Idrott när den är som bäst.
Ja, det är de där matcherna som känns lite extra.
Som typ Karlstad mot Warberg.
De två sista lagen i SSL-tabellen som möttes idag, som kämpar frenetiskt för att upprätthålla SSL-statusen, som går kräftgång just nu och som har förtvivlat svårt att vinna matcher.
Det var ingen glamourinnebandy.
Det var stressat stundtals, det syntes att nerverna satt utanpå vissa spelare, man såg att rädslan för misstag var stor.
Men helvete – sorry att jag svär – vilken dramatik.
Trots att man inte har sympatier hos något av lagen, trots att man egentligen bara kan luta sig tillbaka och konstatera fakta, så är det svårt att inte ryckas med, att inte känna spelarnas nervositet.
Vilken resa det blev.
Karlstad startade klart bäst, gjorde ett drömmål redan efter en minut (Anton Vestlund bakom ryggen till Kevin Björkström som crossade direkt till Adam Colling som rakade in bollen), och gick också upp i en 2-0-ledning. Sedan åt sig Warberg in i matchen, kändes stabilare och tryggare än nervösa hemmaspelare, och lyckades också vända på matchen och hade 3-2 inför sista perioden.
I tredje malde Karlstad ner Warberg, speciellt sista tio.
Att inte Adam Colling lyckades göra mål när han var ren i slottet med Per Svedin simmandes på backen var otroligt. Skarpskytten fick inte upp bollen och Svedin kunde göra en riktigt svettig räddning.
Svedin var grym för övrigt, hade flera fina parader.
Till slut kunde dock inte ens han hålla emot när Anton Vestlund – en av matchens bästa – kvitterade med fyra minuter kvar.
Kryss efter 60 minuter.
Sedan avgjorde Karlstad genom Jonas Wiberg – av alla.
Snacka om högoddsare.
Eller som han själv sa om vad det var för odds på honom som matchvinnare:
– De är miljoner. Det finns inte ens, sa han.
Nej, han hade gjort ett mål på två säsonger innan han stormade fram, struntade i att passa Jesper Colling och skyfflade in segerbollen.
Snacka om att kliva fram vid rätt tillfälle.
Jublandes efter målet så hoppade Wiberg över kortsargen och brakade rakt in i Warberg-klacken där hela Karlstad sedan samlades och jublade. Kanske inte det snyggaste, men jag tror inte det var medvetet – Wiberg gjorde mål på den kortsidan, hade hög fart och flög över sargen för att inte braka in i densamma, och sedan kom hela högen av spelare och då var man där man var.
Men förstår också att det sticker i ögonen på Warberg.
Det hade säkert kunnat undvikas, även om det inte var medvetet.
Men.
Två poäng till Karlstad.
En poäng till Warberg.
Den rysare som målades upp på förhand blev verklighet.
Bottenstriden i år är något speciellt.
Warberg?
Ja, tufft så klart. Man orkade resa sig efter den tuffa starten, vände och hade ledningen efter två perioder, men var rejält pressade i sista perioden. Men med lite marginaler med så kunde man ha vunnit – Mattias Kongstad hade ju ett fint läge men där Nicklas Nilsson i hemmaburen kunde plocka bort bollen på mållinjen, och i sista minuten så flög ju målfarlige Robin Blåberg fram och hade öppet skottläge men brände.
Hur sjutton Karlstad kunde släppa honom där i matchens sista minut är ju en stor gåta – men så nära var Warberg en vinstboll.
Små marginaler.
Vilken rysare.

***

Storvreta värvade inte Joel Kanebjörk för att vara någon Alexander Rudd.
Men AIK-förvärvet och hemvändaren gnistrade lite av Rudd-klass när han satte 5-0-kassen borta mot Helsingborg. Landslagscentern gled ner i plan, hämtade boll, vände upp, klev mellan tre motståndare och sköt förbi de två sista.
Eller för att klara klarspråk:
Han luggade en hel femma och satte ett mål på egen hand.
Det brukar man ju inte se från Kanebjörk precis.
Han var inne på samma linje.
– Nej, det ska ju inte gå egentligen. Det är de som ska ha bakläxa, sa han och valde att skylla på Helsingborg istället för att lyfta sig själv.
Alexander Galante Carlström hade ju inte gett samma svar, precis.
Men det säger mycket om Joel Kanebjörk och den spelare han är och det han ska bidra med till Storvreta.
Han är spelaren som sätter laget före jaget, som vägrar lyfta upp sig själv, som vet varför han uppskattas.
Han pratade om sitt uppdrag att skapa stabilitet i Storvreta, en röd tråd att följa, bilda fundament för laget att stå på.
Det är kanske precis det som Uppsalalaget behöver.
Mästare ifjol, inte ens i slutspel året innan dess. Något svajig säsong i år, få spelare att tillgå, skador och sjukdomar hit och dit, kryddat med lite avstängningar. Det har spretat kort och tvärs, men Joel Kanebjörk är en spelare och ledare som kan ena styrkorna. Det kommer Vreta må bra av.
Dunkar han in ett och annat solomål så klagar man nog inte heller, i och för sig.
Han satte två bollar idag, och dubblerade därmed säsongens målskörd eftersom det bara blev två fullträffar i AIK i höstas.
9-2 borta mot Helsingborg smäller föresten högt.
Det var faktiskt första gången skåningarna lämnar hemmaborgen utan pinnar den här säsongen.
Var det utklassning som siffrorna skvallrar om? Nja, såg inte allt, men framförallt så var Storvreta gedigna. Man var strålande defensivt, täckte många skott, och var effektiva i sina spelvändningar. Det kanske inte gnistrade, men det var effektivt.
Jonas Gustafsson var bra i kassen också.
Föresten:
Jag såg ovanligt få mållägen för Daniel ”Magic” Johnsson. Han brukar alltid hitta sina ytor, men inte den här gången. Visst, han hängde en kasse, men annars stängde Storvreta av honom.
Det om något är ett bra kvitto på ett försvarsspel.

***

Nej, nykomlingen Thorengruppen orkade inte sno poäng av Mullsjö, men man var inte så långt ifrån.
Umeålaget sprang ifrån till en 3-1-ledning i den första perioden, innan Mullsjö bet tillbaka och kvitterade i andra.
I tredje gjorde Johan Nygårdh 4-3 efter bara ett par minuter och mitt i perioden skottade kaptenen David Gillek in 5-3-bollen, men Thorengruppen bet tillbaka, reducerade och försökte också forcera in en kvittering.
Men istället så kunde Mullsjö springa ifrån i slutet och segersiffrorna stannade vid 8-4.
Grym poängform på underskattade Sebastian Palmqvist föresten. Den skicklige spelfördelaren svarade för tre poäng i matchen och har gjort tio pinnar på de tre senaste fajterna. Det är bra det.
Annars:
Väntad seger för Mullsjö.
Västgötarna är i toppen för att stanna.
För Thorengruppen fortsätter kampen för SSL-överlevnad. Det kommer bli tajt ända in på slutet.

***

Största guldfavoriten?
Ja, Falun växer alltmer fram som laget att slå i år, precis om de flesta trodde inför säsongen.
Seger med 7-3 mot Pixbo ikväll.
En match där Pixbo öppnade piggt, men där Falun åt sig in och sedermera tog över. Pixbo hade 2-1 där i första perioden, men drog sedan på sig ett par utvisningar, målkungen Alexander Galante Carlström kunde kvittera, och sedan malde Falun på i andra och tredje perioden.
Rasmus Enströms skott fram till 3-2 tog väl på något och in, små marginaler, men gav också Falun den skjuts man behövde.
Dalalaget tog femte raka segern.
Man toppar tabellen med fyra poängs marginal, och då har tvåan Växjö ändå spelat två matcher mer – så ledningen kan bli ännu större om man vinner de där hängmatcherna som man har gentemot serietvåan.
Kul att se Casper Backby föresten, han har tagit ett kliv till år, både spel- och poängmässigt, och är numera en gedigen SSL-spelare. Det är svårt att komma ihåg att han bara är 19 bast, känns som han varit med i evigheter.
Blickade på flera matcher, men såg Pixbos nyförvärv Albin Jansson sticka fram näsan flera gånger och det var inte långt ifrån att han fick hänga en kasse i sin SSL-debut. Den där 23-åringen blir säkert nyttig för göteborgarna.

***

Det var ju inga höga odds på att det skulle bli ett målkalas mellan offensiva lagen Växjö och AIK – och det blev hela 19 mål till slut.
Växjö vann med 12-7.
En stor anledning till det var kedjan med Valdemar Ahlroth, Ludwig Persson och Jesper Sankell som sattes ihop efter en period, och som stundtals hade stor lekstuga.
Totalt fjorton pinnar på de grabbarna:
Persson, fyra mål.
Sankell, två mål och tre assist.
Ahlroth, ett mål och fyra assist.
De tre har ju spelat mycket tillsammans under säsongen, och visade återigen vilket stäm de kan ha när de är på topp.
Annars var det ju en match med öppna spjäll, där ett AIK med några avbräck – Carl Nordström och Adam Forslöv på backplats inte minst – inte orkade stå emot malande Växjö under den sista tredjedelen.
Notis:
Måste bara notera Andreas Stefansson igen. Två nya mål nu. Ett på friläge, ett på retur. Alltså, alla vet ju att han ligger på rulle och fiskar, att han står framför mål och suger in alla returer, men ändå klarar man inte att stoppa karln? I början kändes det som flyt att varenda retur och lös boll framför mål studsade ut till just hans blad, men 35 mål senare tror jag inte på det där längre. Han är otroligt skicklig på att hitta lösa bollar, returer, fria ytor. Vilken jäkla målkänsla.

***

På damsidan så bjöd söndagen bara på en match.
Där Iksu som väntat – ja, man förväntar ju sig alltid att storfavoriten ska vinna – slog tillbaka Rönnby på bortaplan.
Men det satt verkligen långt inne.
Hemmastarka Rönnby, en av säsongens positiva överraskningar, ledde med 5-3 en bit in i den sista perioden, men sedan svarade Iksu med fyra raka mål och kunde till slut vinna med 7-5.
Noterbart för Iksu är att Amanda Delgado Johansson verkar vara igång ordentligt efter sina skadebekymmer nu.
Två mål mot Rönnby och nio poäng på de tre senaste matcherna.
Som om inte Iksu hade nog med superstjärnor som sprutar in pinnar, liksom.

***

Så här gick det för damerna igår:

Karlstad – Malmö 7-6: Lagen följdes åt målmässig i hela matchen, men när Tilda Flodell sköt 7-6 i den sista perioden så orkade Malmö inte svara och nu har skånskorna förlorat sju (!) raka matcher. Därmed håller Karlstad i sin fina hemmatrend där man ännu inte torskat på hemmaplan den här säsongen. Noterbart är att danska succén Cecilia Di Nardo skyfflade in tre bollar för gästerna.

Warberg – Endre 3-7: Som väntat så orkade inte Warberg stå emot Endre, men gotländskorna fick jobba för segern. Warberg tog ledningen med 3-2 i inledningen av den tredje perioden, men Endre svarade tämligen snabbt och smackade sedan in fyra mål inom kort tid och avgjorde matchen. Sara Steen, som fortsätter gå i bräschen för Endre, gjorde fyra (!) av målen.

Dalen – Kais Mora 3-6: Jag trodde att Kais Mora skulle vinna med klarare siffror – men oavsett så var det en väntad vinst för dalalaget som aldrig var hotade efter att ha klivit upp i en 6-0-ledning i början av tredje perioden, och Dalen kom in i målprotokollet först efter drygt 51 spelade minuter. Anna Wijk lastade in tre nya pinnar och toppar nu poängligan med åtta poängs marginal.

Pixbo – Tyresö-Trollbäcken 3-1: Pixbo har börjat hitta vinnarspåret igen, men bjuder knappast på några målexplosioner. Efter 4-2 mot Malmö och 3-2 mot Dalen så blev det nu en 3-1-viktoria mot TT. Therese Landén satte både 2-1 och 3-1 i en match där Pixbo vann skotten med hela 31-12.

Täby – Kalmarsund 9-2: Omgångens mest givna match gick precis som alla trodde, där Täby höll i sin hemmasvit och där Kalmarsund alltjämt får vänta på säsongens första seger. Sara Attermo fortsätter att leverera och satte två bollar, medan Jennifer Stålhult, Matilda Sjödin och Geraldine Rossier alla hade en trepoängskväll.

Linköping – Uppsala 8-1: Jag flaggade ju för en skräll i den här matchen, men att Linköping skulle utklassa Uppsala trodde jag aldrig. Ska vi kalla det Amanda Larsson-effekten? Den förre landslagsforwarden satte två bollar, inklusive det matchvinnande 2-1-målet, i sin comeback. Snacka om att hon kommer betyda mycket för östgötskorna som jagar nytt SSL-kontrakt.

***

Två herrmatcher igår också:

Höllviken – Dalen 3-2 (ot): Snacka om viktiga poäng för Höllviken i den så täta och rafflande bottenstriden, och det där vinstmålet som specielle målskytten Pontus Karlson gjorde, och som betydde en extrapoäng, kan bli så viktig i slutändan. Dalen fortsätter att brottas med formen och måste börja få ordning på grejerna snart, annars blir det ingen slutspelsinnebandy för Umeågänget.

Sirius – Linköping 2-6: Mötet mellan de två formstarka lagen slutade med att Linköping tog en ganska klar seger. Fjolårets finalister sköt 1-0, sedan släppte man inte ledningen på hela matchen och vann till slut med komfortabla siffror. Petter Alm fortsätter att göra succé. Han satte tre bollar och hans succécomeback efter stora skadebekymmer skapar nytt djup åt Linköpings centersida.

***

Mer innebandy i veckan.