tätkänning i poängligan.

Granlo – Pixbo 6-7: Jo, Pixbo redde upp det här till slut, men det blev inte mer än med uddamålet till slut efter en stark Granlo-forcering i sista perioden. Det stod 5-5 i slutet, innan Emil Julkunen och Kasper Hydén målade med 30 sekunders mellanrum i matchens näst sista minut, och därmed avgjorde matchen till Pixbos fördel.

***

Imorgon presenteras VM-truppen.
Sedan AIK mot Storvreta på kvällen.
Inte så dumt med måndag ändå, eller hur?