Karlstad var succénykomling ifjol och rustade fint till i år.
Alla stjärnorna stannade kvar, två finska lirare anslöt och framförallt så lyckades man knyta till sig stjärnan Kevin Björkström.
Jag trodde Karlstad skulle lyfta ännu mer i år.
Med samma tränare och samma stomme kryddad med några nya, vassa spelare så var det liksom upplagt för det.
Men hittills har vi inte sett någon succé.
Eller ja, Karlstad sprang iväg till en 6-1-ledning efter två perioder i premiären mot Thorengruppen, och då kändes det som att allt var som det skulle. Men sedan rasade laget ihop i sista perioden, Thorengruppen nådde kryss, och även om Karlstad vann på övertid till slut så har man liksom aldrig repat sig.
Laget har tagit en enda trepoängare på åtta matcher i höst – och den kom mot jumbon Linköping.
Idag kom nästa smäll: 2-7 mot Helsingborg.
Frustrationen syns tydligt.
Tom Colling sparkade till sargen rejält när Juha Kivilehto kontrade in 6-2.
Adam Colling slängde iväg hela målburen när Jonathan Nilsson lyfte in 7-2 i tom bur.
Jag förstår dem.
Det är inte mycket som går Karlstads väg just nu.
En av få ljusglimtar i laget hittills är Anton Vestlund, men han har svårt att glädjas över sin egen succé när laget går kräftgång.
Han talar till och med om att ändra målsättning.
– Vi hade höga krav på oss själva i år och vi snackade om att nå slutspel, men nu känns det som vi får försöka hålla oss kvar, sa han.
Han kanske har en poäng.
Men det är inte panikläge. Karlstad ligger förvisso näst sist, men har inget gap till fast mark och det skiljer bara fyra pinnar till slutspelsplatserna. Alla slår alla i den här serien, vilket Karlstad kan tacka för.
Det finns fortfarande gott om tid att vända skutan. Anton Vestlund satte nog också fingret på vad som behövs. Att plocka tillbaka krigarinställningen man hade som nykomling ifjol. Att hela tiden ha känslan att man måste kämpa för att ta några pinnar.
Det känns inte som Karlstad har riktigt den känslan just nu.
– Kanske tar vi enklare på saker i år. Som nykomling ifjol gick vi in med krigarinställning hela tiden, den inställningen måste vi hitta igen, sa Vestlund.
Helsingborg då?
8-2.
7-2.
7-2.
Det är Helsingborgs siffror, med de egna målen först, mot Karlstad i år och ifjol.
Skåningarna har alltså vunnit tre raka matcher mot värmlänningarna med den totala och förkrossande målskillnaden 22-6.
Det är galet.
I dagens match stod det 2-2 efter 19 minuter, sedan gjorde Jonathan Nilsson 3-2 till Helsingborg med bara 27 sekunder kvar av första perioden. Två mål till i varje period fastställde slutresultatet.
Starkt av Helsingborg som dock har en bred arsenal av spetsar framåt som kan leverera, och som levererar. Daniel Johnsson, Linus Nordgren och Hampus Dargren hamnade i alla i målprotokollet – men framförallt så fortsätter ju Jonathan Nilsson att vara fruktansvärt bra, så väl spel- som poängmässigt. Jag kanske fastnat på repeat, men han har verkligen växlat upp ännu mer i år, och fyra pinnar idag är riktigt vasst så klart.
Med elva mål är han nu tvåa i skytteligan. Förvisso lååångt efter Alexander Galante Carlström (24 mål), men ändå. Best of the rest.
Helsingborg blandar och ger fortfarande en del, har lite jojobeteende, men har absolut en högre nivå generellt. Topparna är högre och dalarna inte lika djupa. Det borgar gott inför fortsättningen.

***

Johan Elfving drömmer nog mardrömmar om Benjamin Löfdahl inatt.
Mullsjö-keepern rånade Elfving ett par gånger i tredje perioden med några magiska parader. Elfving hade dessutom en boll i ribban.
Löfdahl var Mullsjös bäste på plan och huvudorganisatör bakom den starka 7-4-segern mot Sirius på bortaplan.
Västgötarna hade målmässigt övertag hela vägen i andra och tredje perioden, men Sirius bet sin vana trogen sig fast i matchen och när Kasper Hedlund åkte på en femma för en open ice-tackling på Daniel Stenlund i slutet av andra perioden så skapades ett gäng chanser – men sopade inte Sirius bollen sju meter över (Peter Berlin hade dagens högsta…) så stod omutlige Löfdahl där i vägen.
Mullsjö släppte bara en boll under den femman – och det blev avgörande.
Strax efter att gästerna blivit fulltaliga gjorde Mullsjö 6-4 med matchens underligaste mål. Henrik Olofsson trängdes över sargen och blev springande vid sidan om planen och hoppade sedan in och såg ut att springa mot båset på andra sidan för att byta. Men i samma veva vann Isaac Rosén bollen och lirade till bytesspringande Olofsson som då var helt fri med Jarno Ihme, och satte bollen.
Det såg verkligen speciellt ut.
Jag vet inte om Olofsson skulle byta eller inte – men det såg verkligen ut så. Annars vet i sjutton vad han skulle där och göra.
I övrigt: matchens klart snyggaste mål stod Sebastian Palmqvist för när han enkelt petade in bollen vid bortre stolpen efter en magisk passning av Kim Ganevik.
Viktig seger för Mullsjö, som åkt på ett par näsbrännor tidigare.
Och Sirius visade återigen att man är ett lag som inte kan räknas ut i några matcher. Hade inte Löfdahl murat igen under Hedlunds femma så vet i sjutton – då kunde Uppsalalaget absolut kunnat sno poäng.

***

Snacka om att Warberg fick en drömstart mot Falun.
Laget ställde om blixtsnabbt och kombinerade vackert in tre snabba mål och hade en 3-0-ledning redan efter åtta minuter.
Men det räckte inte.
Falun åt ikapp innan första perioden var över, sköt två nya mål i mittperioden och vann till slut med 8-5.
Det var absolut ingen propagandatillställning av Falun, men man vann ändå tämligen säkert. Trots Warbergs fina start, trots att man dämpade Faluns fart, trots att man hade målmässig kontakt i hela matchen så kändes det aldrig som man var riktigt nära att störa det favorittippade dalalaget.
Falun hade hela tiden en extra växel.
Warberg fick ändå en gratischans in i matchen i tredje perioden då Simon Cederström åkte på en tvåa för felaktigt byte vilket gav hallänningarna ett powerplay. Då sköt Johannes Larsson Faluns andra boxplay-mål för kvällen och precis när Falun blivit fulltaliga så tappade Warberg huvudet, två man bevakande Alexander Galante Carlström som enkelt kunde frispela en bortglömd och precis inkommen Cederström som helt allena kunde måla. Gratischansen förvandlades till spiken i kistan.
Annars var Warberg ganska fyndiga.
Skapade en hel del.
Förstakedjan levererade.
Men om sagt, det räckte inte.
Alexander Galante Carlström gjorde så klart mål, föresten. Han satte en påse på volley mitt i sista perioden. Det mest anmärkningsvärda var väl att det dröjde så länge innan han spräckte sin målnolla.

***

Kvartsfinalserien mellan Växjö och Dalen i våras, där Dalen vann med 4-0, var en tät, tajt och grinig historia.
Första mötet efter det, dagens fajt, blev en repris.
Det var tätt, tajt och grinigt.
Växjö tog ledningen med 2-0, Dalen vände med fem raka mål och vann med 5-2. Femte raka segern för Umeålaget mot smålänningarna alltså.
Eero Kosonen och Måns Parsjö-Tegnér var heta i matchen. Både i spelet och i diskussionerna med domarna.
Hetast bland utespelarna?
Jesper Sankell, som skickade in två vackra mål men som också var frustrerad, slog ut med armarna och gav domarna många långa blickar.
Johan Eriksson, som sopade in ett mål och som hela tiden var i händelsernas centrum, eftersom han alltid ställde sig där Växjöspelarna inte ville ha honom vilket skapade irritationer.
Två riktiga retstickor som gjorde två poäng vardera – men som också hade tre utvisningar var.
Kul med hetta och känslor, det vimlar inte av det i SSL annars.
Matchen var ett enda långt ställningskrig och att det stod 2-2 efter 50 minuter kändes bara logiskt. Lika logiskt som att laget som gjorde 3-2-målet skulle vinna.
Det blev Dalen.
Marcus Berglund styrde in trean parkerad på kontoret framför Kosonen.
Fem raka matcher mot Växjö som varit jämna – men Dalen har vunnit alla. Snacka om att ha skaffat ett mentalt övertag på motståndarna.

***

Nykomlingsmöte – och målfest.
Thorengruppen kunde till slut slå tillbaka Höllviken med 7-6.
Umeålaget hade 3-0, 4-1 och 6-2 – men Höllviken bet tillbaka och var bara uddamålet efter till slut. Thorengruppen kunde sopa in 7-5 i tom bur och då hjälpte det inte att Höllviken reducerade än en gång med tio sekunder kvar.
Thorengruppen plockar alltså nya pinnar.
Det är kollektivet som gör det. Sju mål idag – och sex olika målskyttar.
Starkt, utan tvekan.
Man bygger sannerligen en bra plattform i kampen för att fixa nytt kontrakt.
Det är verkligen kul:
De här två nykomlingarna sätter verkligen färg på SSL. Precis som Karlstad gjorde ifjol. Vi har sett flera exempel på usla nykomlingar som kommit upp och fått så mycket pisk att de borde vänt redan i dörren, men så är det verkligen inte med Thorengruppen och Höllviken.
Det är en lång väg och vandra och det vore en sensation – men det finns chans att båda de här lagen fixar nytt kontrakt.
Jag tror inte båda fixar det – men chansen finns.
Bara det är förbaskat skoj.

***

Det blev som väntat.
Anna Wijk levererade dubbla mackor mot TT när Kais Mora vann en oväntat tät match med 8-6 – och det innebär att superstjärnan, poängmaskinen och landslagsmotorn gjort poäng i 100 raka seriematcher.
Det är bara att buga och bocka.
Nu erkände Wijk i alla fall att hon inte helt kunnat stänga ute sviten, eftersom den varit en snackis i veckan. Nåväl, 100 var bara en milstolpe, sviten lever och vi får se hur länge den håller.
Jag ringde upp förbundskapten Andreas Lundmark för att försöka få en förklaring till Anna Wijks storhet.
Han hade sin version klar för sig:
– Hon jobbar stenhårt med sig själv och är hela tiden girig för att bli bättre. Bryter man ner hennes spel så är inte bäst på något förutom bollmottagningarna, men där är hon i en klass för sig, både bland damer och herrar. Hon är helt magisk där, sa Lundmark.
– Det är bollmottagningarna som gör henne så bra. Jag brukar studera dem för att lära mig hur hon gör för att kunna föra det vidare.
Inga små ord.
Samtidigt är jag imponerad bara av det faktum att Wijk bara spelat hundra matcher (ja, ännu fler) i rad.
Hon verkar inte känna efter i första taget.
Något som Lundmark bekräftade.
– Vi får tvinga henne att vila i landslaget ibland, vi har ju den möjligheten och har råd med det, men det går kanske inte Mora där hon betyder oerhört mycket. Hon har svårt att ta det lugnt, hon vill alltid vara med.
Skönt med spelare med driv.
Det är ofta de som vill något som kommer någonstans.
Men som sagt, TT stod upp bra idag och gjorde det svårt för Kais Mora. Gästernas spets avgjorde dock – men inte i första hand i skepnad av Anna Wijk. Petra Weiss dammade in fyra bollar medan Amanda Wall satte tre.

Mer dam idag:

Linköping – Endre 5-7: Endre har en av seriens mest talangfulla backbesättningar och det var också den som ledde vägen mot Linköping, där Stina Ander (2), Elin Gabrielsson och Anna Karlsson levererade fyra av sju mål. Dessutom sopade nya målmaskinen Sara Steen in två nya bollar. Linköpings kräftgång fortsätter därmed – man är enda lag i SSL som ännu inte tagit någon poäng.

Karlstad – Uppsala 3-2: Som jag rapat upp några gånger nu, Karlstad har verkligen ett spännande lag med en vass mix av talang och rutin. Nu levererade båda: talangerna i form av Julia Mossberg som murade igen kassen och Adina Alfredsson som gjorde ett mål, de mer rutinerade spelarna i form av Malin Hjelm och succén Luize Bilinska som satte varsitt mål. Uppsala har fortfarande en del att bevisa i år, i min bok.

***

Det är inte mycket innebandyvila den här hösten. Nya fajter på tisdag och onsdag – återkommer med uppsnack.