Pixbo har – med rätta – fått en hel del skit för sina publiksiffror den här säsongen.
187 personer såg en match, till exempel.
Idag mot Falun var det fritt inträde och hela 1840 personer dök upp i Lisebergshallen, och då blev det inte bara livat i biblioteket, det serverade också en fantastisk underhållning innanför sargen.
Man kan säga att Pixbo valde exakt rätt tillfälle att bjuda på underhållning – och kanske frälsa en och annan som kommer tillbaka.
Ja, hela Lisebergs repertoar med upp- och nedskjutet, bergochdalbana och karuseller var inproppade innanför sargbitarna.
Falun såg ut att glida ifrån när Alexander Hallén satte 6-3 i tredje perioden, men årets Pixbo är något speciellt.
Det finns en moral, anda och kämparanda som vi inte sett på flera år. Under Jonas Eliassons ledning har nätta Pixbo blivit elaka Pixbo.
Det sjuder av energi, vilja och glädje.
Pixbo svarade för en mäktig slutforcering ackompanjerad av skottmaskinen Martin Östholm som bombade in dubbla bollar i slutet som gav 6-7-läge, och han hade ju bud på mer – och inte minst ett skott i slutet som gick utanför.
Alltså, Pixbo kunde absolut tagit poäng, så nära var det faktiskt.
Falun hade de individuella spetsarna – men Pixbo hade laget.
Det är en brokig skara som spelar i randigt, men de har verkligen kommit samman och namnet på tröjan betyder mindre än femman du spelar i.
Nåväl, Falun vann rättvist till slut, för man var bättre.
Framförallt så klev superduon Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström fram och bjöd på den magi som vi sett för lite av under säsongsinledningen, men som skämt bort oss under tidigare säsonger.
Fem poäng av Enström.
Fyra mål av Galante Carlström.
Falun ledde ju redan serien – när de där två lirarna nu också börjar bli varma i kläderna så kan man ju undra vad som ska stoppa mästarna från att vinna titeln igen.
Galante Carlström föresten.
Han har ju varit sval i målskyttet i inledningen. Vi kan inte förvänta oss 68 mål som ifjol, men mer än det han gjort. Nu har han satt sju bollar på två matcher – och det finns en förklaring bakom lyftet.
Han har nämligen hittat en supertejpning – ja, han använde uttrycket själv – till foten vilket gör att han inte längre känner av sin ömmande häl.
En befrielse, enligt honom själv.
En befrielse för oss som ser på innebandy också, kan tilläggas.

***

Det var så nära att det blev den perfekta återkomsten för Tobias Gustafsson i Linköping.
Oskar Hovlund 4-4-kvitterade för Linköping mitt i den tredje perioden, men åkte sedan på en utvisning – och när Storvreta fick chansen att rulla i powerplay så small det.
5-4.
Tobias Gustafsson.
Det hade varit något, att bli målskytt och matchvinnare i sin återkomst.
Så lycklig blev dock inte sagan.
Med mindre än två minuter kvar så kvitterade Gustav Fritzell – sensationellt bra målskytt i år – och fixade delade poäng efter 60 spelade minuter.
Tobbe G fick i alla fall lämna sin gamla hemmahall som vinnare sedan Henrik Stenberg forcerat – bokstavligt talat – in segerbollen på övertid.
Grythunden Stenberg som hade så jobbigt med målproduktionen i början av säsongen, som bara gjorde ett mål på de sju första matcherna, har nu börjat komma igång och har gjort sex mål på de tre senaste matcherna.
Totalt blev det två påsar mot Linköping – den första betydligt vackrare när han direktsköt in en lasermacka från Tobbe G – men det andra mer betydelsefullt, och framförallt mer speciellt.
I mina rullar var det nämligen hans 300:e mål i SSL.
I samma statistik är han blott den tolfte spelaren att nå den milstolpen.
Starkt av stjärnan som ju spräckte 500-poängsvallen så sent som ifjol.
Annars?
Henrik Stenbergs nya kedjekamrat och Jimmie Pettersson-vikarien Michael Jansson gjorde mål igen.
Kul med nya spelare som tar för sig.
Han har dock en bit kvar till 300 mål.

***

Ingen trodde på Thorengruppen ifjol.
Ja, alla var mer eller mindre eniga om att nykomlingen skulle komma toksist och åka ur SSL med buller och bång.
Det blev något helt annat: det allsvenska topplaget växte in i SSL, tog en del poäng under hösten, växlade upp under våren och säkrade till slut nytt kontrakt tämligen komfortabelt.
I år tror ingen på Jönköping.
Men… är det kanske så att JIK blir årets Thorengruppen?
Det är tidigt att börja sia om det, men… det lutar lite åt det håller just nu. Smålänningarna inledde med fyra raka torsk, men har sedan växlat upp.
Idag kom nästa seger:
8-6 borta mot just Thorengruppen.
Det var 3-3-läge efter första perioden innan JIK sköt tre raka mål i andra perioden, och sedan gjorde Hannes Blomqvist 7-3 bara 14 sekunder in i tredje akten. TTG närmade sig, och hade ett magiskt powerplay i matchen, men kom aldrig hela vägen ikapp.
Tre pinnar innebär fastare mark under fötterna för JIK som drar ifrån sladdande Sirius och TTG.
Thorengruppen har det tufft.
Att man har ett bra lag på pappret tycker jag inte det råder så mycket tvekan om, men det känns som man kanske drabbats lite av Karlstads-syndromet från ifjol – det vill säga att man fått för sig att man är bättre än man är och inte lägger ner den extra svettdroppen som man gjorde ifjol när det var ”vi mot världen”. Sådant där kan ske omedvetet – och kan vara jobbigt att bryta.

***

Gillar ni frislagsvarianter?
Då kan ni kolla in två av Mullsjös mål mot Sirius, där både Sebastian Palmqvist 2-0-kasse och Kasper Hedlunds 4-0-mål kom efter just frislagsvarianter, där framförallt den första var riktigt läcker och där man överlistade gästerna trots att de hade hela laget i muren.
Mullsjö visade ingen pardon och det syntes framförallt vilket lag som har självförtroende och vilket som inte har det.
Frislagsvarianterna var bara ett bevis på det.
Spelet i stort ett annat.
Johan Nygårdh gjorde allt själv när han klampade in och satte 1-0, Palmqvist satte alltså 2-0, Henrik Olofsson krutade in 3-0 och spelade luftgitarr som målgest, då var halva matchen spelad och det kändes redan avgjort.
Något som förstärktes när både 4-0 och 5-0 kom innan andra akten var slut.
Det dröjde nästan 50 minuter innan Sirius kunde spräcka nollan.
Till slut vann Mullsjö med 8-2.
Mest anmärkningsvärt?
Ja, att David Gillek efter fem assist på hela säsongen klev fram som stor assistkung med totalt fyra målgivande passningar.
Mullsjö fortsätter att plocka poäng alltså, det här var femte raka segern.
Sirius fortsätter att förlora.
Laget gjorde ju 4-1 mot Linköping i början av andra perioden senast, sedan var man mållösa resten av matchen, och nu dröjde det alltså till mitten av tredje perioden innan det blev mål igen – typ drygt fyra perioder utan mål.
Det duger så klart inte.
Sirius är säsongens stora besvikelse så här långt, utan tvekan.

***

Välkommen till vardagen, Örebro.
Efter en sensationell start med fyra segrar på de fem första matcherna så har det nu, efter dagens förlust mot Växjö, bara blivit en övertidsseger på de fem senaste matcherna.
Man var med i början mot Växjö, men hemmalaget växte in i matchen och vann till slut med klara 7-2.
Örebro hade ju 2-1 där i första perioden, men när både Filip Kjellsson sköt 2-2 och Ludwig Persson skottade in 3-2 så valde Örebro-backarna att backa av, backa av, backa av – och de ytorna tog Växjös stjärnor tillvara på utan pardon.
När Persson gjort det där 3-2-målet i mittperioden så kändes det svårt för Örebro att komma tillbaka.
Det orkade man inte heller.
Formstarke Karljohan Ahlroth petade in 4-2 via köksvägen och Persson fick in 5-2 efter en fin Felix Göthberg-passning, båda målen i andra perioden, och då var det ridå för gästerna.
Växjö håller på att varva upp, som det känns.
Örebro?
Ja, man måste stoppa in förstafemman i ugnen, vrida upp temperaturen och se till att de blir heta igen.
För producerar inte superfemman så vinner inte Örebro, så enkelt är det.
Under enda Örebro-segern på de fem senaste matcherna så sopade Simon Jirebeck in ett hattrick, inklusive avgörandet, men i de fyra övriga matcherna så har trion, där Simon Palmén och Marcus Ekengren också huserar, bara kombinerat in fyra mål tillsammans.
Det räcker inte för nykomlingen.

***

Var kom det där ifrån, AIK?
I en målsnål tillställning ledde man med 2-1 borta mot Höllviken efter 47 minuter – sedan började det bara rassla.
Tre snabba mål skapade 5-1-överläge – och det förvaltade AIK hela vägen in i mål, vann med 6-3, plockade höstens blott tredje trepoängare och skapade en tryggare platta att stå på i den täta bottenstriden där Sirius och Thorengruppen nu börjat sladda lite.
Noterbart är att Erik Andersson och Kevin Lieback Asp satte dubbla bollar framåt.
Kanske inte de man förväntar sig ska dra det offensiva lasset.
I alla fall  inte Andersson.
Andreas Stefansson och Patrik Hagberg satte varsin boll – men är samtidigt två spelare som behöver producera mer på sikt.
Inte minst för att AIK nu tappar Kevin Haglund.
Rookien och talangen som varit så bra i inledningen har drabbats av hjärtsäcksinflammation vilket innebär att han måste vila helt i minst en månad, kanske längre.
Hälsan går alltid först, men visst är det ett avbräck för bottenkämpande AIK att tappa en av sina offensiva nyckelspelare.
Det är bara att hoppas att det går bra för Kevin – och att han är tillbaka på innebandyplanen snart.
Det gäller även hans dansande.
Det vimlar av personer som irriterat sig på det där, att han ska dansa varje gång han gör mål oavsett vad det står i matchen, men jag älskar saker som sticker ut – och det gör Kevin Haglund och hans dans.
Skönt med lirare som vill bjuda på något.

***

Helsingborg mot Dalen imorgon!