Drömfinal – och sviten uppe i nio (!) år
avVi drömde om en sjunde och helt avgörande match, en sådan där match där allt står på sin spets, men drömmen försvann nästan lika snabbt som bollen tekades igång i Nyhemshallen.
Matchserien mellan Storvreta och Mullsjö började som ett brinnande inferno, men i takt med matcherna har spelats, desto mer har Storvreta kopplat greppet om spelet, händelserna, resultaten.
Det kändes som att Storvreta satte ner foten i den femte matchen som man vann hemma i IFU Arena, och den känslan stärktes i den sjätte matchen.
Storvreta var överlägsna, tog död på spänningen redan efter halva matchen, vann med 8-2 (!) och är klara för SM-final.
Mullsjö har varit plågade av svaga starter i matchserien och åkte på en ny kalldusch i den här matchen.
Anton Vestlund tvingade till sig en straff, Daniel Gidske brände den och istället dunkade formstarke Robin Nilsberth in 1-0 för Vreta i boxplay.
En potentiell drömstart förvandlades till mardrömsstart.
Det var så tydligt att det inte var Mullsjös match.
Bollarna rullade ifrån, och rann med Storvreta.
Precis i början av den andra perioden så fipplade Vestlund med bollen vid sargen, Niklas Winroth lyckades peta till den och mitt i slottet dök – som av en händelse – Albin Sjögren upp och kunde enkelt rulla in 3-0.
Uppsalalaget stängde matchen i den andra perioden, var hypereffektiva, hade blixtrande spelvändningar, rann ifrån till 6-0 vid halvtidsmarkeringen, och då var det så klart avgjort.
Mullsjö försökte, man gjorde en bra start på matchen trots 0-1-målet i baken, Anton Vestlund hade sina lägen, man tryckte på stundtals i mittperioden men blev hårt straffade på vändningarna.
När målen ramlade in i mittperioden kändes det som att Mullsjö inte själva trodde på det längre.
Bensinen tog slut.
Historiken upprepas därmed för västgötarna. Man har färgat många matchserier mot favoriter genom åren, stått upp och överraskat, varit nära att skrälla, men aldrig förmått att knyta ihop säcken.
Vad händer med Mullsjö nu?
Klubben har verkligen gått ”all in” den här säsongen, vilket så klart är helt rätt. Man hade ett riktigt bra lag och lyckades till det landa stjärnorna Anton Vestlund och Rikard Eriksson i konkurrens med i princip hela SSL-Sverige, och har aldrig hymlat om att man gått för guldet.
Nu uppges många spelare lägga av, flera av dem tongivande, och att det blir en generationsväxling och nybyggnation.
Mullsjö blir att räkna med framöver, men det kan dröja innan man har ett lika stjärnspäckat lag igen.
Ett lag som är och kommer att förbli stjärnspäckat är Storvreta.
Laget har gjort ett starkt slutspel, slog ut – om än inte utan problem – Helsingborg i fyra raka matcher, och har sedan alltså lyckats manöverera ut Mullsjö i en serie som varit otroligt underhållande, men där Storvreta vuxit med uppgiften och var som bäst när matcherna betydde som mest.
Nu väntar drömfinal.
Storvreta och Falun har varit SSL:s två klart bästa lag den här säsongen.
De blev etta och tvåa i SSL med bred marginal, har tillsammans bara förlorat tre slutspelsmatcher på väg mot finalen.
Storvreta och Falun är de enda lagen som lyckats vinna SM-guld på åtta år, en svit som på lördag kommer att förlängas till smått ofattbara nio raka år.
De två bästa lagen möts i final, det är svårt att argumentera för något annat.
***
Till sist:
Nyhemshallen väcker speciella minnen för Alexander Rudd.
Det var där han fick den smäll av Johan Nygårdh som förändrade hans karriär och liv för alltid, som gav honom en ny hjärnskakning som tvingade honom att leva i mörka rum, sova sig igenom dagar, för att komma tillbaka i skapligt skick som både människa och innebandyspelare.
I den tredje perioden fick Rudd en ny smäll mot huvudet när han olyckligt halkade på golvet och fick 100 kilo Henrik Olofsson över sig.
Där och då ledde Storvreta med 6-1 och hade total kontroll på matchen.
Trots det så valde Alexander Rudd att spela vidare.
Inte för att resultat eller ställning egentligen spelar någon roll då hälsan alltid ska gå först, men med tanke på Rudds historik så borde han så klart klivit av.
Framförallt borde någon sagt åt honom att kliva av.
Det är bara att hoppas att det inte var någon hård smäll, vilket var svårt att avgöra, men framförallt att den inte ger några nya men.