AIK åker ur SSL.
Det står klart efter att man 4-3-torskat mot succénykomlingen Jönköping.
Ett tag såg det ut som att man skulle klamra sig fast i sista livlinan.
Axel Larsons riktiga viljemål fram till 3-2 är ett sådant där mål som kan lyfta och stärka ett desperat lag en nivå till, men det här är inte AIK:s säsong och det här var inte AIK:s match.
JIK tog timeout, kvitterade med en och en halv minut kvar, och stängde sedan matchen i tom bur.
AIK var nära, men ändå inte.
En epok går i graven, ytterligare ett klassiskt storlag lämnar SSL och Stockholm står – just nu i alla fall – utan representant i Sveriges högsta serie.
En del menar att det är katastrof, andra menar att det inte spelar någon roll.
Tiden får utvisa vad det betyder.
Fakta är dock att många klubbar sprungit om klassiska AIK.
Solnalaget hade sin storhetstid på 2000-talet, man lirade fem finaler på sex år och bärgade dubbla SM-guld.
Niklas Jihde lämnade sina skor på planen 2009, Kim Nilsson levde upp till kraven som ersättare och höll AIK kvar i toppen ett par säsonger, men sakta kröp sig verkligheten på, och när sedan Kim Nilsson hyrdes ut till Schweiz så började raset på allvar, guldglans förvandlades till kamp för överlevnad.
Tanken var ju att Kim skulle komma hem igen, han hade ett kontrakt att fullfölja, och även om jag förstår att det var oundvikligt att hindra hans vilja att komma hem till Kalmarsund så var det någonstans stöten för AIK.
AIK gjorde rätt när den affären blev klar:
Man valde att satsa ungt, man valde att satsa lokalt, man valde att spela en positiv och glad innebandy.
Det var en bära eller brista-satsning och det blev det sista, och även om det kanske var den enda vägen som AIK kunde ta så får man ändå berömma klubbens mod att göra den satsningen.
Det var AIK:s chans i nya innebandy-Sverige.
Klubbar i mindre städer har nya arenor, helt annat publik- och sponsorunderlag, kan locka spelare på ett helt annat sätt – och där har AIK helt enkelt inte haft möjligheten att konkurrera.
Då är frågan:
Får vi se AIK i SSL igen?
Inte omöjligt alls, man har ett starkt varumärke, kommer kunna locka bra spelare från Stockholm och kan absolut gå upp igen.
Kan AIK bli en stormakt i SSL igen?
Det är tveksamt. Just nu kan inte klubbar i Stockholm konkurrera med arenor, ekonomi och intresse som finns på andra mindre orter i Sverige.
En era är slut.
Den kommer inte som en enorm överraskning, vi har nog väntat på den ett tag med tanke på hur det sett ut de senaste åren.
AIK har levt på lånad tid ett tag, och nu tog tiden slut.

***

Grattis Dalen!
Umeågänget säkrade sista slutspelsplatsen i den näst sista omgången genom att besegra Växjö med 5-4.
Det är också bara att buga och bocka för draget att plocka in Jim Johansson i truppen igen, han har sannerligen blivit precis den injektion som man hoppats på och har också klivit fram och gjort flera viktiga mål på slutet.
Han sköt 2-2 och 2-3 borta mot Höllviken när Dalen vände och vann den matchen, han gjorde 5-4 mot Helsingborg i en 5-5-match som Dalen till slut torskade på straffar och mot Växjö klev han fram igen.
Det stod 3-3 i mittperioden när han drog in 4-3-bollen.
Ett mål som sedan gav 5-3-ledning efter mål av Sebastian Degeryd, och Växjö kom aldrig närmare än en Jesper Sankell-reducering och tryck på slutet.
Vi måste fråga oss:
Hade Dalen grejat en slutspelsbiljett utan Jim Johansson?
Det får vi aldrig veta, men det är klart att han haft en positiv inverkan och att han producerat i viktiga lägen.
Innan landslagsuppehållet hade laget fyra raka nederlag, efter uppehållet – med Johansson tillbaka – har det blivit fyra segrar på sex matcher, och poäng i fem av de där sex kamperna. Johansson själv har gjort poäng i alla matcher.
I och med den här segern så slipper Dalen en nervdallrande sista omgång mot succénykomlingen Jönköping, och kan förbereda sig på slutspel.
Med tanke på resultaten på slutet så kliver man ju in med en positiv känsla där.
Och som brukligt:
Vem sjutton vill åka till Umeå under en slutspelsserie?
De där resorna lockar ingen i SSL.
Plus:
Coast-to-coast-backen Victor Nystedt är stekhet just nu. Han gjorde mål för sjätte matchen i följd mot Växjö.

***

Alexander Galante Carlström har ju inte sett helt bekväm ut sedan Faluns materialbyte, men borta mot Höllviken lossnade det.
Rejält, dessutom.
Skarpskytten matade in hela fyra bollar när Falun tog en solklar 10-3-seger och han bröt därmed sin tre matcher långa måltorka.
Falun som fick igång bra rull, som gjorde fina mål och som pumpade in lite självförtroende i en grupp som haft lite gnissel i maskineriet på sistone.
Visst, Höllviken hade inget att spela för, men för Faluns del tror jag inte det spelade någon roll. Man ville få tillbaka lite känsla, få lite flyt i spelet, få lite målrassel. Det här var ingen värdemätare alls, men nog fick man lite av just det där och det kan man plocka med sig inför fortsättningen.
Annars?
Ja, Vidar Jonsson och Ola Persson tackades av inför matchen, tränarduon lämnar ju Höllviken nu. Två skickliga coacher som har gjort underverk med den skånska klubben, måste sägas.
Höllviken var uppe i SSL en säsong och var en slagpåse, laddade om batterierna ett år i Allsvenskan och kom tillbaka bättre, och har nu hållit sig kvar i SSL under två säsonger.
Finns kapacitet att ta ett kliv till?
Kanske.
Det förutsätter två enkla saker:
Att spetsspelarna stannar.
Att man stärker upp backsidan.
Ja, sedan ska man ju ha en ny tränare också.

***

Offensiv lossning och hela nio mål framåt – så många mål har inte Sirius gjort i någon match den här säsongen fram till 9-6-vinsten mot Pixbo.
Grejen var ju bara att det var förgäves.
Dalen slog tillbaka Växjö på hemmaplan och säkrade därmed sista slutspelsbiljetten och förvandlades Sirius avslutning till en akademisk parentes.
Sirius uppryckning efter den usla starten den här säsongen har jag redan ältat alldeles för många gånger, men nu när det är svart på vitt så är det bara att konstatera att det var starten och inte spurten som grusade klubbens uttalade slutspelsplaner.
Att laget har den kapacitet som gjorde dem till ett utpekat flipplag inför säsongen är det inget tvivel om, det har man visat senaste månaderna.
Oavsett, Sirius har något att bygga på.
Nu gäller det bara att försöka se till att David Ahlmark stannar som huvudtränare, en diskussion som redan är igång.
Pixbo då?
Ja, laget har nu spelat sju raka matcher utan att ta någon trepoängare, men har å andra sidan kryssat i fem av matcherna så man tar ju sina pinnar.
Formen är inte lika furiös som i inledningen av säsongen, men det förringar ändå inte att Pixbo kliver in i slutspelet som en outsider.
Just nu är man dessutom fyra i tabellen och har hemmaplansfördel i kvarten i egna händer i slutomgången.
Bryter man trenden och tar en trea då…?

***

Rönnby överraskar igen.
Inför förra säsongen tappade man massor av rutin med backen Sanna Scheer i spetsen och föreningen uttalade att nytt kontrakt var målsättningen.
Då överraskade laget och tog sig komfortabelt till slutspel.
Inför den här säsongen tappade man stjärnorna My Kippilä och Adina Augustsson och återigen fick man leva med att vara nederlagstippade.
I Sportbladets SSL-enkät inför säsongen pekades laget till och med ut som årets negativa överraskning.
Då har man överraskat igen.
Rejält.
Rönnby har parkerat på en stabil slutspelsplats hela säsongen, men har nu dessutom blandat sig i striden om en plats bland de fyra bästa.
I slutet av november var man nio poäng från ”de fem stora” i tabellen.
Så sent som för några veckor sedan var man åtta poäng från ”de fem stora”.
Nu, fem segrar senare, är man ikapp och utmanar alltså om en fjärdeplats i slutomgångarna.
Det är otroligt starkt.
Dock så lär det inte bli någon fjärdeplats eftersom man har tuffast tänkbara slutschema med Kais Mora, Pixbo och Iksu som motståndare. Visst, Rönnby har vunnit mot Iksu innan, men nej, det kommer inte räcka.
Hur har Rönnby då kunnat leverera trots tappet av mycket rutin och många stjärnor?
Talangbanken är ju nyckeln.
Det har kommit upp massa bra spelare underifrån som blivit SSL-mässiga snabbt.
Se bara på Lisa Söderlund.
Linnea Nilsson – en av de sista kvarvarande stjärnorna – trycker på att det är kollektivet som gör det:
– Vi har inte stjärnorna som vissa andra lag utan vi lever på kollektivet. Vi har jobbat mycket med att skapa en stark grupp, sa hon när jag pratade med henne efter övertidssegern mot Karlstad idag.
Rönnby pekades ut som årets negativa överraskning.
Frågan är om man inte är säsongens positiva överraskning?
Skaplig kontrast.

Mer damer:

Sirius – Linköping 8-7 (ot): Sirius ledde med 7-2 efter två perioder – men tappade till 7-7 i den sista perioden där Frida Lundberg fick in kvitteringen för Linköping med en minut kvar att spela. Sirius fick dock sista ordet efter att Anna Gertz avgjort på övertid. Det var dock en dyrköpt seger eftersom Sofie Paulsson gick av skadad. Linköping tog därmed äntligen poäng igen efter tretton raka matcher utan en enda pinne – men kontraktet är ändå kört: man har åtta poäng upp till strecket med nio poäng kvar att spela om.

Täby – Warberg 11-3: Har Täby samlat ihop krafterna igen? Det återstår att se, men med tanke på formen senaste tiden och Warbergs fina framfart så får en 11-3-seger på hemmaplan ändå betecknas som ett styrkebesked. Moa Tschöp svarade för galna sju poäng (ett mål, sex assist) och Ranja Varli dunkade in fyra mål och noterade dessutom en assist. Därmed har Täby nu fördel i kampen om fjärdeplatsen igen.

***

Igår:

Linköping – Örebro 5-2: Grattis Örebro, som blir kvar i SSL! Fast det visste man ju inte igår. Örebro behövde ju en pinne för att säkra nytt kontrakt för egen maskin och det stod 2-2 efter 40 minuter – men sedan tryckte Linköping på gaspedalen i tredje perioden och kunde till slut ta en 5-2-seger. Eric Björk sköt det matchvinnande 3-2-målet i upptakten av den tredje perioden, sedan dröjde de andra kassarna till slutminuten.

Helsingborg – Thorengruppen 9-5: Slutspelsplatsen säkrades redan i torsdags när Sirius tappade poäng mot Höllviken, så Helsingborg kunde kliva ut och spela avslappnat mot redan nedflyttningsklara Thorengruppen. TTG ledde med 5-3 efter halva matchen – sedan gjorde FCH sex raka mål och vann tämligen komfortabelt till slut. Matchen säger dock inte så mycket eftersom lagen inte hade något att spela för.

Malmö – Telge 2-1 (ot): Telge tog en oerhört viktig poäng i bottenstriden, nu är man bara tre pinnar efter JIK i bottenstriden med tre matcher kvar att spela. Hoppet lever sannerligen för nykomlingen. Laget sköt 1-0 mot Malmö i första perioden och ledningen stod sig till halva sista perioden då Ellen Rasmussen kunde kvittera – och sedan även avgöra på övertid.

Pixbo – Dalen 5-1: Väntad hemmaseger – och som vanligt så fortsatte Alicia Fylke att lasta in poäng. Hon satte två av målen och har nu gjort poäng i tolv raka matcher, och under det spannet har hon gjort hela sjutton mål. Målmaskinen Stephanie Boberg satte också en boll. Pixbo fortsätter därmed att försvara en plats bland de två bästa i tabellen där Iksu jagar bakom.

Kais Mora – Endre 8-1: Nej, Endre är inte samma lag nu som man var i höstas. Hur mycket Sara Steens frånvaro påverkar är oklart. Samtidigt är Kais Mora i kalasform, inte minst offensivt, och att Endre skulle orka rubba dalalaget på bortaplan kändes knappast realistiskt inför matchen. Amanda Wall dunkade in tre mål för Kais Mora där Anna Wijk också svarade för fyra poäng.

Iksu – Jönköping 11-1: Iksu forsar fram just nu och hade som väntat inga problem att ta en hemmaseger mot formsvaga Jönköping. JIK höll stången i en period då det stod 0-0, sedan sköt Iksu sex mål i andra perioden och punkterade tillställningen. Hetast i hemmalaget: Amanda Delgado Johansson svarade för ett hattrick och Sofia Joelsson noterade fyra poäng (två mål, två assist).

***

En match på tisdag!