Släkten är värst, säger man ju.
Och så är det.
När Karlstad skrällde mot Kais Mora och vann med 5-4 efter övertid så var det Jessica Eriksson som avgjorde. Hon som lämnade just Kais Mora för Karlstad i somras – och som nu mötte sitt gamla lag för första gången.
Att då fullborda en skräll genom att avgöra på övertid är så klart speciellt.
– Det var en lite konstigt känsla att möta Mora, men jag fick koppla bort att jag spelade mot kompisar. Man vill alltid vinna, oavsett vilka man möter, sa hon.
Karlstad var ju faktiskt på väg mot tre pinnar, men Kais Mora lyckades kvittera med sju sekunder kvar vilket tvingade matchen till övertid.
– Det var riktigt jobbigt. Det kändes nästan som vi förlorat just där och då, men vi släppte det ändå ganska snabbt, sa Eriksson.
Förra veckan snackade jag med Ellinor Berling som bytte Kais Mora mot Uppsala för att få en större roll, mer speltid och chansen att blomma ut som spelare. Något som hon hittills lyckats med då hon matat in mål på löpande band.
Historien är exakt densamma när det gäller Jessica Eriksson.
23-åringen fastnade också bakom stjärngalleriet i Mora, valde i somras att lämna för Karlstad, och anledningen var densamma som för Berling: att få en större och mer bärande roll.
Det har hon verkligen fått i Karlstad, där hon ankrar andrakedjan med succényförvärvet Luize Bilinska och supertalangen Frida Swahn. Hon är bollmotorn i den där kedjan, den som driver spelet, den som skickar iväg laserpassningarna till målskyttarna.
Hennes kemi med Bilinska är ju sylvass, inte minst.
Det känns väl som att Eriksson mer eller mindre assat till alla mål som lettiskan gjort, faktiskt.
Däremot kan man ju fråga sig: satsar Kais Mora alldeles för mycket på sin stjärnfemma?
Det är tydligt att spelare som Jessica Eriksson och Ellinor Berling håller bra SSL-klass, så väl spel- som poängmässigt, men de fick aldrig riktigt chansen att visa det i Kais Mora där man satsat fullt ut på sin superfemma.
Berling var mild i sin kritik mot Mora förra veckan och Jessica Eriksson sken inte heller av besvikelse.
Eriksson menade att är så i de flesta topplagen:
– Jag vet inte om Mora är dåliga på att ge andra spelare chansen, jag tror det är samma i alla profilstarka lag. Kais Mora har försökt få fram spelare, men det är svårt när man har så starka profiler.
Nåväl: kul att både Ellinor Berling och Jessica Eriksson får visa hur bra de är.

***

Blickade lite på Täby mot Endre också och blev imponerad av Täby som var bättre under stora delar av matchen, men som ändå hade svårt att forcera ett strikt Endre där Liisa Kokkonen i kassen sin vana trogen gjorde en stark insats.
Men Täby fick sina kassar.
3-0-målet var matchens behållning. Moa Tschöp satte av i en av sina patenterade löpningar, sprang över hela planen och satte bollen i nät. Det mest anmärkningsvärda? Allt skedde i boxplay.
Tschöp är sannerligen en klasspelare.
Precis som Jennifer Stålhult som bombade in 1-0 i powerplay och lirkade in 2-0 på en väl förvaltad straff.
Endre putsade siffrorna något i sista, men var egentligen aldrig nära hemmalaget som vann med 5-2 till slut.
Ett rejält styrkebesked för Täby, så klart.

***

Superfavorit inför säsongen, men Iksu visade då inte upp något guldspel i Umeåderbyt mot Dalen.
Visst, Dalen gjorde det bra, men det var framförallt Iksu som underpresterade. Det såg krampaktigt ut. Ingen riktig fart, ingen som riktig tog tag i sakerna, och Dalen kunde ganska effektivt freda sig, sticka upp i spelvändningar och skapa en hel del vassa målchanser.
Nåväl, ett för dagen dåligt Iksu kunde ändå vinna tämligen komfortabelt – 5-2 till slut – och det gör man för att man sitter på så mycket individuell skicklighet att oavsett hur mycket kollektivet glappar så gör man ändå ett knippe mål.
Emelie Wibron – som varit väldigt modest i målskyttet om man jämför med ifjol – satte dubbla bollar till slut, och var en av de bättre hos Iksu.
Matchens lirare var dock Dalen-keepern Erika Johansson.

***

Malmö skrällde till sig en pinne borta mot Pixbo.
Isabell Krantz schabblade med bollen bakom mål när Malmö satte press, Ellen Rasmussen vann närkampen och Cecilia Di Nardo, i Gretzky-position bakom kassen, kunde vackert trä in bollen i slottet där Johanna Nilsson oväntat ensam kunde peta in kvitteringen fram till 2-2.
Klockan?
Den stod på 59.59.
Pixbo avgjorde till slut, i powerplay, efter ett fint skott av Eliska Kruponova.
Starkt av Malmö ändå att fixa en pinne i en av säsongens svåraste bortamatcher.

***

Comebackande Annie Nilsson målade i sin SSL-debut för Kalmarsund – men det blev betydelselöst. Målet innebar en 3-5-reducering i den sista perioden borta mot Warberg, och blev matchens sista balja.
Starkt av Warberg att plocka en trea och man skaffar sig nu ett bra övertag i bottenkampen, där man klivit upp på sex pinnar och lämnar Kalmarsund, en pinne, och Linköping, noll pinnar, en bra bit bakom. Ingen betryggande lucka så klart, men ändå en lucka.
Stortalangen Jenny Dahl satte dubbla kassar för hemmalaget.

***

Anna Wiman gjorde mål igen. För tredje matchen i rad. Men vad hjälper det?
Linköping fortsätter att rada upp förluster, nederlaget mot Rönnby (2-4) var det sjätte raka och laget är alltjämt utan poäng i tabellen.
Visst, östgötarna har haft ett riktigt svårt program och måstematcherna har man inte genomlidit ännu, men det ser jobbigt ut.
Rönnby fortsätter att plocka poängen som man ska ta. Man har förlorat mot Endre och Iksu men vunnit mot Kalmarsund, Uppsala, Malmö och nu Linköping. Jodå, visst blir det slutspel igen för det generationsväxlande storlaget.

***

Målmaskinen Uppsala?
Ja, man börjar ju undra. Laget brukar knappast lasta in kassar på löpande band men sköt tio mål mot Linköping senast, och följde upp det med sju baljor i 7-4-viktorian mot Tyresö-Trollbäcken.
Dessutom sju olika målskyttar – och då bröt ändå Ellinor Berling sin fem matcher långa målsvit.
Imponerande.
Tyresö-Trollbäcken torskade igen. Succéstart med fyra inspelade poäng, sedan fyra raka nollpoängare. Men det har varit många tuffa matcher så vi ska inte sätta någon stämpel på TT ännu, måstematcherna ligger längre fram.

***

Helguppsnack imorgon.