Igår bröt Örebro med Gabriel Brandberg.
Örebro som blivit ballongen som sprack.
Efter den tidiga succén där nykomlingen öppnade säsongen med en sudden-vinst mot Storvreta, svarade för en galen vändning mot Sirius och av bara farten klippte AIK på parketten i Solna så var det många som hissade Örebro och öste superlativ över superkedjan med Simon Palmén, Marcus Ekengren och Simon Jirebeck.
Jag var av en av dem.
Stjärnsmällen mot Falun kändes som en parentes, för sedan vann Örebro även mot svårspelade Dalen.
Så långt, allt gott.
Sedan?
Ballongen har tappat luft.
Rejält.
På de åtta senaste matcherna har laget bara tagit två poäng.
De kom via en sudden-vinst borta mot Höllviken.
Anledningen till att det gått åt helvete är säkert många.
Starten kanske var för bra, prestationer livnärda på ett SSL-rus som skapade ett luftslott, något som gjorde vardagen ännu mer påträngande när förlusterna började staplas. Det kanske skapades en falsk trygghet.
Inför säsongen ifrågasattes om backbesättningen höll, och laget har släppt in tredje mest mål av alla – och just försvarsspelet var något klubben adresserade i och med ledarändringen. Det har inte fungerat.
Gabriel Brandberg fick offras.
Örebro hade ju en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt lång process innan man lyckades hitta en tränare i våras, och Brandberg var en bra bit ner på den där listan över kandidater, och med facit i hand så var det en felrekrytering.
Enligt vad jag har hört så har han jobbat 100 % vid sidan om innebandyn.
Något som ska vara självvalt, då han ändå haft en okej ersättning av Örebro.
OM det är så, säger det sig självt att det är ohållbart.
Oavsett hur bra eller dålig Gabriel Brandberg är som tränare… han målade in sig själv i ett hörn.
Man kan inte vara SSL-tränare på fritiden.
Ja, kan kanske, men det finns inte på världskartan att det går att göra ett vettigt jobb.
Att vara SSL-coach innebär inte bara att hålla i träningar och stå i ett bås under matcher, det kräver noggranna förberedelser, analyser och matchplaner, för annars blir man taktiskt överkörd.
Dessutom basar man över ett gäng individer som behöver råd, feedback och diskussion, så man är både bollplank och psykolog också. Oavsett om det gäller passningsspel eller kärleksproblem.
Tränare på SSL-nivå är inte heltidsanställda (utom i få fall), men gör ett heltidsjobb (och kanske mer därtill…).
Dagens SSL-tränare har knappast optimala förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt, men de kan i alla fall gå ner i arbetstid på sitt civila jobb, vilket är en förutsättning för att kunna göra ett vettigt jobb.
Om uppgifterna stämmer – som inte är helt verifierade, men som trillat in från ett par trovärdiga håll – att Brandberg jobbade 100 % vid sidan om så skapade han sig en ohållbar situation.
Nu tar Marco Juuska över i Örebro-båset, han som kom in i föreningen ifjol och coachade laget upp i SSL. Ett smart val. Han känner föreningen och spelarna, och föreningen och spelarna känner honom.
Hoppas han skapar sig bättre förutsättningar.
Det behövs för att Örebro ska lyckas pumpa i ny luft i ballongen.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Tisdag:

Jönköping – Mullsjö 2: Både statistik och logik talar för en tvåa här. Statistik för att Mullsjö hittills vunnit mot alla lag på nedre halvan och dessutom vann premiärmatchen mellan lagen, logiken eftersom Mullsjö är ett i grunden klart bättre lag. Jag tror de här sakerna väger över också, västgötarna – dessutom något revanschsugna efter tredje periodens förnedring mot Falun senast – plockar en trea här. JIK är bra, bättre än förväntat, men torskar prestigemötet.

Onsdag:

Falun – Sirius 1: Falun är, trots förlusten mot Linköping förra veckan, i bra form just nu och körde ju över Mullsjö i tredje perioden senast trots att man saknade tre tunga landslagsnamn. Alexander Galante Carlström är i galen poängform – och det lär fortsätta rassla i näten när han är i farten. Sirius vann ju mot Växjö, men torskade sedan mot Jönköping, så vändningen som alla väntar på känns alltjämt en bit bort. Klar etta – och siffrorna kan faktiskt dra iväg här.

Storvreta – Thorengruppen 1: Thorengruppen går väldigt tungt, och ännu tyngre borta än hemma, och att man ska ha en chans mot Storvreta – som gjorde processen kort med ett betydligt mer formstarkt Höllviken senast – förefaller högst osannolikt. Uppsalagänget tar en ny solid seger.

Pixbo – Höllviken 1: Pixbo gav rejäla handikapp till både AIK och Thorengruppen förra veckan, men vände och vann båda matcherna. Imponerande så klart, och många lirare har sannerligen vuxit i SSL-kostymen och trivs i den maskin som Jonas Eliasson skickligt byggt upp. Höllviken åkte på rejält med pisk mot Storvreta senast, och får stryk här igen. Frågan: gör Pontus Karlson mål för tionde (!) matchen i rad?

Växjö – Linköping X: Svårbedömt möte mellan två lag som gått bra en tid, ett Växjö som växlat upp efter hand och ett Linköping som blivit stabilare under Johan Astbrants ledning. Dessutom två lag med bra bredd, många som levererar, men också med tydliga spetsar som kan gå in och avgöra (fast här finns också Filip Kjellson och Johannes Jokinen som varit poängsvala en tid nu… uppvaknande på gång?). Känns som det kan gå hur som helst även om Växjö får bära lite favoritstämpel i kraft av hemmaplan. Drar in ett kryss.

Torsdag:

Dalen – AIK 1: När lagen möttes i premiären, i Solna, så vann Dalen med hela 7-2. Några sådana mastodontsiffror blir det inte i returen, men visst plockar Dalen det här även om Umeågänget haft en tendens att blanda och ge friskt gällande både resultat och prestationer under säsongen. AIK kommer in med tre raka förluster och stukat självförtroende.

***

Rolig vecka – där jag främst håller koll under onsdagen.