Game 7 mellan Falun och Mullsjö.
Det var längesedan det var sådan buzz kring en enskild match i innebandy.
Sådana förväntningarna.
Ett kokande Falun Arena, slutsålt med 2 400 personer, varav en i runda slänga 250 man stark Mullsjö-klack.
Jag ska inte säga att vi blev blåsta på konfekten, det var en skaplig innebandymatch, men nerven uteblev helt.
Falun var för bra.
Laget svarade för en rejäl och distinkt maktdemonstation.
Alla farhågor om mästarnas press, kramp och låsta spel visade sig vara dimridåer. Falun visade än en gång att man är som bäst när det gäller som mest. När snaran kramas åt, så hittar dalalaget en väg ut.
Jesper Kivipaasi chocköppnade för Mullsjö med sitt distinkta skott från kanten och sköt i energi i en potentiell skräll, men det här var Faluns match.
Rasmus Enström checkade sönder Anton Hedin och lirade fram Alexander Galante Carlström som matade in 1-1. Simon Palmén kastade in bollen mot mål där den studsade på Johannes Larsson och in fram till 2-1. En blixtrande spelvändning gav 3-1, efter att bollen gått som på ett pärlband från Rasmus Enström till Emil Johansson till målskytten Galante Carlström. En furiös löpning av Simon Cederström öppnade upp för Palmén som kyligt drog ner Benjamin Löfdahl och lättade in 4-1.
Allt i första perioden.
Målen var talande: Falun vann duellerna man mot man, Falun var oerhört effektiva på spelvändningarna, Falun hade alla marginaler på sin sida.
Efter första perioden paketerade dalalaget ner det grepp man skapat i en kista, slog igen locket och låste med dubbla lås.
Mullsjö var ett slaget lag efter 20 minuter.
Mikael Hill och hans mannar hade inga verktyg att svara med.
Inga alls.
Benjamin Löfdahl var mänsklig. David Gillek oroväckande osynlig. Kasper Hedlund oprecis i sina skott.
Stjärnorna glänste inte så mycket som de var tvungna att göra.
Det var tvärtom i Falun.
Rasmus Enström (två mål, två assist) och Alexander Galante Carlström (tre mål, två assist) visade gång på gång prov på sin närmast nog omänskliga kemi, trixade och lekte på sitt sedvanliga sätt som innan lyst med sin frånvaro i den här kvarten, och när stjärnorna glänser i Falun är laget närmast nog ostoppbart.
Duon Enström och Galante Carlström klev fram när det gällde som mest, när allt stod på sin spets, och sådant karakteriserar stora spelare.
Mullsjö rusade ”all in” i sista perioden, och då rann siffrorna iväg och det blev ju hela 9-3 till slut.
Västgötarna har gjort en heroisk matchserie, stört storfavoriten och trippla mästarna Falun, men orkade inte hela vägen.
Falun till semifinal. Som kalkylerat – även om vägen dit var betydligt krokigare än någon kunnat förställa sig.

***

Semifinalklart i SSL.
Men upplägget på slutspelsträdet tycker jag lägger en stor blöt filt över semifinalduellerna.
Slutspelsträdet sätts ju redan innan kvartarna, och det är serieettan som får bestämma hur det ska se ut eftersom de redan då får välja vilka de ska möta i semifinal om de når dit.
Eftersom serieettan Pixbo, som valde semifinalmotstånd, blev utslagna redan i kvarten får det som konsekvens att serietvåan Falun nu ställs mot serietrean Storvreta i ena semin, medan seriefemman Dalen och seriesjuan Linköping brakar ihop i den andra.
Ja, ni läste rätt, tvåan mot trean i ena semin och femman mot sjuan i andra semin.
Det är ju inget annat än ett enda stort systemfel.
SSL spelas över 26 omgångar och placeringarna i serien måste ju gälla mer än så här. Storvreta är ett av de två bäst rankade lagen i semifinalen, men får inte hemmaplansfördel vilket är sportsligt fel men blir ju också kännbart ekonomiskt eftersom hemmamatcher faller ifrån. Falun och Storvreta är de stora förlorarna då de, trots att de är de två bäst rankade lagen sett till SSL, får göra upp om en finalplats samtidigt som femman Dalen eller sjuan Linköping får en ”genväg” till finalen.
Galet så klart.
Det har stormat i sociala medier kring det här upplägget.
Med rätta.
Men grejen är ju att diskussionen fördes redan ifjol, då serieettan också åkte ut i kvarten, vilket skapade ett snett slutspelsträd sett till placeringarna i SSL. Då rasade folk kors och tvärs och många av SSL-tränarna utryckte sitt missnöje över upplägget. Den stora skandalen tycker jag är att inget har gjorts till den här säsongen, med tanke på missnöjet och diskussionen som var då.
Men jag upplever en skillnad på diskussionerna i år.
Ifjol var flera tränare fundersamma kring upplägget, i år känns det mest som det är en social media-storm.
Bortsett från Faluns Thomas Brottman så har jag inte hört så många tränare härja om upplägget i år.
Det har säkert en logisk förklaring. Det är ju trots allt klubbarna själva, genom intresseföreningen SEI, som klubbat igenom det här eftersom man vill ha ett satt slutspelsträd att förhålla sig till, för att kunna planera resor, matcher och annat. Tränarna har säkert insett vilka som ligger bakom upplägget – nämligen klubbarna själva – och vill väl inte kasta sten i glashus, även om besluten säkert tagits över den sportsliga organisationens huvuden. För jag kan i min vildaste fantasi inte tänka mig att tränarna förespråkar den här ordningen.
Men allvarligt talat så skiter jag i vem som hittat på det här eller vem som inbillat sig att det är en bra idé.
Det enda jag bryr mig om är att det skrotas.
Innebandyn brottas redan med ett gäng Kalle Anka-influerade diskussioner, och ska idrotten växa så måste sådana här idiotiska saker slipas bort. När det gäller matcher och slutspel så måste det sportsliga givetvis gå först. Det måste belöna sig att hamna högt upp i SSL.
Jag tycker inte att slutspelsvalen är någon helig ko, utan jag är öppen för att skrota allt vad val heter, låta ettan möta åttan, tvåan möta sjuan och så vidare i kvarten, och sedan får de högst rankade lagen möta de lägst rankade lagen i semifinalen enligt samma princip.
Varför krångla till något som i grunden är så enkelt?
Att sedan någon kanslist får kortare planeringstid för matchtider, resor och marknadsföring… ja, det får nog klubbarna leva med.

***

Det blev ju inget succétips kring kvartsfinalerna – men vi kör igen. Så här tror jag att det går i semifinalerna:

Falun – Storvreta 4-2 
Potentiell rysarserie mellan två lag som vuxit in i slutspelet, där både Falun och Storvreta inledde med förluster men där de sedan visat styrka och vänt på sina matchserier. Extra krydda blir ju givetvis Rudd-gate, en härva som spädde på irritationen mellan lagen, och som borgar för en het och spelmässigt rolig serie. Jag tror ändå att mästarna Falun vinner det här till slut, dels i kraft av tyngre bredd, dels i kraft av det hängivna och uppoffrande spel som laget visade upp sluttampen av Mullsjö-serien. Men Storvreta har spets i världsklass och flera spelare i kanonform, och kommer utmana rejält.

Dalen – Linköping 2-4
Vem bjuder upp till dans här egentligen? Både Dalen och Linköping spelade bort högre rankat motstånd i kvartsfinalen där man kunde agera efter och utnyttja sin position som underdog, men det här blir en helt annan grej. Både Dalen och Linköping gillar att dra ner tempot i matcherna, lita till sitt fina och robusta försvarsspel, och sedan hugga blixtsnabb med en spelvändning eller ett kvickt uppspel. Den här serien kommer bli ett tålamodskrig där defensiven och målvaktsspelet kommer avgöra. Det känns ovisst på förhand mellan två jämna lag, men jag tippar ändå att Linköping plockar hem serien till slut.

***

Om dramatiken uteblev i Game 7 i Dalarna, så var det desto mer dramatik i Tibblehallen i den fjärde kvarten mellan Täby och Kais Mora.
Täby ledde med 5-4 till slutsekunderna.
Då, med klockan på 59.59, så kvitterade Elin Reinestrand för Kais Mora – och räddade matchen till sudden.
En sudden som förvandlades till ett straffavgörande.
Ett straffavgörande som krävde hela 16 straffar innan en vinnare kunde koras – och det blev Täby som knep segern till slut – kvicksilvret Matilda Sjödin avgjorde – vilket tvingar fram en femte och avgörande match i Mora.
Precis som herrmästarna så tvingas alltså dammästarna till en direkt avgörande match redan i kvartsfinalspelet.
Rafflande.
Ett Ranja Varli-löst Täby visade otrolig moral.
Kan laget vinna i Dalarna?
Jag tvivlar, men en avgörande match är en avgörande match.