David Ahlmark har fått en smakstart som tränare i Sirius.
Suddenvinst mot Dalen och nu storseger mot Örebro.
Nu är Sirius över nedflyttningsstrecket och jag tror inte de kommer vara under där igen.
Sedan, dagens vinst mot Örebro var inte vacker. Man var riktigt illa ute i första perioden, men lyckades smita undan med en 1-0-ledning.
Sedan var man solida i två perioder och vann till slut klart.
Ahlmark själv sa det bra:
– Vi spelade tråkig innebandy i två perioder.
Sedan la han till:
– Just nu får det se ut hur som helst, bara vi vinner.
Lite av det där tankesättet mår Sirius bra av. Jag tror man måste tillbaka till sin gamla identitet, även om det inte är lika roligt som det var tänkt att bli i år, men uppskruvade förväntningar och det skickligaste laget någonsin. Tidigare har man varit det oglamourösa gänget som stämplats som tråkigt lag, och någonstans dit måste man tillbaka nu när det är skarpt läge. Mindre glass och ballong, fler blåmärken och sarg ut, för att snacka klarspråk.
Sirius kommer inte spraka under Ahlmark – men man kommer ta sina poäng.
Fast ja, lite kommer det spraka.
Inte minst om Joakim Olsson.
Frågan är om inte han just nu är hela SSL:s hetaste spelare.
Sirius-stjärnan hade stundtals lekstuga mot Örebro, sköt två mål och noterade en assist (och kunde med lite flyt dubblat den där poängskörden, så vass var han).
Olsson är så otroligt avig och skicklig med bollen – och framförallt en excellent passningsspelare, vilket han visade flera gånger.
Just Olsson verkar ju inte minst trivas med klubbens tränarbyte.
I första matchen med David Ahlmark i båset så både kvitterade och avgjorde han på straffar mot Dalen, nu var han alltså en av de stora segerorganisatörerna mot Örebro.
En annan som mått bra av tränarbytet är målvakten Tobias Steineck.
Han var magisk i första perioden mot Örebro – och en stor anledning till Sirius vinst. Han har ju annars inte varit så bra som klubben hoppats, men Ahlmark har sagt att han ger honom förstaspaden nu, och han ser ut att må bra av det förtroendet så här långt.
Ett tråkigare spel, en het målvakt och en stekhet poängmakare – det kommer göra att Sirius lyfter framöver.
Det finns fler frågetecken kring Örebro.
Två poäng på tio matcher har gjort att man ramlat genom tabellen.
Mot Sirius hade man knappast optimala förutsättningar: Simon Jirebeck var förvisso tillbaka men så klart inte i matchform, Simon Palmén var borta på grund av skada och nye coachen Marco Juuska låg hemma sjuk.
Man gjorde ju annars en lovande inledning, men Tobias Steineck i Sirius-kassen var omutbar, och ja… Örebro är inget lag i medgång just nu.
Utan Palmén och en Jirebeck i form så lär det knappast vända för Örebro som saknar bredd.
De hade behövt en Joakim Olsson-het lirare.
Det är de inte i närheten av att ha just nu.
Nästa omgång väntar riktig ödesmatch mot AIK.

***

Det var nog många i hemmapubliken som pustade ut när klockan klämtade för 60 spelade minuter i Solnahallen.
Samma personer som satt ganska skönt tillbakalutade efter både den första och andra perioden och kände att AIK var bättre än tabelljumbon Thorengruppen.
Ja, det såg ju faktiskt bekvämt ut för AIK efter 40 minuter.
Man spelade till sig ett 3-0 övertag i den första perioden.
Hade 7-2 efter knappt halva matchen och 7-3 efter två perioder.
Men…
Innebandy är innebandy.
Thorengruppen växlade upp, fick vittring, AIK började gunga och hux flux så stod det 7-6 och blev en otrolig nerv i slutet.
Fantastisk comeback av TTG, men samtidigt kändes slutforceringen ändå inte så pressande så att det doftade 7-7, men… det räcker ju att bollen studsar på något för att den ska gå in.
AIK lyckades ju bränna tom kasse två (eller var det tre…?) gånger dessutom, så det kändes som det var TTG som hade marginalerna på sin sida, men så blev det alltså inte till slut.
AIK höll undan – och tog tre blytunga poäng i bottenstriden.
Nu står man på 15 pinnar – och har hela åtta poäng ner till TTG.
TTG som alltså mer eller mindre är piskade att vinna mot Sirius i nästa omgång om uppförsbacken inte ska bli omöjligt brant att bestiga.
Ett Sirius som känns hett efter tränarbytet – och som blir en väldigt svår match, även om man har den på hemmaplan.
Känslan mot AIK var att TTG släppte in alldeles för enkla mål. Det håller så klart inte. Funkar inte försvarsspelet så fallerar det mesta.
Annars?
Vi fick se två typiska Andreas Stefansson-mål, båda från nära håll.
Vi fick också se dubbellicens-liraren Jesper Lindström mata in dubbla bollar – och att få mer bredd i offensiven är något som AIK skrikit efter. Kan 21-åringen göra lite fler mål framöver är mycket vunnet för AIK som sliter för sin SSL-existens.
Örebro i nästa omgång.
Ny superviktig match för AIK.

***

– Vi hoppas dem kommer trivas hos oss under denna period, sa tränaren Jonas Eliasson i samband med att Pixbo meddelade att de startar ett samarbete med tjeckiska Tatran Střešovice och lånade in landslagslirarna Marek Benes och Ondrej Nemecek i fem veckor.
Frågan var nog också hur Pixbo skulle trivas med tjeckerna, för importer i SSL är inte alltid lika med succé, utan känslan är att det snarare brukar floppa än flippa historiskt sett.
Så hur ska vi sammanfatta det hittills?
Ja, det verkar som att tjeckerna trivs utmärkt i Göteborg, men vet i sjutton om inte Pixbo trivs ännu bättre med tjeckerna.
Det är ju årets fynd, sett till förväntningar och förutsättningar, skulle jag nästan säga.
De har gjort det förbaskat bra.
De har inte bara snott ordinarie tröjor – de har blivit viktiga pjäser i laget.
Som idag mot Växjö där Pixbo vann med 5-2.
Båda hade stor del i segern.
Kanske framförallt Marek Benes som gjorde dubbla mål, det första en riktigt läcker styrning, det sista i tom kasse.
Pixbo har tillgång till tjeckerna en match till sedan drar de hem – och de kommer att lämna hål efter sig i Pixbo-maskinen.
Annars?
Ja, Max Wahlgren är inne i ett fantastiskt mål-flow. Det känns som han bara kan blunda och skjuta så blir det mål. En klassisk måltjuv. Två nya mål blev det mot Växjö.
Dessutom:
Alla minns ju första mötet mellan de här två lagen där Linus Henrikssons klubba träffade ansiktet på Christopher Holmér och skapade het debatt. Nu var faktiskt en ny klubba upp i ett ansikte när Kasper Hydén missade bollen och träffade plytet på Martin Ojaniemi – men inget snack den här gången att det var en ren olyckshändelse.
Hydén som föresten var tillbaka i Göteborg igen. Han lämnade ju Pixbo i våras för att hitta en nytändning i Växjö – en nytändning som fortfarande låter vänta på sig.
Ett mål blev det nu – men det var alltså förgäves.

***

Hur djup är talang-kistan uppe i Dalarna egentligen?
Mot Dalen släppte Falun fram Anton Ekstrand, 18 bast, som tackade för förtroendet genom att oerhört vackert snärta in 2-0-bollen efter ett frislag i sin SSL-debut.
Thomas Brottman ska ha en eloge för att ge talanger chanser.
Samtidigt måste man imponeras av talangerna som tar chansen.
Vi såg Omar Aldeeb få och ta chansen ifjol.
Vi har sett Malte Lundmark få och ta chansen i år.
Nu gjorde Anton Ekstrand det också.
Matchen då?
Ja, smaka på det här:
Dalen – Falun 0-8.
I Umeå.
Utan att Alexander Galante Carlström gjorde mål.
Det lär vara en del mörka ögon i Dalen-ledningen, gissar jag. Dalen var väldigt slätstrukna, och det kunde rasslat mer om inte Måns Parsjö-Tegnér varit så bra som han ändå var.
Samtidigt är Falun i en sanslös offensiv form. Det kändes som man fick göra så enkla mål mot Dalen, men hemmalaget ska inte helsågas för det, vi har sett samma tendens i många matcher nu där Falun rullar sönder motståndarna, flipperkulsspelar bollen och där målskyttar har öppna nät.
Kolla bara på avslutande 8-0-kassen av Simon Cederström. Den spelvändningen är blixtrande, Omar Aldeeb lirar bollen perfekt till Cederström som bara kan stöta in bollen i tomt nät.
Så snabbt, så vackert.
Sedan gjorde ju Emil Johansson mål vid stolpen där det fanns typ noll lucka – men det är också lite Falun i ett nötskal just nu:
Allt går in.
Plus:
Johan Rehn höll nollan, det är alltid en fjäder i hatten i innebandy.

***

Mullsjös dilemma fortsätter:
Man kan inte vinna mot topplagen i serien, och dit får vi räkna Linköping efter östgötarnas fina och vinstrika höst.
Mullsjö ledde med 4-3 efter halva matchen – sedan förvandlades Matej Jendrisak från halvljummen till stekhet och ledde gästerna till seger.
Den tjeckiske supercentern spelade fram Gustav Fritzell till 4-4 i slutet av den andra perioden och sköt både 6-5 och 8-5 i den tredje perioden när Linköping gjorde sitt segerryck.
Mullsjö reducerade två gånger om i slutet – men kom inte närmare än uddamålet och Linköping vann till slut med 8-7.
Jag misstänker att västgötarna är frustrerade.
Man sitter där med hela pusslet – man har ett överflöd av bitar, dessutom – men har förtvivlat svårt att lägga  bitarna rätt.
Man har testat att ändra, skifta om, men får liksom inte den träff man vill ha.
När man sedan släpper in mål som Joel Dagmans skott typ från mittplan – ja, då undrar man nog vad det är som händer.
Mullsjö är nu bara sjua i tabellen, och jag skriver bara eftersom förväntningarna är så pass mycket högre. Sedan skiljer bara fyra pinnar upp till fyran Linköping, något som kan ätas upp i ett nafs, men… ja, Mullsjö får inte riktigt ihop det.
Det får däremot Linköping.
Ångloket Matej Jendrisak leder laget på ett föredömligt sätt, man har många spelare som kan leverera, och många spelare som vuxit enormt och som blir bättre hela tiden.
Annars?
Ja, detta var eftermiddagens bästa underhållning, en het, tuff och intensiv batalj mellan två lag som vill driva på, som inte tycker om varandra sedan vårens heta slutspelsserie, som har ett gäng heta vinnarskallar som tvingar ur det bästa ur varandra.
En ny slutspelsserie mellan de här två hade varit en höjdare.

***

73. MIKA KOHONEN
Född: 10 maj 1971. Sport: Innebandy.
Kommentar: Trippel världsmästare (2008, 2010, 2016) efter att Finland brutit den svenska dominansen i innebandy för tio år sedan. Vald till världens bäste spelare vid fem tillfällen. Blev 2017 först att nå 1 000 poäng i svenska superligan (SSL).
Så skrev Sportbladets finska sportorakel Jarkko Päiväniemi om Mika Kohonen när han i samband med Finland 100-årsdag listade Finlands 100 bästa idrottare någonsin.
73:e bästa finländare någonsin.
Inte dåligt för ”Mighty Mika”.
Mot Jönköping klev superveteranen också fram. Inte bara med sitt spel som jag tycker är lyft från ifjol, men framförallt med sitt 3-2-mål som han bombade in med ett slagskott i powerplay.
Känslan där och då, med bara knappa tio minuter kvar, var att laget som gjorde 3-2 också skulle vinna.
Så blev det.
Strax därefter sopade Linus Nordgren in ett mål på ett patenterat volleyskott (han saknar nog de där Daniel Johnsson-mackorna i knähöjd…).
Just Kohonen och Nordgren, speldosor i varsin enhet, var två av Helsingborgs absolut bästa spelare i matchen så det var inte mer än rätt att de klampade fram när det behövdes som mest.
JIK tog timeout, reducerade och skapade skapligt tryck mot slutet utan att riktigt skramla fram den där superchansen, och Helsingborg kunde komma undan med en 4-3-seger.
Moraliskt viktigt med tanke på härdsmältan mot Höllviken, så klart, och FCH stärkte därmed upp sin slutspelsplats och har nu hela åtta poäng ner till nian Höllviken (dock en match mindre spelad) och tian Jönköping.

***

Mer innebandy i veckan!