Jag skrev innan Christian Mattssons debut att jag inte skulle bli förvånad om han satte avtryck direkt.
Men att han skulle vara planens bästa spelare i comebacken mellan Linköping och Warberg, det trodde jag inte.
Visst, bedömningen blir kanske inte helt objektiv eftersom just Christian Mattsson hamnar extra under luppen under en debut, men det går å andra sidan inte att blunda för hans fantastiska bollkontroll, hans blick för spelet och hans förmåga att ta för sig.
Han var riktigt, riktigt bra.
Han var hal, täckte bollen, svår att störa i närkamperna.
Det syntes att han älskade att vara tillbaka på SSL-scenen.
Poängen rullade in direkt:
Han sköt 1-1 efter 15 minuter.
Han virkade oerhört vackert in 2-2 i slutet av första perioden efter att ha brutit in från kanten och chippat in bollen i krysset.
Han spelade fram Joakim Ström till 3-2 i mittperioden.
Det var inte tal om någon mjukstart heller utan coachen Johan Astbrant matchade Mattsson fullt ut direkt. Även i powerplay där han svarade för flera fina aktioner.
Det blev seger till slut också för Mattsson och Linköping, 4-3 efter övertid. Men det var inte Mattsson som avgjorde. Han hann inte ens lira under övertiden eftersom Martin Karlsson avgjorde efter bara åtta sekunder.
Den här Mattsson-debuten lovar gott både för Linköping och oss som gillar innebandyartister.
– Det kändes väldigt bra. Det var skönt att leverera direkt. Jag är ju här för att bidra med offensiv och poäng. Det är det jag kan, sa Mattsson efteråt.
Och som sagt, 2-2-målet var show.
– Det gick fort och jag hade inte så många alternativ så det var bara att lobba. Det blev bra. Det är sådant jag ska bjuda publiken på, sa Mattsson.
Warberg?
Stark insats, bra försvarsspel, stundtals bra anfallsspel. Kämpade och slet, något som man gjort bra den senaste tiden.
Jag tror dock inte på slutspel – men:
Det finns potential i det här gänget. Gott om ung talang. Robin Blåberg börjar växa i kostymen som SSL-snajper på allvar. Killar som Robin Westergren, Oscar Eriksson Elfsberg, Efraim Björnell och Tobias Jernsand växer mer och mer och kommer, om man får behålla dem, utgöra stommen flera år framöver.
Vi kan lägga till coachen Oscar Lundin i den talangbanken också, han slipas hela tiden.
Det finns ett embryo till ett nytt storlag här.
Det gäller bara för Warberg att förvalta potentialen.

***

Två svenska lag på dansk mark – då blev det finsk afton.
Ja, lite så var det.
Helsingborg och Pixbo möttes i Helsingör, inför 1310 åskådare, och trots att Pixbo sprang ifrån till en 3-0-ledning i den första perioden så var det Helsingborg som fick sista ordet i och med en 8-4-seger.
Vändningen kom i mittperioden – och bar en finsk prägel.
Finska spelare var nämligen inblandade i fyra av fem mål när Helsingborg vann mittakten med 5-1, med Jani Kukkolas 5-4-mål med knappa två minuter kvar som pricken över i, och det som kom att bli matchvinnande.
Helsingborg rann sedan iväg i sista – den gången med hjälp av svenskarna Daniel Johnsson, Hampus Dargren och Jonathan Nilsson.
Grymt starkt av Helsingborg så klart, även om man är riktigt starka hemma (om man nu kan kalla detta hemma…).
Tidigt på säsongen var jag kritisk till lagets finska spelare, men de har sakta men säkert varvat upp under säsongen, och är nu i den form de ska vara. Sex finska poäng i den här matchen till exempel, där Juha Kivilehto också gjorde comeback efter lång skadefrånvaro.
Pixbo hade alltså 3-0 efter första perioden men förlorade de avslutande 40 minuterna med 8-1.
Det är anmärkningsvärt.
Ett rejält ras.
Då var laget ändå i kanonslag med fem raka segrar i bagaget.
Undrar hur Pixbo skulle uppleva en ny kvartsfinalserie mot Helsingborg? Ifjol raderade skåningarna ut seriettan, och nu alltså 8-1 på två perioder…

***

Sju poäng av Alexander Rudd senast för Storvreta. En stjärna som laget verkligen vill ha igång.
Idag: två mål av Henrik Stenberg mot Dalen när Uppsalalaget vann med 5-2.
Det är ju en annan stjärna som Storvreta väntat på ska komma igång.
Stenberg är en spelare med enorm vinnarskalle, som kliver över lik för att få in bollen i mål, som har en otrolig killer instinct, men som inte sett lika vass ut som tidigare säsonger. Men han har också hämmats av skador, vilket har stor del i förklaringen. Han har inte kunnat gå för fullt helt enkelt.
Nu kommer han mer och mer.
Två mål idag, alltså. Mål i fyra raka matcher.
Av det jag sett – vilket inte är allt – bättre spel.
Således:
Rudd börjar komma igång. Stenberg börjar komma igång.
Nu väntar vi bara på att Robin Nilsberth ska varva upp ordentligt också.
Det finns så mycket inneboende potential i Storvreta.
Dalen?
Är smekmånaden över?
Tiden får utvisa, men:
Tredje raka förlusten. Det där hängivna försvarsspelet känns lite darrigare. Den trubbiga spetsen känns lite trubbigare. Orkar succélaget studsa tillbaka?

***

Granlo ger inte upp.
Laget slog tillbaka Karlstad med 5-2 på hemmaplan och skapade därmed ännu mer nerv i bottenstriden av SSL.
Laget, som ligger under nedflyttningsstrecket, har två pinnar upp till Sirius (som dock har en match mindre spelad, en batalj som spelas imorgon).
En spelare var extra het: Ondrej Mikes.
Han satte hela tre bollar, och visade den där spetskunskapen som Granlo ville ha när han plockades in. Tjecken har verkligen varvat upp under säsongen och gett laget lite ”secondary scoring”. I alla fall från december och framåt.
Jag sa det för ett tag sedan men jag säger det igen: lyckas Granlo hålla sig kvar så blir jag väldigt imponerad.
Laget visar i alla fall att man inte viker ner sig.
Karlstad?
Hade chansen att haka på slutspelståget, men missade den chansen. Kontraktet då? Äh, det klarar man ändå.

***

Vilket håll blåser det åt i Solnahallen?
Det känns som en befogad fråga efter bataljen mellan AIK och Växjö, där det verkade vara fördel att spela åt ena hållet.
Eller vad säger de här periodsiffrorna dig?
AIK vann första med 3-1.
Växjö vann andra med 4-0.
AIK vann tredje med 3-0.
Över 60 minuter betyder det 6-5 till AIK, som därmed studsade tillbaka efter ett par tunga förluster, och de där tre poängen betyder att slutspelskampen tätas upp igen.
Mellan lag fem och nio skiljer två poäng.
Slutspelskampen kan bli lika raffinerande som ifjol, alltså.
Fem poäng av AIK-härföraren Karl-Johan Iraeus också. Jag har ältat det men drar upp det igen: vilken säsong han gör alltså. Kanske sin bästa i karriären, eller? Han är i alla fall förbannat bra just nu.

***

Mer innebandy imorgon!