Okej, vi ska inte överdriva.
Jim Johansson var också tydlig när jag frågade om vi såg en Jim Johansson-effekt:
– Nej, absolut inte, sa han.
Fakta där dock:
Dalen hade fyra raka förluster inför landslagsuppehållet.
Dalen har vunnit tre av fyra matcher efter landslagsuppehållet.
Under uppehållet anslöt Jim Johansson till laget.
Han som varvade ner (eller tog en SSL-timeout…) efter förra säsongen eftersom han skulle bli pappa, som harvat runt i lägre serier och sprutat in pinnar, men som valde att göra comeback för att ge en injektion till Dalen.
Han har gjort poäng i alla matcher hittills.
Mot Höllviken klev han in och sköt två mål, viktiga 2-2 och 3-2, när Dalen tog en viktig 7-4-vinst.
Jim Johansson har inte ensam lyft Dalen, men jag tror absolut att han har haft en effekt på laget.
Inte bara, eller ens primärt, för att han är en bra spelare som kommer in och bidrar, utan för att en ny spelare får laget i övrigt att kvickna till. Det rumsterar om lite i hierarkierna, ökar konkurrensen och rubbar strukturerna lite.
Utan att veta så är jag ganska säker på att Dalen ville ha någon sådan effekt för att lyfta spelmässigt.
Att Jim Johansson dessutom är en glad prick som sprider glädje och energi gjorde det nog inte sämre.
Dalen är ett lag som drivs av energi – och Jim Johansson kan i mångt och mycket beskrivas som ett energikraftverk.
Vi ska inte överdriva Jim Johansson-effekten, men visst sjutton är det något som påverkat Dalen i positiv riktning.
Inget snack om saken.
Dalen fixade alltså en ny seger karakteriserad av det klassiska hårda jobbet och den uppoffrande defensiven, och med tre segrar på fyra matcher efter uppehållet så har man tagit tillbaka det kommando i slutspelsstriden som man tappade för ett tag sedan. Nu är man åtta igen och gapet ner till jagande Sirius är fyra pinnar.
Det kändes ju som att den där slutspelsbiljetten verkligen höll på att glida Umeålaget ur händerna, men nu är man med i kampen igen.
Jim Johansson är inte hela anledningen, men hans intåg ska inte underskattas.
Höllviken?
Ny tung förlust.
AIK i nästa omgång.
Seger där och man kan räkna in nya kontraktet – förlust och avslutningen blir mer av en rysare.

***

Grattis Jesper Berggren!
Match nummer 535 i högsta serien och därmed nu den spelare som spelat flest matcher genom åren.
En trotjänarback som inte är den flashigaste spelartypen, den som kliver in och avgör matcher på löpande band, men en ack så viktig grundbult och hörnpelare i storlaget som alltid är där, som alltid gör sitt jobb och som aldrig viker ner sig.
En sådan där spelare som alla tar för givet bara ska vara där.
Trotjänaren fick också uppleva en seger i sin jubileumsmatch när pigga nykomlingen Jönköping slogs tillbaka med 8-4.
JIK har ju vuxit in i SSL-kostymen att den nästan börjat strama, och man visar ju just nu även att man kan utmana och göra det jobbigt för de absolut bästa lagen i serien. Man gjorde det mot Falun senast, och man gjorde det mot Storvreta nu också.
Det stod 3-3 efter över halva matchen innan Storvreta, sin vana trogen, drog i en växel till och drog ifrån under den sista tredjedelen.
Uppsalalaget är ruggigt starka i slutet av matcherna i år.
Hela sju olika målskyttar nu också – och spelarna som ska göra mål fortsätter att göra mål, bland annat Valdemar Ahlroth, Albin Sjögren, Jimmie Pettersson och Henrik Stenberg antecknade sig i målprotokollet.
Storvreta känns alltmer som laget att slå i vår.

***

2-9-förlust mot Storvreta förra helgen.
8-4-seger mot Falun nu.
Hyfsade kontraster för Växjö som gick från överkörda till defilerande mot seriens två dominanter.
Nyckelsekvensen mot Falun var ju helt klart när Växjö städade av ett fem minuter långt boxplay, varav två minuters spel tre mot fem, i mitten av den andra perioden.
Det stod 3-3 när Johan Roos fick en femma för hårt spel, och där Ludwig Persson åkte på en tvåa för att ha sparkat på sargen, men där Växjö var strålande i boxen och höll ner det till ett insläppt mål.
Där fick Falun chansen att avgöra matchen – men tog den inte.
Falun ledde ändå med en boll inför sista perioden – då gick Växjö ut och vann slutronden med klara 5-0 efter att nästan omgående ha matat in tre snabba mål genom Jesper Sankell (efter en sargstuds!), André Andersson och Christopher Holmér.
Starkt av smålänningarna så klart, men segern var dyrköpt då Markus Jonsson fick bryta matchen med en knäskada.
Oklart hur illa det är med honom, men det såg inte bra ut och blir nyckelbacken borta länge är det ett stort avbräck för serietrean.
Annars?
Ett ganska grinigt möte med mycket känslor och diskussioner.
Det märks att lagen byggt upp en form av hatkärlek mellan varandra, man tycker nog det är kul att mötas men tycker sannerligen inte om varandra.

***

Sirius är svårspelade just nu.
Av det jag såg så var Linköping starkare överlag, hade ett väldigt bra försvarsspel och kunde också rättmätigt vinna med 3-2 till slut – men det var inga stora marginaler, och Sirius har en förmåga att bita sig kvar i matcher.
Uppsalalaget är nu det där kompakta och jobbiga laget som man vill och ska vara, som man inte var i säsongsinledningen men som man blivit under nygamle tränaren David Ahlmark.
Linköping hade dock förarsätet hela matchen och ledde med både 2-0 och 3-1, och lyckades hålla undan trots att pressen ökade på slutet när Sirius plockade keepern och tryckte på.
Östgötarna ånger därmed på i kampen om en plats bland de fyra bästa.
Samtidigt tappar Sirius i slutspelskampen.
Både Helsingborg och Dalen har kvicknat till, plockat viktiga poäng och Sirius har nu fyra poäng upp till slutspelsstrecket.
Nästa match mot FCH blir så klart en nyckelfajt.
Oavsett:
Bränner Sirius slutspel beror det inte på en misslyckad slutspurt, det beror på en urusel säsongsstart.

***

Thorengruppen sprang upp i en 4-1-ledning hemma mot Mullsjö.
Men det räckte inte.
Mullsjö vände och vann med 7-5 till slut efter att bland annat ha matat iväg hela 17 skott under den avslutande tredjedelen som man vann med 4-0.
Både Kim Ganevik och David Gillek matade in dubbla mål var.
Mullsjö som sagt (någon sa väl det i alla fall…) att de gett upp kampen om fjärdeplatsen och hemmaplansfördel i kvarten, och nu spelar för att vara i så bra slag som möjligt när slutspelet drar igång.
Det är lite svårt att värdera västgötarna, men visst kliver man in som en stor dark horse i avgörandet.
Efter en risig höst är man betydligt stabilare nu och det finns en trupp som är bra nog för att utmana de bästa om man får träff.
Så det också också klart, ristat i sten:
Thorengruppen spelar i Allsvenskan nästa säsong.
Lika överraskande bra som förra säsongen var, lika överraskande dålig har den här säsongen varit.

***

Endre och Täby, två av utmanarna till guldet i år, har båda varit inne i en tuff period vilket gjort att de tappat fästet i kampen om de tre översta platserna i tabellen, och istället hamnat i en egen duell i kampen om fjärdeplatsen.
Eller ja, så såg det ju länge ut, men nu är ju faktiskt Rönnby med i den där kampen också. Laget har under de två andra lagens formsvacka tagit en hel del poäng, och hotar nu underifrån.
Idag möttes Endre och Täby.
Endre med fyra raka nederlag i bagaget.
Täby med bara en seger (med uddamålet mot bottenlaget Telge…) på de sex senaste matcherna.
Snacka om att det var en viktig match för båda.
Både för att få ett trendbrott, visa att man kan leverera och i kampen om den där fjärdeplatsen som ger hemmafördel i kvartsfinalen.
Ja, som tabellen ser ut just nu är det ju inte osannolikt att lagen möts i kvarten också, precis som ifjol.
Endre plockade hem segern till slut efter att ha vunnit med 5-3.
En blytung seger för gotländskorna.
Laget som alltså förlorat fyra raka matcher och dessutom fått megastjärnan Sara Steen skadad och borta resten av säsongen.
Att tappa en sådan stjärna kan både hjälpa och stjälpa ett lag.
Antingen så blir man skärrade – eller så knyter man näven, växer som grupp och visar alla att man kan ändå.
– Vi tappade henne (Steen), men samtidigt är vi ett lag som borde vara ännu mer taggade att visa hur bra vi kan vara. Vi har haft lite spärrar i huvudet senaste tiden, har inte orkat lyfta spelet, men jag hoppas det vänder nu, sa Linnéa Wallgren om det faktum att man tappat sin stjärna.
Endres forsatta resa blir intressant.
En resa som alltså kan bli mot just Täby i kvarten, något som Wallgren inte skulle ha något emot:
– Det hade varit kul, vi är revanschsugna efter det som hände ifjol när de slog ut oss. Det känns som våra matcher blivit rivalmöten. Det är många dueller och heta känslor, nu kändes det nästan som ett slutspelsmöte, sa Wallgren.
Det hade blivit en stekhet kvart, helt klart.

Mer idag:

Malmö – Iksu 2-7: Iksu fortsätter att sätta press på Kais Mora och Pixbo i toppen och ser till att de båda topplagen inte har råd att tappa poäng om de ska ha kvar sina tätpositioner.  De regerande mästarinnorna är i riktigt bra form och tog en klar och solid seger mot formstarka Malmö och spjutspetsarna Amanda Delgado Johansson och Johanna Hultgren matade in dubbla bollar var.

Jönköping – Pixbo 3-5: Inga stora siffror, men Pixbo lyckades fixa en ny seger ändå. Det kändes ju klart när Amanda Lööv Miljevic satte 4-1 i början av den tredje perioden, men två reduceringsbollar av Jönköping gjorde match av det igen innan Linda Andersson punkterade matchen med sitt 5-3-mål. JIK som därmed kan glömma slutspel känns det som – och som får sikta in sig på att lösa nytt kontrakt istället.

***

Igår:

Helsingborg – AIK 6-2: Nej, AIK orkade inte upprepa prestationen från matchen mot Mullsjö och svarade för en ganska slätstruken insats mot Helsingborg. Eller ja, hemmalaget var vassa också. En klass bättre. Skåningarna hade 5-0 efter två perioder – så det var ingen fara för hemmalaget som tog blytunga poäng i den så täta slutspelsstriden. AIK är nu tre poäng från fast mark i tabellen – och har fem pinnar upp till Höllviken som man ställs mot en ”måstematch” i nästa omgång.

Pixbo – Örebro 6-5 (ot): Simon Palmén var Örebros stora stjärnvärvning inför säsongen och han kostade rejält med cash, men det var det nog värt för nykomlingen och mot Pixbo svarade stjärnan för två mål i sista perioden vilket räddade kryss och en poäng, och därmed ökade man avståndet ner till AIK till tre poäng. Något kontrakt är inte klart, men nog förbättrade det förutsättningarna. Pixbo vann till slut efter att Linus Henriksson avgjort i sudden.

Warberg – Linköping 7-6: Jo, här slog nog Warberg in spiken i kistan och fixade nytt SSL-avtal. I och med segern så har man nu ett glapp på sju poäng ner till Telge under strecket och då återstår bara tolv poäng att spela om. Det ska till något spektakulärt om halländskorna bränner det läget, dessutom spelar man ju säsongens bästa innebandy under nye huvudtränaren Mikael Nilsson. Camilla Halldén matade in hela fyra bollar för hemmalaget. Linköping? Rökta.

Telge – Kais Mora 4-7: Kais Mora var redan i fint slag, nu är också Malin Andréason (ett mål) och Therése Karlsson (två mål, en assist) tillbaka i spel och levererade omgående vilket gör dalalaget både bredare och spetsigare. Väntad seger så klart, Kais Mora gjorde det som behövdes. Telge har avverkat topplag på rad och tappat i kampen om nytt kontrakt, men har nu ett ”beskedligare” schema i avslutningen. JIK ligger närmast ovanför nedflyttningsstrecket, fyra poäng före.

Dalen – Karlstad 1-0: Två raka segrar, sedan orkade inte Karlstad förlänga sviten och blanda sig i slutspelsstriden på allvar och efter förlusten mot Dalen så är man nu fem pinnar ifrån en slutspelsplats. Camilla Lundin – ett av Dalens tyngsta nyförvärv inför i år – sköt matchens enda mål för hemmalaget som kämpar om en av de två återstående slutspelsbiljetterna, och som just nu är sjua i sammandraget.

***

I torsdags:

Rönnby – Sirius 4-3 (ot): Rönnby kommer att kliva in i slutspelet med en intressant form och nu är man ju, på grund av Täbys och Endres risiga form på slutet, i princip ikapp just Endre och Täby och är med i kampen om en fjärdeplats – och hemmaplansfördel i kvarten. Den såg man ju inte komma precis. Mot Sirius tappade man en 3-1-ledning till kryss innan Elin Björkman avgjorde i sudden – Björkman som även avgjorde matchen innan dess med ett sent mål mot Täby.

***

Mer innebandy i veckan.