Dan före dopparedan.
Samma spända förväntan, pirrande känslor och längtan efter det som komma skall som finns hos barnen som väntar på tomtens leverans till julafton finns i den innebandysfär som samlats kring Sveriges största vita boll i den kungliga huvudstaden.
Jo, visst, en hel del är som vanligt.
Den årliga pressträffen, den samlade mediekåren, massor av frågor om känslor, klyschor som haglar.
Men…
Det märks att det vibrerar lite extra i år.
Att det surras lite mer intensivt.
Det har sina förklaringar.
Lördagen bjuder på dubbelmeny med extra allt, där Sveriges fyra bästa lag den här säsongen ska göra upp.
Två superfinaler.
Kais Mora mot Iksu är en repris från ifjol.
Storvreta och Falun är något nytt.
Eller nygammalt.
Storvreta och Falun har varit dominanterna i svensk innebandy det senaste decenniet, lagen har tagit gulden de åtta (!) senaste åren, har mötts i episka semifinalserier över sju matcher de senaste två säsongerna, kom etta och tvåa i överlägsen stil i SSL i år och är bittra rivaler, en relation som blev än mer infekterad av Alexander Rudd-gate för några år sedan.
Faktum är dock trots den långa dominansen och alla gulden att lagen bara mötts i en enda SM-final.
Det är tamejsjutton väldigt suspekt, vid närmare eftertanke.
Så det är inte konstigt att förväntningarna når nya höjder, att intresset är nära kokpunkten, att det förväntas extra stora paket med exklusivt innehåll.
Thomas Brottman och Stefan Forsman tonade inte ner förväntningarna heller, de pratade själva om en av tidernas största matcher i innebandyns historia.
När de två innebandyhjärnorna, med meritlistor som kräver breda dokumentskåp, använder sådana termer så finns det tyngd bakom uttalandena.
Jag känner själv att det pirrar lite extra.
Att få se innebandyns två giganter göra upp i en helt avgörande match har bara hänt en enda gång innan.
Det är något speciellt som väntar.

***

Försökte dra fram några vadslagningar, det brukar ju bjudas på en del sådant i finaltider.
Det gick så där.
Alexander Galante Carlström berättade till slut att rakhyveln åker fram om det blir dalaguld:
– Emil Johansson och Thomas Holmgren har lovat att raka av sig håret, sa han.
Jag frågade vad som gällde med Holmgrens skägg.
Det ingick tydligen inte i dealen, utan får sitta kvar.
Amanda Delgado Johansson hintade också om att några i laget lovat att färga håret orange vid Iksu-guld.
Men inte hon själv.
– Nej, jag håller inte på med sådant, skrattade hon.

***

Gjorde en stor enkät med SSL-spelarna inför säsongen.
Coolast i SSL på damsidan, med bred marginal… Cornelia Fjellstedt.
– Oj, vad menar man med coolast då…?, svarade hon.
– Öppen tolkning, sa jag.
– Det kanske har något med att jag är lugn med bollen att göra, sa Cornelia.
Något kanske.
Hon frågade dessutom vem som var tvåa på listan, vilket jag inte kunde svara på där och då.
Men det kommer här: finalmotståndarna My Kippilä och Therése Karlsson.
Coolast på herrsidan?
Pontus ”PK9” Karlson.
Så smög han in i finalsnacket också, på något vänster.

***

”Vilket lag vinner SM-guld i år?” i SSL-enkäten inför säsongen!
Herr:
Falun 27,8 %.
Storvreta 24,1 %.
Dam:
Iksu 52,0 %.
Kais Mora 23,1 %.
SSL-spelarna visste uppenbarligen vad de snackade om.

***

Fått extremt många ursäkter från profiler som inte hunnit vara med i STORA FINALTIPSET 2018.
En del bra förklaringar.
En del mindre bra.
Jag säger bara:
Ni får en ny chans nästa år.
Bränn inte den.

***

SM-finalerna fungerar som en stor magnet och drar till sig hela innebandyfamiljen, och inte minst den lilla – men tappra – mediakåren.
Man ses två gånger per år, under den årliga upptaktsträffen och under SM-finalerna.
Det är bara så det är.
Så det var tryggt att se att Jonathan Rudman kavlat upp armarna så långt det går och kravlat ännu djupare ner i arbetsgruvan, att Patrik Åman hade lika väloljat munläder som vanligt, att Lars Lindberg fortfarande inte kan sluta le, att Albin Skur fortfarande kör en modestil som jag inte kan förklara.
Föresten.
Jag ska inte tjata på Kimmo Eskelinen om en comeback på innebandyplan längre efter att ha sett honom vid bordet med bullar en gång extra.
– Hur många har du tagit, frågade jag.
– Detta är fjärde, sa han.

***

Både Storvreta och Falun har chansen att ta ett femte SM-guld imorgon, något som skulle ta vinnaren upp jämsides med Lockerud som bäst genom tiderna.
Detta faktum verkar dock inte beröra speciellt många av spelarna och tränarna i lagen.
För dem handlar det bara om guld.
Inte om att skriva i sig i några historieböcker, det blir en ren bonus.
Så kändes det i alla fall.

***

Till sist:
Alexander Rudd kanske äntligen får njuta av en final som man ska njuta av en final som spelare, det vill säga hel och frisk.
Så hel och frisk som Alexander Rudd nu kan bli efter allt som har hänt.
Ni kan ju historiken:
2014 fick han inte spela finalen efter att ha blivit avstängd av Falun sedan övergången till Storvreta läckt ut och dessutom offentliggjorts.
2015 missade Storvreta sensationellt slutspelet.
2016 vann han förvisso guld, men spelade med både skador i bröstben och revben, och kollapsade under guldfirandet.
2017 så nådde Storvreta aldrig finalen.
Så 2018, året då en hel och frisk Alexander Rudd får spela final igen?
Det var inte igår, precis.

***

Lastar ur mer material imorgon.