Vad hände egentligen?
Ja, det hann man tänka flera gånger i matchen mellan Storvreta och AIK, för det var en ganska galen tillställning.
Storvreta gjorde ju 1-0 redan efter nio sekunder, hade 3-0 efter en minut och 55 sekunder, 7-0 efter 12.41… ja, det var en total överkörning av Storvreta samtidigt som det var en total genomklappning av AIK.
AIK som dessutom inte tog någon timeout förrän efter 7-0 – då var ju matchen redan körd, även om innebandy är innebandy och det återstod över 47 minuters spel. Alldeles för passivt och segt av AIK alltså – där ingen verkade vara riktigt på tå.
Till slut vann Storvreta med hela 15-5.
Klasskillnad alltså.
Flera stack så klart ut offensivt i hemmalaget:
Alexander Rudd gjorde äntligen sina första poäng för säsongen då han satte två mål, där det första kom via en straff där bollen med stor möda och en hel del flyt rullade in, men det sa också ganska mycket om matchen i stort där Storvreta hade allt med sig.
Niklas Winroth svarade för två mål och två assist – centern som fått något av sitt offensiva genombrott den här säsongen, och som får fortsatt förtroende nu när Rudd är tillbaka eftersom Vreta börjat rulla på tre femmor där man spridit ut ammunitionen.
Fyra poäng av Robin Nilsberth som man tycker att det ska finans så mycket mer poäng i, och som nu visade att det verkligen kan rassla.
Jimmie Pettersson stänkte in tre nya mål, och galet nog så har han fördubblat sitt poängsnitt sedan han gjorde comeback efter nyckelbensskadan. Innan den så hade han ett poängsnitt på 1,375 över åtta matcher, efter den så har han ett snitt på 2,71 på sju matcher.
”JP” menade att skadeperioden blev en tändning för honom:
– Så här efteråt så gav mig tiden borta från innebandyn en push. Jag insåg hur kul det är att spela och hur tråkigt det är att sitta bredvid. Skadan gav mig en tändning, sa han.
Då ska man ju också komma ihåg att han inte spelade fulltid i de första matcherna efter skadan och att Storvreta de senaste matcherna rullat på tre femmor vilket inneburit mindre speltid för ”JP” jämfört med starten på serien då Vreta mer lirade med två femmor och en avlastningsfemma.
– Vi kör ett test med femmorna nu för att hitta något till slutspelet, sedan får vi se vad det mynnar ut i. Det har fungerat väldigt bra hittills i alla fall, sa Jimmie.
Storvreta kommer må bra av att gå på tre femmor när det vankas slutspel.
Går det bra så sparar man krafter.
Går det sämre kan man gå ner på folk och ha mer kräm i benen kvar i spetsspelarna.
AIK?
Ja, det är inte första gången laget kollapsar.
Det är bara att bryta ihop och komma igen – och trots att man torskade med tio bollar så har man hela 29 mål till att gå på jämfört med Örebro i bottenstriden (vilket skvallrar om hur mycket Örebro läckt under den här säsongen…).
Målskillnaden kan bli en viktig parameter i bottenstriden till slut.
Det har vi sett förr.
Där har AIK alltjämt rejäl fördel – trots debaclet mot Storvreta.

***

Mullsjö har sannerligen slipat till sin defensiv.
Det kändes ju fruktansvärt ihåligt och lojt ut borta mot Höllviken och sedan rann det vidare i derbyt mot Jönköping – men sedan har man bara släppt in nio mål på tre matcher.
Släpper man in så få mål så skapar man sig helt andra förutsättningar att vinna matcher.
Även om det inte räckte mot Linköping förra helgen (3-2-torsk) så skapar det alltid stabilitet och trygghet när defensiven sitter.
Det är ju a och o i innebandy, som de flesta säger.
Orkar man hålla i den här defensiven så lyfter Mullsjö – för spetskompetens framåt har man ju.
Det visade sig mot Helsingborg, där det blev en 6-4-seger efter en ny solid defensiv insats, och där spelarna som ska göra mål gjorde mål: Sebastian Palmqvist (2), Kim Ganevik, David Gillek, Isaac Rosén och Anton Vestlund.
Mullsjö har alltjämt en bit kvar till att bli det lag alla trodde att man skulle bli, men känslan är att det börjar gå åt rätt håll nu.
För som sagt, det här är rätt viktiga nycklar:
Fungerande defensiv.
Rätt spelare som producerar.
Två saker som gör att man kan leverera över tid.
Helsingborg?
Jag var en av skeptikerna inför säsongen, har svajat i takt med lagets resultat, men känslan är att laget har det väldigt jobbigt nu och att det grundar sig i att man är så få folk.
Orkar man verkligen hela våren?
Det blir en utmaning – inte minst eftersom Sirius verkligen är på jakt underifrån.

***

Är Thorengruppen definitivt skjutna i sank nu?
Laget har förlorat alldeles för många nyckelmatcher och nu lyckades man inte heller knyta ihop derbyt mot Dalen, det blev ”bara” två poäng till slut – men TTG hade nog behövt tre för att behålla hoppet inför fortsättningen.
Man har förvisso Örebro i sin nästa match – men sedan ska man möta alla lag i den södra derbygruppen, och det känns tveksamt om man kan ta speciellt många poäng där.
Inte som det har sett ut den här säsongen.
Typiskt nog var det ju också Fredrik Edholm som berövade TTG en trea i derbyt.
Han har ju Thorengruppen som moderklubb, var på väg dit inför den här säsongen men kunde inte lösas loss från Dalen, har varit skadad hela hösten och precis gjort comeback – och hans första spelmål i år (han har gjort ett par på straff innan) var 2-2-bollen som fixade kryss.
Precis innan målet hade TTG en situation där det jublades för 3-1 – nätet rasslade, Linus Holmgren firade. Men det blåstes av någon anledning bort och bara någon minut senare kom 2-2.
Snacka om TTG-kalldusch.
Två poäng till slut i alla fall sedan Tobias Bergfors avgjort på övertid.
Dalen lever farligt vid slutspelsstrecket nu.
Det skiljer fyra poäng ner till nian Sirius – men då har man en match mer spelad.
För Dalens del var det en nyckel att man vann hemmamatchen mot just Sirius nyligen – annars hade Uppsalalaget varit förbi.
Kampen om slutspel fortsätter för Dalen.
Kampen för TTG har jag redan dömt ut – och inte ångrat mig ännu.

***

Det är lätt att bedöma, kritisera, hylla olika spelares prestationer – men det är alltid viktigt att komma ihåg att det finns en människa bakom idrottsmannen eller -kvinnan.
Det går inte skilja på privatliv och idrottande.
De är intimt sammanflätade.
Mår man bra vid sidan om planen så levererar man oftast på densamma.
Samtidigt:
Mår man inte bra vid sidan om planen så levererar man sällan på densamma.
Så har det varit för Sara Steen.
22-åringen som gör sin nionde SSL-säsong (det låter lika osannolikt varje gång…) fick ju sitt riktiga genombrott ifjol och har nu stjärnstatus. Hon var alldeles strålande i höstas, en av SSL:s allra bästa spelare, men stod inte att känna igen i omstarten efter VM.
Två matcher utan mål för målspottaren.
Det fanns en förklaring.
Den handlade om människan Sara Steen.
– Min mormor gick bort för tre veckor sedan och jag har inte kunnat tänka så mycket på innebandy, sa hon.
– Vi har varit nära under min uppväxt, men det var framförallt att det hände så oväntat som var det jobbigaste. Hon var bara 66 år och inte sjuk, det kom väldigt plötsligt.
Starkt av henne att berätta.
Sorgearbetet fortsätter men den värsta chocken har lagt sig.
Hon berättade att hon nu börjat kunna fokusera på innebandyn igen – och då har hon börjat göra mål igen, både förra och denna helgen (en kasse i segern mot Linköping).
Endre som går starkt, som är trea i tabellen – och det är en placering som man vill behålla.
Det är ju fem lag som är i särklass, och att bli trea – och slippa möta ett av de fem bästa lagen redan i kvarten – är så klart viktigt.
– Vi har pratat om det, sa Sara Steen.
– Vi blir hellre trea än fyra av den anledningen. Kan vi hålla oss borta från något av de fem bästa lagen i kvarten är det bra, det gäller att ta alla poäng det går framöver.

Damerna idag:

Linköping – Endre 3-6: Det mest anmärkningsvärda i den här matchen var att Linköping orkade hämta ikapp ett 0-3-underläge efter första halvan av första perioden till 3-3 innan första pausvisslan – men sedan gjorde Endre tre nya mål och då hade hemmalaget inga svar. Linköping som nu halkade under nedflyttningsstrecket där man parkerar tillsammans med Warberg – och duon har två poäng upp till Telge ovanför strecket.

Warberg – Dalen 3-6: Dalen tog ett gigantiskt kliv mot nytt kontrakt i och med den här vinsten – nu är gapet ner till strecket hela åtta poäng. Det var nog mest det man tänkte på också, även om segern dessutom innebar att man klättrade upp på åttondeplatsen i sammandraget – och därmed också har en slutspelsplats. Mot Warberg hade man 4-0 redan efter första perioden, och det släppte man sedan aldrig. Anna Skyltbäck sköt två mål – och har nu gjort fem mål på två matcher.

Täby – Kais Mora 4-6: Det här var en match som stegrades – och som efter två ganska sega perioder blev lite mer rock’n’roll under sista tredjedelen. Kais Mora ledde med 2-0 efter två perioder, och svarade med två snabba mål när Täby fick en reducering i början av tredje – och sedan höll gästerna avståndet matchen ut. Noterbart är att Malin Andréason blev mållös efter femton raka matcher med fullträffar. Nu toppar Kais Mora tabellen. Tyngre för Täby som nu torskat mot både Iksu och Kais Mora och som därmed tappat i den absoluta toppstriden.

***

Igår:

Örebro – Falun 3-10: Alexander Galante Carlström var tillbaka efter sin pulkaolycka – och väntade bara drygt tre minuter innan han gjorde mål igen, och innan matchen var så hade skarpskytten lastat in tre påsar. Målformen har inte tappat under frånvaron i alla fall. Falun sprang ifrån till 5-0 redan i den första perioden och segern var solid – och dalalaget har vunnit säsongens tre möten mot Örebro med sammanlagda målskillnaden 34-8.

Pixbo – Linköping 9-4: Jovisst blev det en målrik match igen mellan de här kombattanterna, men det blev inte alls så jämnt som förväntat utan Pixbo var en klass bättre. Hemmalaget hade 3-0 efter första perioden och 7-1 efter drygt halva matchen. Linköping närmade sig något på slutet, men det var mest av akademiskt intresse – Pixbos seger var aldrig hotad. Max Wahlgren matade in tre mål – och Linus Henriksson svarade för hela sex poäng (tre mål, tre assist).

Växjö – Höllviken 10-4: Växjö sprang ifrån till 3-0 efter knappt elva minuter – där Ludwig Persson noterades för samtliga fullträffar. Landslagscentern gjorde totalt fyra mål till slut, och Växjö tog en solid seger där man kunde rida på första periodens 4-0-ledning hela vägen i kaklet. Noll mål av Pontus Karlson och Johannes Wilhelmsson för Höllviken – då vinner skåningarna väldigt sällan.

Sirius – Malmö 2-3: Tung seger för Malmö. Skåningarna är ju ett jojo-lag, men nu är man sjua i tabellen och har hela tio poäng ner till nedflyttningsplats, så nu borde man kunna sluta oroa sig för en degradering och istället koncentrera sig på att ta en slutspelsbiljett. Det var tajt mot Sirius, men dubbla mål av Ellen Rasmussen och en påse av Cecilia Di Nardo säkrade vinsten.

Rönnby – Jönköping 8-1: Jönköpings fina form under hösten verkar bortblåst. Storförlust mot Rönnby och bara en enda seger på de nio senaste matcherna (en uddamålsseger mot jumbon Telge) borde oroa småländskorna som ändå inte är direkt indragna i nedflyttningsstriden, men som på intet sätt är säkra. De etablerade poängspelarna levererade för Rönnby där Jonna Sjöberg, Linnea Nilsson och Elin Björkman alla blev tvåmålsskyttar.

Iksu – Pixbo 8-6: Pixbo har förlorat två matcher den här säsongen – båda mot Iksu. Umeålaget vann andra perioden med 3-0 och den 5-1-ledningen förvaltade man sedan till seger. En av de stora matchhjältarna var Johanna Hultgren med sina fyra påsar. Iksus ”låga” tabellplacering är färgad av den usla starten på säsongen, men nu är man ett av de formstarkaste topplagen då man slagit både Täby och Pixbo. I nästa omgång väntar nästa styrkeprov: Kais Mora.

Karlstad – Telge 1-8: ”Kan Telge jobba till sig ett kryss? Kanske, kanske”, skrev jag inför den här matchen. Det blev något helt annat – Telge åkte till Värmland och tog en storseger efter bland annat fyra mål av Felicia Forsmark. Ingen superskräll, men visst är det överraskande – och nu är nykomlingen över nedflyttningsstrecket. Vi ska inte förta Telges prestation, men det är uppenbart att Karlstad inte mår bra den här säsongen.

***

Mer innebandy i veckan som kommer!