Storvreta har varit fullständigt makalöst bra under en väldigt lång tid.
Man har inte bara vunnit sina matcher – man har dessutom gjort det med bred marginal.
Ja, det har nästan känts som att Storvreta är oövervinneliga, så förbaskat bra har man varit den senaste tiden.
Vad händer då?
Man får storstryk borta mot Mullsjö.
Visst, Vreta hade inte mycket spela för, seriesegern är nästan säkrad, men ändå – ingen hos serieettan klampade in i Nyhemshallen utan att vilja vinna och resa tuppkammen ytterligare inför slutspelet.
Mullsjö gjorde en storstilad insats, svarade när Storvreta kändes på väg in i matchen där i andra perioden, och orkade hela vägen ut.
Det här var ett besked som Mullsjö verkligen ville ha inför slutspelet, en värdemätare på att man efter den risiga hösten och uppryckningen efter jul verkligen klampar på rätt stig, något som visar att man kan utmana seriens bästa lag.
Men det var inte bara ett besked för Mullsjö.
Det var ett besked som sju slutspelslag välkomnade.
Storvreta varit en mullrande maskin som kört över allt och lite till, som känts för bra för alla andra, som skapat mentalt övertag mot i princip alla lag, men nu fick alla se att Storvreta inte alls är oövervinneliga.
Ja, Storvreta går att slå.
Tydligen.
Den här Storvreta-torsken var på något sätt ett välkommet resultat inför slutspelet.
Den där öppna gatan mot Globen känns helt plötsligt inte lika öppen.
Samtidigt:
En match är ingen match, i slutspelet är det bäst av sju som gäller och det är det alltid bästa laget som går vidare.
Det går inte snacka bort fyra förluster.
Storvreta och Falun kliver in som favoriter i slutspelet – men båda lagen är mänskliga.
Falun har visat det den senaste tiden och nu visade också Storvreta att man faktiskt kan förlora matcher.
Känslan är att det här blir ett riktigt vasst slutspel.

***

Sista herromgången på lördag – och samma helg spelar damerna dubbla omgångar. Hett!