Det är dags att kasta in grillen i garaget, slå ihop parasollet, arkivera solkrämen och säga hejdå till soliga stränder med bad, glass och sand mellan tårna.
Äntligen.
För nu är det dags att plocka fram klubba och boll igen, trixa plast, uppleva magi innanför en svartmålad sarg.
Jodå, jag vet att det är lätt att vara skeptisk och peka på en av de mest profillösa upplagorna av SSL på länge.
En liga som skriker efter stjärnor som sticker ut, lirare som kan göra det där extra med bollen som härför oss på läktaren, har tappat utstrålning, artisteri och underhållning när killar som Patrik Åman, Rickie Hyvärinen, Alexander Bodén och Karl-Johan Iraues kastat in grejerna i garderoben och när bolltrollare som Johan Samuelsson, Billy Nilsson, Rasmus Sundstedt och Emil Julkunen valt pengarna i Schweiz och när den störste av dem alla, hemvändaren Kim Nilsson, sensationellt valde allsvenskt spel.
Men vi får se det så här istället:
SSL är i år en scen där det finns rampljus att stjäla, där det finns profilstarka skor att fylla ut, där det finns alla möjligheter för de som vill att tränga igenom bruset och bli SSL:s nya omslagspojkar.
Killar som Jonathan Nilsson, Jim Johansson, Måns Parsjö-Tegnér och Adam Colling slog igenom med dunder och brak ifjol – i år väntar en ny generation på att göra detsamma, och det finns utrymme att göra det.
Vi äntrar en av de mest ovissa säsongerna på länge, skulle jag vilja påstå. En säsong där frågorna är fler än vanligt.
Orkar Falun mobilisera mot en ny dynasti, eller var det soppatorsken efter flera års dominans vi såg ifjol?
Hur ska stjärndrypande regerande mästarna Storvreta överleva med bara magra 13 utespelare i uppställningen?
Hur hanterar upp-boostade Karlstad ”det svåra andraåret”?
Hur väl står sig helrenoverade diskussionsobjektet AIK 2.0?
Hur är harmonin i Helsingborg som inte fick klart med någon tränare förrän i mitten av juni?
Kommer en revbenshel Alexander Rudd, med ökat antal omgångar och med ett hemmagolv där det faktiskt går att rulla en boll, att kunna hota Mika Kohonens fantastiska poängrekord?
Är just SSL-comebackande ikonen Mika Kohonen, 39 bast numera, en spelare som fortfarande kan göra skillnad på högsta nivå?
Frågorna kittlar.
Svaren kommer så småningom.
Det finns flera lag som kan vinna serien, det finns många lag som kommer slåss kring slutspelsstrecket, det finns ett knippe lag som kommer kämpa med näbbar och klor för att hålla sig flytande över nedflyttningsstrecket.
Ifjol fanns slagpåsen Gävle – men i år finns ingen räddningsplanka. Både Höllviken och Team Thorengruppen är kompetenta nykomlingar med välgrundat kunnande, och båda har överraskningspotential och det finns inga lag som bara kan slänga in skorna och hämta tre pinnar i sydligaste Skåne eller nordligaste Norrland.
Profillöst eller inte, frågorna är många och svaren ännu få.
Det gör att längtan efter SSL är riktigt stor.

***

Ni har redan fått mitt SSL-tips.

***

Inför premiären kommer det att droppas ut några av de svar som den stora, feta SSL-enkäten gav, i övrigt kommer det att portioneras ut svar under höstens gång. 360 SSL-spelare, damer och herrar, bemödade sig med att svara vilket ger ett snitt på nästan 13 spelare per lag, ett bra statistiskt underlag. Kul att veta vad spelarna tycker om saker och ting, och inte bara tränare, experter och annat löst folk.

***

Givetvis blir det traditionsenlig tippning av matcherna även i år. Jag lämnar dock inga garantier för träffsäkerheten.

Onsdag:

Sirius – Falun 2: Det är ju svårt att blunda för att det här borde bli en tämligen enkel resa för Falun som är starkare på varje punkt i protokollet, men ett ombyggt Sirius spelar premiär i nya borgen, har ett oglamouröst gäng som kan tråka ut dalalaget en del, så jag tror inte det rinner iväg. Men visst vinner Thomas Brottmans gäng, inget snack om saken. Tippar att Alexander Galante Carlström sätter poängtonen för den här säsongen omgående.

Karlstad – Team Thorengruppen 1: Jag får härliga vibbar av årets Karlstad. Jag tror inte på någon andraårsbaksmälla, utan tror snarare att kollektivet från ifjol vuxit och att värmlänningarna lyfter av sina värvningar. Nykomlingar, i det här fallet TT, brukar kunna sprattla rejält i början av hösten, men jag tror inte man mäktar med det här.

Växjö – Helsingborg 1: Hemmaplan blir en stor faktor i den här fajten och jag tror smålänningarna bärgar alla tre pinnarna. Det cirkulerar flockar av frågetecken kring Helsingborg i min bok, men jag kan inte frångå att nyfikenheten kring comebacken för Mika Kohonen – premiärdagens höjdpunkt – kittlar rejält. Jag tror dock inte att ikonen får vinna i sin SSL-comeback.

Warberg – Höllviken X: Höllviken har av många, inklusive mig, målats upp som ett potentiellt skrällgäng den här säsongen, och det går inte att frångå att laget har en spetskedja av yppersta SSL-klass – och den tror jag dunkar in tillräckligt med bollar för att sno minst en pinne mot Warberg. Hemmalaget lever mer på kollektivet och hur bra de nya spetsarna är i skarpt läge vet vi inte än. Ser fram emot coachduellen: Oscar Lundin och Vidar Jonsson är två taktiker med många rävar bakom öronen.

Mullsjö – Pixbo 2: Mullsjö har ett gäng skador och frågetecken inför premiären, och hur väl man står sig handlar om hur många av spelarna (Isaac Rosén, Petter Van Keppel) som faktiskt lirar mot Pixbo. Gästerna, dubbla seriesegrare, står inför en väldigt intressant säsong där man (äntligen) ska bevisa slutspelsklass. Det känns som en fajt som kan gå hur som helst – men får en känsla av att Pixbo ändå grejar det.

Torsdag:

Dalen – Storvreta 1: Jag gillar Dalens drag inför den här säsongen. Laget är knappast flashigast i SSL, men har en tydlig idé, ett system som alla köper, och har uppgraderat uppställningen inför i höst. Umeågänget är av tradition starka hemma så jag tror man luggar regerande mästarna Storvreta, med bara tretton utespelare i truppen, på alla premiärpoäng.

***

Äntligen!