Pixbo gjorde det igen.
Ja, vände ett 0-3-underläge på bortaplan till seger alltså.
Den gångna veckan hamnade man i ett 0-3-underläge mot AIK, men lyckades vända och vinna med 6-4 till slut.
Nu hamnade man i ett 0-3-underläge mot Thorengruppen, men lyckades vända och vinna med 8-7.
Fast den här segern var ännu mer imponerande.
Mot AIK kom vändningen efter 0-3, här reducerade man också till 1-3 men det blev inte starten på någon upphämtning utan istället fortsatte raset och man släppte in både 4-1 och 5-1 i upptakten av den andra perioden.
Sedan kom vändningen.
Pixbo sköt sex raka mål, kom ikapp, ryckte ifrån och 7-5-ledningen man spelade till sig höll man alltså hela vägen ut.
Pixbo är sannerligen en lagmaskin, och man har dessutom skapat en fantastisk lagmoral där man aldrig ger upp, där man hela tiden kommer tillbaka. Vi har sett det flera gånger, inte bara i de här två matcherna. Vi såg det också mot Falun där mästarna såg ut att dra ifrån, men där Pixbo gjorde en imponerande forcering och ändå var med i slutet när det skulle avgöras.
Pixbo har suktat efter att bli mer slutspelsaktiga i flera säsonger – nu känns det sannerligen som att man är där.
Pixbo är mer homogena, mer uppoffrande, mer maskinlika.
Linus Henriksson har ju också blivit en injektion efter sin comeback. Han fixade ett mål och en straff mot AIK, satte dubbla mål och lirade fram Max Wahlgren till matchvinnande 8-6 nu.
Wahlgren som alltså fortsätter producera och som (tills vidare i alla fall) håller undan i poängtoppen trots Alexander Galante Carlströms smått galna poängform för tillfället.
26-åringen har ju haft ett dåligt rykte eftersom han setts som lat, vara en ganska ensidig spelare och inte minst för alla flyttar han gjort.
Nu verkar flyttfågeln ha landat.
Äntligen, får man säga.
Han medger själv att han har större trygghet i år på grund av att han spelar i samma lag för andra året i rad, något som han inte varit speciellt van vid. Han har kommit in i livet i Göteborg – och mår man bra vid sidan av plan så brukar man också kunna leverera på densamma.
Sedan är det lite löjligt att han fått ett rykte om sig bara för att han bytt klubb så ofta.
Han själv sa det bra:
– Det där med flyttfågel är för att det är innebandy, där flyttar man inte. Det har fått en negativ klang men hade jag varit ishockeyspelare hade ingen sagt något. Så här i efterhand kanske jag kunde hoppat över någon lånesejour, men samtidigt har jag blivit den spelare jag är av de val jag har gjort.
Wahlgren har en hel del i ryggsäcken – och har så klart nytta av alla sina erfarenheter, vilket vi inte minst ser nu.
Annars?
De båda tjeckiska gästspelarna – Marek Benes och Ondrej Nemecek – gjorde mål och var bra av det jag såg. Framtida värvningar, månne?
Thorengruppen?
Ja, fortsätter ha det jobbigt, och att tappa en sådan här ledning på hemmaplan är ju inget som reser någon tuppkam heller.

***

Falun är riktigt jäkla bra.
Torsken borta mot Linköping i veckan får sorteras in i facket ”gupp på vägen”.
Visst, matchen mot Mullsjö var i sjok inte överdrivet imponerande av mästarna, men i tredje perioden så var det som man bara bestämt sig för att nu kör vi över dem, och så gjorde man det.
Falun har en offensiv spets av sällan skådat slag och effektiviteten var hänsynslös i sista perioden.
Den akten vann man med 7-1.
Mot tippade topplaget Mullsjö.
I grytan Nyhemshallen.
Utan tre (!) tongivande landslagsspelare (Johan Rehn, Emil Johansson, Johannes Larsson).
Det kan man säga är ett styrkebesked.
När Falun har stäm i passningsspelet så är man ruggigt, ruggigt bra där. Flera mål i tredje perioden var rena upprullningar. Fantastiskt vackert.
Sedan verkar ju Malte Lundmark trivas ypperligt när det är teve-match.
Han var iskall när han drog ner keepern och lättade in 5-3 efter en delikat passning av Alexander Hallén, och han visade magisk spelkänsla när han lirade fram Thomas Holmgren till 6-3-kassen.
Grabben är 16 bast.
Det tåls att upprepas hur många gånger som helst.
Annars?
Alexander Galante Carlström är i galen poängform. Fyra poäng mot Mullsjö, 18 poäng på de fem senaste matcherna och nu är han, efter den så svala starten, uppe som tvåa i poängligan. Målligan? Ja, där leder han nu mer tre bollar…
Mullsjö har väldigt svårt att prestera mot topplagen i år. Laget har vunnit åtta av tretton matcher i höst.
Förlusterna?
De har kommit mot Pixbo, Linköping, Växjö, Storvreta och Falun… eller omvandlat i tabellspråk: mot nummer ett, två, tre, fyra och fem just nu i tabellen.

***

I gårdagens uppsnack skrev jag att det fanns risk för att Höllviken skulle få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg tidigare i veckan – och man kan säga att det blev exakt så.
Uppsalagänget vann med 9-3 till slut, efter att ha haft ledningen med 9-0 med bara tio minuter kvar att spela.
Då, i samband med 9-0-målet efter 49.52, tog Höllviken sin timeout.
Vidar Jonsson är är ju en taktiker, men visst kändes det något sent att dra en timeout just där och då. Nåväl, Höllviken vann den sista sjättedelen med 3-0, om det hade med timeouten att göra eller inte får vara skrivet i stjärnorna och det där var ju mest av akademiskt intresse.
Det var inte Höllvikens dag.
Johannes Wilhelmssons aktion i hopplöst underläge i tredje perioden får vara talande: han försökte göra allt på egen hand, tog bollen på egen planhalva, skulle dribbla fyra man på själv, misslyckades, tappade klubban när han skulle backchecka och sparkade sedan undan stickan för sig själv i steget.
Som sagt…
Storvreta bjöd på show.
Flera vackra mål.
Robin Nilsberth och Valdemar Ahlroth (fem poäng!) sköt ett hattrick vardera och var två av festfixarna.
Inte minst när just den där duon kombinerade in 8-0-påsen, där Ahlroth också visade att han kan slå skarpa mackor. Han slog en direktpassning till Nilsberth framför mål som ställde hela Höllviken-försvaret, och landslagsbacken gjorde inget misstag när han förvaltade det läget.

***

Martin Hovlund bombade in 4-3-målet på övertid och fixade dubbla poäng till Linköping hemma mot Dalen så han stjäl väl rubrikerna, men den roligaste att se var väl ändå Felix Lanver.
Hans 2-1-mål var en delikatess.
Han lyfte på bollen nära mål och slog sedan in den på volley.
Så enkelt, så snyggt, så effektivt.
Sedan satte han ju också 3-3-kvitteringen med en projektil, ett mål som både räddade poäng och bäddade för segern.
Gustav Fritzell har ju snott alla genombrottsrubrikerna i Linköping den här säsongen, men Felix Lanver är ju också en sensation. Forwarden gjorde åtta mål på hela säsongen ifjol, men har nu redan sopat in 13 bollar och finns bland SSL:s tio bästa målskyttar.
Så…
Fritzell, 23, och Lanver, 21, har slagit igenom.
Två unga lirare som stampat lite innan, men som nu verkligen exploderat, och jag tror inte det är någon tillfällighet.
Andreas Harnesk är nämligen känd för att ha väldigt god hand med unga spelare, få dem att växa och blomma, och utan att veta och bara spekulera så skulle jag tro att han har stor del i deras utväxling.
Matchen då?
Ja, av det jag såg var det ett tätt ställningskrig under långa stunder mellan två tunga och strikta lag.

***

Grattis, Kevin Rigogiannis.
18-åringen (om åldern nu stämmer, för han har en imponerade mustasch för att bara vara 18 bast…) sköt sitt första SSL-mål när Växjö slog tillbaka AIK med klara 6-2, en kasse som betydde 5-1 i den tredje perioden.
Talangen, och hans brorsa Lucas, är ju inplockade på dubbellicens från Nykvarn som lirar i division två. Bröderna lirar JAS också, men det är klart att klivet upp till SSL är enormt, men Kevin har gjort det bra under de minuter han fått.
Alltid kul att följa framtidens stjärnor.
Annars var det här en match som Växjö vann rättvist, även om det var först i slutet som det rasslade iväg målmässigt.
En spelvändning gav 1-0 genom Manuel Engel i första perioden, André Andersson satte 2-0 på straff i andra akten och bara 58 sekunder in i tredje perioden så gjorde Jesper Sankell 3-0.
AIK reducerade till 1-3 efter 53.22 (då just Kevin Rigogiannis satt på botbänken) genom Linus Hellqvist som på något förunderligt sätt fick in bollen, men det var för sent.
Bara 38 sekunder senare gjorde formstarke André Andersson 4-1, och då var det ridå för hemmalaget.
Stabilt av Växjö.
Jobbigare för AIK.
Tredje raka förlusten för Solnalaget som har ett prekärt tabelläge eftersom Sirius under nedflyttningsstrecket vann tidigare i veckan och nu bara är en pinne bakom i sammandraget. Samtidigt har gapet upp till slutspel vuxit till åtta poäng.
AIK var ett frågetecken inför den här säsongen precis som den förra.
Ifjol blev det fågel och slutspelskamp.
I år blir det fisk och bottenkamp.

***

Igår:

Helsingborg – Örebro 6-2: Vi har blivit bortskämda med att Linus Nordgren vräkt in poäng de senaste åren, men det har faktiskt – med hans mått mätt – varit lite skralare i år, och det är kanske logiskt med tanke på att han tappat mångårige vapendragaren Daniel Johnsson. Nu kanske det lossnat på allvar. Fyra assist mot Storvreta och hela tre mål mot Örebro – och helt plötsligt har poängsnittet gått från 1,18 till 1,53. Väntad seger annars – och den tuffa kräftgången fortsätter för Örebro.

Jönköping – Sirius 7-4: Det är bara att buga och bocka för det som Jönköping levererar den här hösten. Den totalt uträknade nykomlingen imponerar stort och vinner a-l-l-a matcher mot lag som parkerar på undre halvan av tabellen, precis de matcher man måste vinna för att lösa nytt SSL-avtal. JIK ledde med 3-0 efter knappt 13 minuter, och förvaltade det in i mål. Sirius, som slog Växjö tidigare i veckan, missade en gyllene chans att täta mer glapp uppåt och får fortsätta trampa träskmark.

***

Mer innebandy i veckan som kommer!