Okej, jag håller med om att det inte var någon välspelad match mellan Växjö och Warberg ikväll, men jag tycker att underhållningen var bra ändå.
För även om den tekniska nivån var låg med massor av felpassningar, slarv, dåliga skott och andra konstiga saker, så leder ju misstag till spelvändningar och oväntade saker – och sådant är underhållande. Jag gillar när det händer oväntade saker, det är en av idrottens tjusningar, att det inte följer någon given linje, utan att i princip vad som helst kan hända.
Lite så var det ju i den här fajten.
Bolltapp som man normalt inte ser.
Horribla passningar som enkelt bröts.
Slarviga skott rakt i givna täck som genererade spelvändningar.
Tränarna slet nog sitt hår stundtals – men jag tyckte ändå det var ganska kul att kolla på, även om jag ibland tänkte ”vad fan sysslar de med”.
På något sätt kunde det här ha gått hur som helst, det är små marginaler som avgör. Växjö spelade ett kompakt spel, var täta kring egna kassen och levde på sina spelvändningar, samtidigt som Warberg hade mer boll, byggde upp spelet mer och hade fler och längre anfall.
Det som till slut avgjorde: Växjös effektivitet och Warbergs oförmåga att ta sig in i slottet. Tycker jag.
Växjö gjorde mål på de chanserna man fick.
Warberg orkade inte vinna bollarna framför Växjö-keepern Eero Kosonen.
I övrigt så bjöds vi på två härliga mål:
Warbergs 0-1 efter bara 22 sekunder, Filip Stenmark crossade till Daniel Karlander som på volley crossade till Mattias Kongstad som på volley slog in bollen. Värsta tennisgrejerna.
Växjös 1-1 av André Andersson – men det var Filip Kjellssons magiska passning som var grejen, som han slog från bakom buren, genom en hel hop med spelare, på bladet till Andersson som nöp direkt.
Andersson ja.
Två mål, 27 poäng, och delad etta i poängligan.
Snacka om oväntat.
Jag frågade rakt ut om han kan vinna poängligan.
– Ja, det tror jag. Det hade varit väldigt roligt, sa han då.
Fasen vad skönt med någon som vågar säga det där.
Som vågar sticka ut lite i mellanmjölksplasten.
21-åringen har gjort en sensationell höst. Han slog ju igenom redan ifjol, var en del av genombrottskedjan med Ludwig Persson och Valdemar Ahlroth, men har tagit ett stort kliv ytterligare i år och pekar på sin upptrappade sommarträning som segerreceptet.
Mer tid i löpspåret.
Mer tid i gymet.
Inga hemligheter, utan hårt jobb.
Sådana killar – som har bestämt sig för att lyckas – unnar jag alltid framgång.
Sedan var det ju skottet då. Medfött, eller? Nej, inte enligt André Andersson.
– Det kommer nog lite från när jag spelade hockey. Nötte mycket skott då. Klubba och puck är tyngre, så när man körde innebandy sedan blev allt så mycket lättare. Sedan har det blivit några timmar i garaget.
Som sagt.
Inga hemligheter.
Bara träning.