Jovisst, jag trodde att Växjö skulle vinna mot Höllviken, men jag förväntade mig knappast en defilering.
För det var det mer eller mindre. I alla fall i period två och tre, för då hade Höllviken knappt en suck.
Växjö hade 3-2 efter första perioden och ägde sedan andra perioden totalt. Lite komiskt var dock att det dröjde över åtta minuter innan man fick in 4-2 – och att det var ett självmål av hemmalaget, där Johannes Mattsson bakom egen målbur spelade in bollen framför kassen där den studsade på en chockad Jacob Rubensson och in i eget nät.
Växjö var klart bättre i andra, men Höllviken bjöd ju också på lägen. 4-2 som sagt, Johannes Wilhelmssons onödiga utvisning som gav Växjö-PP och 5-2, rejält schabbel på mittplan där Manuel Engel kunde sno bollen och i ett friläge stänka in 6-2.
När Jesper Sankell sedan la in 7-2 med bara två sekunder kvar av andra, så kändes det avgjort.
Vilket det var.
8-2 till slut, efter att smålänningarna kontrollerat slutakten.
Växjö är riktigt bra på bortaplan. Vunnit fem av sju matcher. Och nu släppte man inte in något mål i varken den andra eller tredje perioden.
Sedan måste man bara imponeras av Jesper Sankell.
23-åringen som genomgått två tuffa korsbandsskador, den senaste ifjol, men som spelar den bästa innebandy jag sett honom spela. Han river och sliter som vanligt, men hamnar också i riktigt bra lägen, har bra träffsäkerhet på sina skott och dunkade också in två bollar i den här fajten.
13 mål, 21 poäng och sjua i poängligan.
Snacka om dundersuccé för en spelare som mest gick skadad ifjol, som sent kom in i Växjö och som alla trodde skulle behöva en startsträcka på grund av skadeproblemen.
Men han har verkligen levererat från start.
Han menar att skadorna gjort honom till en bättre spelare.
– Jag har ändrat mitt fokus. Nu tänker jag mer på att sköta min kropp. Jag vill verkligen vara skadefri och ta hand om kroppen eftersom jag haft så många skador, sa han när jag ringde honom efter Höllviken-fajten.
Jesper Sankell är en skön profil.
En Dr Jekyll och Mr Hyde, om ni så vill. Schysst vid sidan om plan, en riktig hetsporre innanför sargbitarna.
– Alltså, jag hatar att förlora. Det spelar ingen roll om det är teve-spel, innebandy eller något annat. Att förlora är det värsta som finns. Oftast är det mig själv jag blir förbannad på, sa han.
– Därför kändes det bra att komma till Växjö. Niklas (Nordén) vet hur jag fungerar och låter mig vara den jag behöver vara. Jag har läst 100 000-tals artiklar om idrottsmän som är som jag, så jag är inte ensam, men det kryllar kanske inte av sådana spelare i SSL. David Gillek är lite likadan, som behöver ligga på gränsen för att vara så bra han kan.
Men han berättade också att han mognat i humöret:
– Jag har hållit käften mot domarna i de senaste matcherna. Att skälla på dem hjälper varken mig eller laget. Jag har haft humöret emot mig ibland, men jag har nog tjänat mer på det. Humöret kommer nog aldrig försvinna, men det är inte värt att vara arg hela tiden, säger han.
Hur som helst:
Kul att se en humörspelare på humör.

***

Två mål av Jesper Sankell.
Och Christoffer Andersson sopade in båda tröstbollarna för Höllviken.
Båda lirarna finns med på min lista över utropstecken i SSL i höst – kolla in den om ni inte redan gjort det:
De har överraskat mest i SSL (PLUS-låst)