Wow.
Sex mål i en femte och avgörande semifinal.
Kan man ens drömma om det?
För Therese Karlsson blev det verklighet.
26-åringen, med bultande Mora-hjärta, var okej, absolut inte mer, i två perioder – men sedan exploderade allt i den tredje perioden mot Täby.
”Världens bästa Karlsson” rullade in fyra (!) mål på mindre än sex minuter, såg till att 2-1 blev 6-1, och avgjorde matchen.
Fantastiska bollmottagningar.
Kliniska avslut.
Otroligt vackert.
Men trots att Karlsson sopade in sex bollar så var det faktiskt två spelare som sken ännu mer den här kvällen.
Två ytterligheter.
Stjärnan och den blivande stjärnan.
Anna Wijk och Moa Andersson.
Anna Wijk, världens bästa spelare, som varit under sådan lupp av Täby, som varit punktmarkerad och jagad, men som i den femte semifinalen klev fram precis som en lagkapten och superstjärna ska göra. Hon var strålande över hela plan, dels med sina passningar, sitt driv och sin förmåga att hitta rätt ytor, dels med sin blick, sin vilja och sin kraft i närkamperna.
Hon visade verkligen vägen.
Moa Andersson är bara 16 bast men som spelar som om hon vore dubbelt så gammal. Backen hade ett gäng duster med pansarvagnen Louise Wickström men klarade det galant – det är inte många SSL-backar som gör det – och var oerhört trygg, lugn och säker med bollen i alla lägen. En gigant i defensiven, helt enkelt. Ska man ens kunna vara så bra och så cool som 16-åring i en femte och avgörande semifinal med så mycket på spel?
Årets rookie, om du frågar mig.
Kais Mora vann rättvist i min bok.
Efter två perioder så plitade jag ner på mitt minnesblock att jag tyckte att dalalaget var otroligt slarviga i sina avgörande passningar.
Jag vet inte hur många lägen man hade att sätta in den där sista passningen som hade gett ett kanonläge, men där man antingen blev lite för stressade, var för slarviga eller helt enkelt för långsamma. Visst, Täby låg otroligt bra placerade också och skar av många av ytorna, men ändå… min känsla var att Mora med bättre skärpa borde ha kunnat skapa ett gäng kvalificerade målchanser till.
Men Mora skruvade på precisionen.
I tredje perioden var passningarna kliniska.
Bollarna klockrent på bladet.
Pang. Lång passning av Anna Wijk till en ensam Therese Karlsson som läckert virkade in 3-1.
Pang. Spelvändning, perfekt passning av Johanna Holmbom fram till en sopren Karlsson som skickade in 4-1.
Pang. Holmbom i powerplay som slår en perfekt macka, i perfekt höjd, mot bortre stolpen där Karlsson kunde sopa in 5-1.
Just det där 3-1-målet var avgörande. Täby hade satt ordentligt tryck på Mora i början av tredje, det doftade 2-2 lång väg, men så kom den där Anna Wijk-aktionen, passningen till Karlsson, det vackra målet.
Det gav Mora det andrum som krävdes.
Ingen skugga över Täby. Laget har gjort en kanonsäsong och fick ju på slutet dessutom klara sig utan målsprutan Matilda Sjödin. Hade man fått in ett 2-2-mål i början av tredje ikväll så hade femte semifinalen kanske fått ett annat slut. Större än så var inte marginalerna, trots allt.
Therese Karlsson ville dock något annat.
Fjärde raka SM-finalen för Kais Mora.
Grymt imponerande.